Jag har fått en ny bloggläsare (som jag hoppas stannar!) som heter Åsa. Hon är lite bekymrad över mitt sätt att hantera maken. Kan ni som hängt här och vet, vara så snälla och förklara/intyga att han är mitt livs kärlek och faktiskt min största bloggsupporter?
Jag är dock medveten om att min cyniska/ironiska/sarkastiska humor inte kan tilltala alla, och man behöver nog ha följt mig ett tag, eller gå tillbaka och läsa gamla inlägg, för att förstå mitt bloggkoncept.
Hjälp tant här nu, jag vill inte att Åsa ska tro att jag är en manmisshandlare!
Åsa sa...
Hej!Jag är helt ny här och tycker det är lite jobbigt med dina angrepp på din man. Eller tycker han det är OK? Jag känner inte honom och heller inte dig - har aldrig träffat er överhuvudtaget... men jag reagerar. Och undrar? Är det verkligen OK...?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
32 kommentarer:
visst lyser din kärlek igenom när man följer bloggen!!! Det måste jag ju säga, sen att du uttryckligen visar din ilska , det är väl inga konstigheter ;o)
Åsa!, du behöver inte vara orolig, stanna kvar här så kommer du att se att hon är redigt kär i sin man ;o)
kram
På sin egen blogg får man skriva vad som helst. Ja, nästan iallafall. Många med mig använder bloggen som en slags terapimetod, skönt att ösa lite skit eller diskutera sådant som gör en irriterad. Makar ligger ju då rätt nära tillhands. Samt idioter, kärringjävlar, nazister, parkeringsvakter, bibliotikarier, konstiga bloggläsare och alla andra korkade puckon.
Din ilska över din mans tillkortakommanden är också som sagt mycket lättare att hantera eftersom du ofta dömer dig själv lika hårt. Eller ironiserar över dina egna tillkortakommanden. Skulle kanske se mer anmärkningsvärt ut om du valde att bara ösa skit över maken. Utan humor dessutom.
Nä, Mona-kör så det ryker. Och till bloggläsaren: IRONI, HUMOR och LITE JÄVLARANAMMA gör nog inte att Mona älskar maken mindre. Och om du fortfarande stör dig på tilltalet: BYT BLOGG!
Tack tjejer.
Och du har rätt Helena:" eftersom du ofta dömer dig själv lika hårt. Eller ironiserar över dina egna tillkortakommanden."; Har faktiskt inte tänkt på att jag ofta är likadan mot mig själv..
Fast jag tycker att det bra att Åsa frågar, och hon gör det på ett trevlig sätt, för jag kan verkligen förstå hur det ser ut om man inte hängt här så länge. Jag låter ju som en jävla häxa. Varje dag.
Jag är också ny på din blogg, men har aldrig kommenterat förut.
Kanske är det bara du, Monas universum, som kan förklara och försvara dina blogginlägg. Det är bara du som vet vad du menar då du skriver. Om det nu är nödvändigt att börja försvara dig?
Jag är också ny, men jag har läst in annat i dina inlägg. Ilska? Nej, snarare ändå massor av kärlek bakom alla dina stundom hårda ord.
Jag tror det finns en annan "Monas universum" bakom alla ibland hårda ettriga ord, sarkasm och ironi.
Dina inlägg får man nog läsa rakt av utan att ägna för mycket åt analyser. Jag har uppfattat att detta bara är din stil här på din blogg...? I alla fall skrattar jag hejdlöst. Nästan jämt i alla fall. Jag tycker de är oerhört roligt skrivna. Fast då tänker inte jag på någon "stackars make" och jag analyserar inte ditt bakomliggande syfte, för jag tycker inte att det finns något. Du skriver för att roa oss...eller har jag fattat helt fel?
Äh, jag kan ha uppfattat allt helfel. Men den riktiga bilden av dig tror jag inte du visar här...
Hursomhelst, du är oerhört rolig tycker jag. Jag kikar in här varje dag. =)
/ Ullis
Jag har också nyss hittat hit via en annan blogg.
Och jag förstod ganska snart..dvs direkt.. att det ligger mycket kärlek bakom ironin i dina inlägg.
