Om hur man drömmer om andra. Sandra Gustafsson. Hon som kan.

Det finns en författare som heter Sandra Gustafsson. En mycket trevlig människa med en blogg utöver det vanliga.

Och varför skulle jag, med mitt stressiga liv, drömma stillsamma, lugna drömmar? Why liksom.

Herregud så jag har drömt om dig inatt:

Du och jag bilade ned till Ullared (ja, och?!) och du satt hela vägen och förhörde mig på “Handboken om hur man blir en bra författare”. Och för att bevisa HUR bra den var så läste du boken innantill: “asså, du fattar ju, jag hade ju knappast varit så bra som jag är om det inte vore för att jag faktiskt KAN den här boken utantill.”

Resan tog 4,5.

Väl framme så gick vi in genom dörrarna. Det var packat med folk. P r e c i s när vi går igenom dörren så blir det sånt där blås du vet, baksug, eller vad fan det kallas för. Din frisyr blir helt fucked up och du får ett cepespel och tillkallar ledningen.

Butikschefen kommer men du säger att du ska “FANIMEJ SNACKA MED LEDNINGEN, SKA JAG BEHÖVA STAVA DET ÅT DIG, ELLER?!” Han lommar iväg och kommer tillbaka med de tre delägarna. Som inser att det är THE Sandra Gustafsson. De bugar och bockar och alla kunder informareras via högtalarna, att de nu får lätta från butiken. NU.

När butiken är tömd så får jag tag på två kundvagnar. Och för den som varit där så vet man att det inte är några vanliga jävla ICA-vagnar, så det var något körigt att dra dessa. Jag var GIVETVIS mest intresserad av att handla. Du surnar till på mig och säger: “Du bruden, vi har ett UPPDRAG, men, handla du så ses vi om en timme.”

Jag fyller vagnarna och är i 7:e himlen. Till slut kommer jag fram till Böcker & Papper. Du står framför en bokvägg som är cirkus 30 meter lång. Musiken, Tjajkovskij, dånar ur högtalarna, du springer som en jävla dåre fram och tillbaka. Hylla för hylla fyller du med Christinas bok. “Dom ska jävlarimig inte komma här och komma, HÄR SKA SÄLJAS!”
Hyllorna är djupa och efter 5 timmar har vi fyllt dem. Hundratusentals böcker. En och samma titel.

Sen säger du att du måste gå och bajsa och ber mig gå ut till bilen och starta motorn. “Jag kan inte sitta i bilar om inte sätet är uppvärmt, problem med hemorrojder vettu.”

Jag går ut genom dörren och går ut på parkeringen, som är enorm, men hittar inte bilen.

Jag vaknar av att vi springer upp och ned, gång efter gång och letar efter bilfan.
- - - -
Godmorgon…och vad exakt har vi att säga om det här?!