En make som fyller år.

I vår familj så är utgifterna som högst på sommaren.

Detta då samtliga fyra i familjen fyller år:

jag i juni

döttrarna i juli

och så lilla maken den första dagen i augusti.

Och i normala familjer så är det hustrun som borde vara den som det är svårt att handla presenter till, right?

Jag önskar mig alltid prylar till huset. Eller inköpta tjänster såsom tapetsering o.dyl. Alltid.

Och skulle det knipa, så hur svårt kan det vara att sladda in till juveleraren liksom. Jag har inga som helst skrupler när det gäller diamanter och brillianter.

I'm an easy chick alltså.

Men i den här familjen så ger maken samtliga i släkten svår huvudvärk. Han får det alltid att låta så enkelt:

"Nämen JAG, alltså, jag blir glad bara jag får en rulle frimärken, asså, du vet ju; enkla saker som jag aldrig själv har tid att köpa. Och en bok. Sen är jag nöjd."

In my ass.

Som hos alla andra så är maken givetvis chef över grillen. Hur nu det gick till.

Ett år, när jag hade fullkomlig torka, så åkte jag och köpte en massa tillbehör till hans kära Weber. Fina grejer. Dyra grejer.

Dessvärre har han inte begåvats med ett pokerfejs (inte jag heller för den delen) så när han öppnade alla paket så gick besvikelsen inte att dölja.

Så den gubben gick inte alls. För maken vill att presenter skall vara "persoooooonliga". Det var bara att lämna tillbaka allt och åka in till NK's herravdelning och panikhandla sig lite.

Detta har lett till att vi alla i släkten har svår ångest när dagens datum närmar sig.

Men i år kan han det inte gå fel. Jag har handlat en himla massa kläder, böcker och bokat tid hos tandläkaren för tandblekning á tretusenjävlabananer.

Det kan alltså inte bli mer personligt.

Men frågan är vem som är den smarte av oss. Skulle vi mot förmodan skilja oss en dag, well, då vet jag vem som kommer sitta i ett hem utan prylar.....för allt man får i presentväg är enskild egendom, hehe.

Å andra sidan så har han ju snygga tänder.

Grattis min älskade make. Idag lämnar vi chefskapet utanför va?!