onsdag 19 augusti 2009

Herregud och min skapare. Min skitvardag med skitchefen.

Vilken himla tur att jag är gjord av sten ibland.

Eller att jag är en gås. Allt rinner av mig, inget fastnar.

Det kan behövas när man är gift med en hysterisk kärring, som jag är. Gift med alltså.

Men det finns gränser även för mig.

Lite bakgrund;

Denna sommar har jag som bekant varit ofrivilligt ledig med talibanen i 8,5 veckor.

I augusti varje år hålls en fackmässa för oss i inredningsbranschen. (Dels har vi en möbel- och inredningsbutik, dels är vi grossister till andra butiker i Sverige, och nu är det mässa för oss i grossistbranschen.)

Mässan startar den 27 augusti och måndagen den 24/8 så börjar jag bygga montern. Som jag alltid gör. Inga konstigheter.

Denna mässa är den viktigaste på året. Den hålls även i januari, men just augustimässan är större då hela jul-införsäljningen sker då.

Den kräver planering. I år har vi dessutom plockat upp 4 nya agenturer som skall presenteras för den svenska marknaden. Utöver det så har jag ritat och beställt nya montermöbler/bord, som jag inte vet hur de kommer fungera i praktiken. Det ser ju alltid bra ut på ritblocket. Dessa levereras direkt till mässan på måndag. Så det blir en suprise liksom.

Och eftersom vi har nya bord så ska vi ha en helt ny typ av belysning som vi annars brukar hyra av mässan, men nu ska köpa in själva. Alltså vet jag inte riktigt hur det kommer att se ut, eller hur det ska riggas på bästa sätt.

...och till sist skall mellan 800-1000 produkter packas upp och ställas ut på bästa säljbara sätt.

Plenty to do alltså.

Maken har de senaste veckorna klättrat på väggarna för att jag inte varit på kontoret. Och man kan lätt tro att han inte alls känner sin dotter eftersom han tycker att "det är bara att ta med henne till kontoret, det ordnar sig..". (I och för sig så gör han väl inte det eftersom han jobbar jämt..)

Talibanen fungerar inte så. Talibanen är inte någon som sitter tyst i en hörna och ritar. Talibanen vill ha full uppmärksamhet dygnet runt.

Så dessa veckor har jag gått omkring och stressat upp mig utav h-e. Haft ont i magen för att jag känt mig som en skitmorsa som inte kunnat koncentrera mig fullt ut på att vara just mamma. Och dåligt samvete för att jag lämnat maken och jobbarkompisarna i sticket.

I mitt fall så måste jag ta det lugnt med stress pga en sjukdom jag fick förra året. Men stressen har hittat en ny väg. Jag har fått psoriasis. Ju mer stressad jag är, desto mer psoriasis.

Idag började talibanen skolan, 6års. Maken, som inte har några andra barn förstod aldrig att upprop är upprop. En timme typ.

Han hade iskallt räknat med att jag skulle jobba.

Så proppen går liksom ur. Och han ringer mig femtioelva gånger. Och talar om att "det går åt helvete med allting, ingenting är klart, vi kan lika gärna lägga ner". Och "det är jobba dygnet runt som gäller nu, du kan inte göra ett enda jävla privat ärende (refererar till mitt läkarbesök på måndag) för annars går det här åt skogen!"

Jag bara tittar på telefonen varje gång han ringer och har sina utspel. Han är fullkomligt hysterisk.

Till slut ruttnar jag och mutar talibanen med att ta med dvd-spelaren till kontoret, "mamma måste ha möte med personalen om mässan." Och tvingas hoppa över en trevlig date med vänner.

Jag sladdar in på kontoret, kallar samman medarbetarna och säger: "Okey, jag är här nu. Låt oss styra upp det här jävla kaoset!"

Två timmar senare visar det sig att allt är under kontroll. Och det som inte är under kontroll kan vi ändå inte råda över.

Och jag känner att om inte kärringen jag är gift med tar och lugnar ned sig 200 grader, så får han skaffa sig en ny fru.

För jag har gått i veckor med psoriasis helt i onödan.

Så. Då fick jag spy lite galla.

Nu kan jag återgå till att vara rolig igen.

Häpp.

17 kommentarer:

Wayne sa...

Om jag var en sån där som delar ut kramar genom kommentarer så hade jag nog gjort det nu.

Julia sa...

behöver du hjälp säg bara till.

annkan sa...

Jag är helt klart en sån som delar ut kramar. Så: *kram* till dig!!

Osloskånskan sa...

Du förtjänar det bästa! Men akta dej lite; kroppen börjar säja ifrån...

