Talibanen har en lekstuga.
Som snart är helt klar.
Hon gjorde tidigt klart för alla att man tar av sig skorna innan man kliver in där.
Lekstugan är en dröm för 6-åring.
Igår kom det en massa barn.
Talibanen höll till någon annanstans i trädgården, och hade således ingen större koll.
I morse öppnar hon dörren och jag hör ett ramaskri. Och en lång harang om "INGEN får komma in här, bara grannarna (två granntjejer som också är pedanter med sin lekstuga) hur KAN dom göra så här mot mig, det här är inget kul. Åhhhhh, gud vad det ser ut här! Dom får aldrig mer komma in här. INGEN FÅR KOMMA IN HÄR MERA."
Lite senare, innan dagens gäster anländer, så frågar hon om inte vi kan sätta på ett lås på dörren. Så att ingen kan komma in. "Mamma, jag vill inte att nån stökar till där!"
Jag försöker förklara att så är det att ha gäster, att man måste städa upp efter dem. Att så får JAG göra varje gång.
"Då vill inte jag att vi har några gäster mera."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Jag älskar henne.
Jag med.
Älsakr henne alltså.
Jag passerade Bromma idag och sa till Hjärtat:
Här bor en av mina bloggers, Mona du vet.
Han fattade ingenting.
hahahaha sötnosen ;)
Sus. Jag såg var du var och nästa gång går det jättebra att, på tillbakavägen, svänga höger vid Statoilmacken. Köra mot Äppelviken/Smedslätetn och komma och hälsa på. Med Hjärtat.
Hon är absolut bara den bästa! Kommer förbi storstan i veckan. Kan jag komma förbi om jag lovar ta av mig skorna? *skrattar*
KRam
Absolutely darling!
=)
Så sant så sant. Kan också känna så ibland. Jag vill inte ha gäster ngt mera... ;)
Hon är för härlig, din lilla taliban! Linda B
Vi var och hälsade på kompisar i Umeå förra veckan. Deras killar har en lekstuga som är en superfin kiosk. Fullt med hyllor med olika glasburkar. En för kottar, en för minipärlplattor (som ser ut som kakor) en för vackra stenar, ja du fattar. Dessutom väldigt mycket fint porslin. Vi har tre vilda barn som inte fattar något av det där. En av dem har dessutom inte fyllt två än. Vi bodde hos dessa kompisar i en vecka och efter första dagen såg jag hur deras storkille led när han såg röran i lekstugekiosken. Alla hjälptes åt att städa iordning och han kanske trodde att våra ungar skulle ha lärt sig till nästa dag. Men icke!
Åsa
Skicka en kommentar