Om du nu inte kände just kärlek så tror jag inte att du, eller någon annan, skulle skriva såsom du gör.
Alltså med glimten i ögat.
Så fortsätt på det viset du gör.
/Annelie
Kikade runt och läste här hos dig ang kommentar från Åsa ... Äh, för tusan ... kärleksfullt gnabb med glimten i ögat är bara störtskönt! Forsätt du!
Fly fältet Åsa, hon e skvatt galen haha.
Just det att hennes man är den trognaste av läsare säger det mesta om hur mycket kärlek det ligger bakom hennes bloggande. Sen när man träffar dem på riktigt så trillar pusselbitarna på plats.
//flugornas herre
Mona ?
Du är ju bara Mona med stort hjärta och utan din make skulle du döööö , *love*
Åsa läs igenom hela bloggen så fattar du vad vi menqar läs inte bara ett inlägg.;)
Puss
Klart vi fattar att Mona älskar sin karl. Hur mycket skratt lockar ett inlägg som handlar om hur dom satt i soffan och tittade varann djupt in i ögonen :D
Forsätt med ditt burdusa, rätt-framiga, underbara skrivsätt Mona! Jag älskar din blogg!!! :D
jag tycker din blogg är underbar - har själv nyligen hittat hit! Att du kallar ditt barn taliban tycker jag visar om något att det är med glimten i ögat du skriver - har själv en liten taliban hemma så jag förstår precis!
Love is in the air. Men ibland måste man ju få vara lite sarkastisk, annnars blir det ju en mycket tråkig blogg. Talibanen får sig ju en tjolablängare mellan varven också, men man kan ju läsa mellan raderna där med (om man läser mer än fyra rader) att hon står ganska högt i kurs iallafall... Stanna du kvar och läs, Åsa, så får du se!!!
Åh, jag tror ju inte man kan skriva med så mycket skön sarkastisk humor om man inte verkligen älskar den man driver med. Antar att ni har en rätt rå innerlig och köttsaftspäckad ton därhemma också. Sådär levande... lite rörigt och fullkomligt avundsvärt kärleksfullt.
Jag har ju träffat maken. Han såg ut att ha ett rent helvete. Nedtryckt. Svag. Liten.
Not =)
Kära Åsa!
Det finns något som kallas "att läsa mellan raderna".
Mellan dessa rader ser jag bara stor kärlek mellan Mona och hennes mr Universum.
Kram från Annette
Men förstår du Åsa, när Mona har varit för djävlig mot maken och hängt ut honom till allmänt spott och spe så finns vi här, vi alla damer som ständigt cirkulerar här på Monas Universum, som bara väntar på att få erbjuda våra barmar för honom att gråta ut emot.
För övrigt så får man ha ett visst mått av humor för att ha behållning av Monas blogg och har man inte det så finns det miljoner andra bloggar att fördjupa sig i.
mvh R
en annan krondåre
Läser man mellan raderna vet man att de älskar varandra. Har även träffat dem IRL och kan intyga detta.
Maken står även bakom och stöttar att Mona fortsätter blogga då hon blir en trevligare fru hemma (då hon får "gnälla av sig lite" här istället för hemma?)
Hur som helst är Monas blogg hur rolig som helst!
Mona ÄR en galen kvinna som skriver precis vad hon tycker och det är helt underbart!
Säger jag som varit med "från början"
Skratta ni, men det är ju jag som får ta emot alla telefonsamtal maken ringer. Grinar alldeles förtvivlat gör han. Är det någon människa det är synd om här i världen så är det han.
Du har en grym blogg Mona! Ditt språk är skönt och vasst. Den ger samma tillfredsställelse som att klia på ett myggbett med långa naglar.
Motsatsen skyr jag. Bloggar där äkta makar lovordas och barn höjs till skyarna. Det känns inte stabilt. Det känns mer som om bloggaren försöker övertyga sig själv. Du/ni är uppenbarligen trygga i/med/på (jävla prepositioner) varandra. Er relation får bli min inspiration i brist på egen man att bråka på/med/hos (gaaaah!!!).