Fredrik sa...

Men en fråga bara...varför hyr ni inte belysningen istället?

Anonym sa...

Jag ska på Formex (som inköpare) och det vore så himla skoj att få ett "ansikte på bloggen" . Vill du skriva vilken monter som är er?

/ÅSA

Anonym sa...

Hallå du goåa galna Mona!!

Styrkekramar till dig. Jag bor i Uddevalla annars hade jag gärna hjälpt till med talibanvakt eller uppplockare!!!!!!! Stessa inte in dig i VÄGGEN. Skärpning till maken/cefen. Lottelis =)

Karin sa...

Tur att chefen är maken så du kan säga precis vad du tycker. Mindre tur att chefen är maken så du måste dras med honom hemma också.

Hoppas du slipper stressen nu när du vet att det är under kontroll, han kan gott stressa upp sig bara du slipper.

reneesfotoblogg sa...

När i hundan skrev du kontrakt med honom?
Anullera det, säg upp dig!
Anlita advokat så du får ersättning för sveda och värk.
Eller du kanske står som ägare till hela skiten?
Då är det bara att säga: Stick och brinn! Det var roligt så länge det vara men nu är det slut!
För du ska inte inbilla mig att han stannar kvar hos dig när du i sinom tid raglar omkring och spyr till höger och vänster på grund av Munieres och med hela kroppen är skorvig av Psoriasis. Icke!
Djävlar vad elak jag känner mig nu men det är å dina vägnar!
Skitgubbe!
Puss och kram R

Scraphönan sa...

JA du, själv LÄÄNGTAR jag till FORMEX men vi har lite mindre att plocka upp och kommer inte förräns på Onsdag.
Jag ser detta som min semester då jag får vila från Vildarna här hemma, samt just nu efter en jobbig semester är detta terapi;-)

Ta det lugnt så det inte går som förra hösten!!! Ser fram emot att kika in på er nya Monter:-)
Kramis

Mamma J sa...

Du är så skön Mona. Din man visste vad han gjorde när han äktade dig!

Suzie sa...

Tidigare idag hade jag mina misstankar om vem som sabbade våra dateplaner, och då tänker jag inte på Talibanen. Nu vet jag.... det är nästan så jag får lust att spetsa honom med stilettklacken.

Men Mona, helt seriöst, direkt från kitt hjärta.... säg till om du behöver hjälp, jag kan plocka upp kartonger, prata, skratta och dricka kaffe.... samtidigt!!!
Med andra ord göra två flugor på smällen....det är väl ett erbjudande som är svårt att motstå *blink, blink*

Sus sa...

andas...
Iiiiin....
Uuuuuut...
Iiiin...
Uuuuut...

Bättre?

Suzie sa...

direkt från MITT hjärta ska det stå....

MonasUniversum sa...

Wayne: I love you.

Julia: Tack, det ska jag komma ihåg!

Annkan: Kram till ditt snälla hjärta.

Osloskånskan: I know. Det är därför jag har bromsat så hårt i sommar.

Fredrik: för att jag tyckte att 40 000 kr var för mycket. Två gånger om året. Så då köper jag hellre egna spottar och det är ju bara nu, första gången, som det är knöligt. Till nästa mässa vet vi ju hur det ska vara..

Åsa: C09:41, men jag är blyg som fasen. Men blir glad om du säger hej. Annars är det orättvist! Jag har lååång hårt. Och är tjock!

Lottelis: TACK! Jag älskar min blogg!

Melinda: Exakt!!

Renée: Och så var det ju det där med kärlek you know!

Scraphönan: dig förstår jag verkligen!! Vi ses!

Mamma J: Klart han gjorde. Vi var dessutom kompisar i flera år innan.

Suzie: Alltså, jag var så förbannad. Jag hade sett fram emot det där så jäkla länge! Tack för erbjudandet; du skulle verkligen passa in! Bästa kompisen hann dock före! Och vi måste bestämma nytt datum!

Sus: Mmm, nu är det bättre. Och i morgon ska jag äntligen få jobba: 7-12.30: Im in heaven!

Singelmamman sa...

Ojdå, trodde bara det var jag so fått psoriasis av stress. Trodde inte ens att det var på riktigt att jag fått det. Säg åt din chefman att tagga ner rejält!

CamHel sa...

Jag är på Gåva & Interiör i Lilleström prcis nu, byggt upp den och står här tills på söndag, sen upp till Formex på måndag nästa vecka och bygger upp, sen där tills på söndagen.... jäääklit bissi asså ;o)

Men jag pyser förbi dig och säger hej!

Camilla