Själv har man varit här några veckor nu och jag läser mellan raderna ungefär. Klart man ibland blir galen på den andre men det betyder inte att man inte är kär upp över öronen.
Jag älskar de små sakerna som lyfter hela inlägget och som gör att man förstår att man inte hatar sin man, utan älskar med en skvätt av bitterhet haha=)
Sen har jag gått tillbaka månader av inlägg då dom är så läskigt roliga så man blir glad=) Kör hårt
Är nästan säker på att jag varit gift med maken mycket längre än nån av dina andra läsares resp relationer - och visst är det kärlek och livsglädje och ilska som driver en relation. Fortsätt!
Bloggen är fantastisk och kärleken lyser absolut igenom!
/ 18 årig trogen läsare
Säger som någon annan skrev, jag tycker nog att Monas omdömen om sig själv är hårdare. Men ironi, och glimtar i ögon är svårt att se ibland, speciellt på bloggar. Och om man inte gillar en bloggg så läser man den väl inte?
OMG - vilken reaktion mitt inlägg fick! Jo - hur ska jag börja:
Jag är inte orolig.
Jag har också läst mellan raderna och förstått att denna Mona är en fantastisk tjej med ett jävlar anamma! Dock ville jag bara veta att det var OK för maken, så de inte ska behöva skilja sig, typ... :-)
Tack för alla inlägg - jag kommer definitift stanna kvar för jag råkar gilla den här galna bruden jag läser om, och nu vet jag också att jag inte behöver vara ett dugg orolig. Kram till alla och ha en skön helg :-)
/Åsa
Åsa, välj en annan blogg att läsa. Det är ju hela grejen med den här bloggen... att det är lite uppskruvat!
Jag har läst här i snart två år. Jag har skrattat så tårarna sprutat, läst högt för sambon som inte fattar nåt av tjejhumor.
Mona har vid minst ett, ev två tillfällen tänkt sluta blogga men maken (hennes alltså) har bett henne fortsätta. Det om något säger väl hur förhållandet är där hemma.
Så Mona älskar verkligen sin man, hon blir bara fly förbannad på honom ca tjugo gånger om dagen. Men istället för att spöa upp honom så avreagerar hon sig här. Det är väl ett alldeles ypperligt sätt att terapeuta.....:-)
Hörrni: TACK alla ni NYA som kommenterar här! Jätteroligt, verkligen.
Sen kan Sus Klurar och Linda - Krondårarnas ordförande gå och dra nåt gammalt över sig. Skitkorvar.
Och stor kram till er andra, ni "gamlingar". Ni har fattat läget.
Och Åsa: varmt välkommen är du i alla fall! Du kommer att stå helt på min sida om ett tag. Trust me. Ägna en stund åt att läsa gamla inlägg. Tror till och med att man kan söka på "Livet med maken" och få upp de inläggen. Eller förresten, jag har ingen koll, men prova!
Härligt!! Vilka kommentarer=). Denna underbara blogg är ju som jag sagt förut beroendeframkallande. O det har ju tydligen Åsa kommit på nu med=).
Keep going Mona!
O stackars krondårarnas ordförande föresten, ha ha. Följer hennes blogg med=)
Han är finne, han tål vad som helst ;-)
Eller wanna-be sådan i allafall :D
Hej Åsa OCH Mona.. jag är här inne och kollar ibland. Är i 20-årsåldern och singel. Rent spontant känns det som att det verkligen är kärlek när man kan "driva" med sin äkta hälft (eller oäkta). Jag tycker att det är jättekul och det känns som att ni är en fantastiskt fin familj med MYCKET kärlek. Heja maken och Heja Mona!
Jag tror att Åsa kan vara helt lugn *ler*, men det är ju gulligt att hon bryr sig.
Det är alldeles för många som inte reagerar alls när det händer saker, denna gången var det ju falskt alarm, men om fler vågade vara som Åsa och ifrågasätta så skulle vi kanske ha en lite bättre värld?
Heja Mona och Åsa!
Jag tycker att maken ska skaffa sig en blogg och börja blogga om dig... det hade varit kul!! haha... kram!
Skicka en kommentar