Om en fest på Gotland. Och att sova i en husvagn. Och kotlettmannen. Och så långt.

Om du är kräsmagad och lite för fin för det vardagliga, och i synnerhet det icke vardagliga så föreslår jag att du inte läser vidare.

För nu ska jag berätta något riktigt jäkla äckligt. Och det blir långt.

Vår gode vän fyllde 40 och har, efter många år i Stockholms innekretsar, valt att flytta hem till Gotland igen.

Och vår resa dit var in i det sista oviss, men eftersom värden är en god vän och eftersom andra mycket trevliga människor från Stockholm var i antågande, så fick vi till slut ihop det och kunde dra iväg.

Det var också därför detta sista-minuten-beslut resulterade i en husvagnsjävel. Vilket jag inte vet om.

För jag är givetvis helt inställd på att vi ska sova på hotell, så när maken under resan talar om att det är "hmmm, lite change of sov-plans" så får jag ett smärre tokbryt, men coolar till slut ned mig.

Jag tänker att; "What the fuck, det är ju bara EN natt, och hur illa kan det vara?!" Och jag ser verkligen fram emot festen.

När vi kommer fram vid 13-tiden så har festen påbörjats, och vi blir snabbt förda till husvagnen för att lasta av våra grejer.

Husvagnen är en svinskabbig sak från 1976. Eller nåt. Och står på grannens tomt. Vi får alltså låna den. (Värdparet har lagt in en hög med täcken, kuddar och lakan och jag blir lättad.)

När vi går tillbaka så ser vi grannen sittandes på sin altan. Och jag noterar då en förklaring till varför möjligen husvagnen är så skabbig: till att börja med så är huset fallfärdigt. Vi pratar trasiga fönsterrutor. Vi pratar en halv altan, den andra halvan har rasat och det är bara en stup rakt ned. Vi pratar en ensamstående man, förmodligen i min ålder, som aldrig någonsin har tvättat några fönster. Ja, hela huset är fullständigt fallfärdigt. I trädgården ligger det skrot precis överallt.

Tillbaka till mannen på den halva altanen. Vår gode vän hejar på honom och säger på gotländska, som jag inte kan beskriva här; "Hej hej du, här kommer jag med nattgästerna. Du, när du kommer över till festen sen så sätt gärna på dig någonting!"

Nu vill jag inte ha en massa jävla kommentarer om att vi människor ser olika ut och alla är lika mycket värda för I know that shit. Så låt mig fortsätta;

Har ni någon gång sett programserien Outsiders på 5:an? Om konstiga, avvikande och så kallat icke normala människor?

Well, här har vi en egen programserie. Denna man, sittandes några meter upp i luften på denna halvt rivna altan, är stor som ett hus. Vi pratar 150 kilo. Lätt. Han är röd i plytet. Han har vårtor, blemmor och psoriasis lite här och var. Han har en mage att likna vid två gravida magar.

He is huge.

Och han är naken.

Eller ja, efter en stund så kan vi notera någon form av kalsonger som döljer sig under allt fett.

Vi säger hej och går tillbaka genom häcken in till festen. Och har mycket trevligt.

Många frågar oss var vi ska sova, och vi berättar. Värdens syster börjar plötsligt asgarva och talar om att grannen är en ....hmm, mycket konstig människa. Och lite äcklig. Vi ser att hon döljer något och efter lite tjat kommer det;

Mannen är lämnad av frun (ehh, no wonder) och har kanske inte så tur med fruntimmer. Och på Gotland kryllar det ju inte direkt av porrklubbar, eller andra saker man kan förlusta sig med.

Men det finns annan typ av kött får vi höra. Grannen har själv berättat att han kommit på en bra lösning på sin avsaknad av kvinnlig fägring: "Han använder sig av kotletter!"

Jag och maken stirrar på varandra. Och fattar inte vad hon yrar om. För vi må ha mycket livlig fantasi, men vi kunde fan inte få till det.

Systern blir mycket förlägen och får svårt att förklara. Men ger oss till slut mer information. Som jag önskar att jag aldrig behövt fått veta.

Mannen köper stora kotletter, viker dubbelt och använder som en vagina.

Häpp.

Och tro inte för en sekund att han inte utnyttjar kotletten maximalt, för givetvis tillagas de senare för sedvanlig servering.

Häpp.

Och som av en jävla händelse hamnar fanskapet snett över bordet från mig vid middagen.

Jag trodde fan jag skulle kräkas. På allvar. Och jag är LÅNGT ifrån pryd kan jag säga.

Men det finns jävlarimig en gräns.

Under hela kvällen så var vi några som inte kunde släppa det där. Och det garvades satan när maken och jag sa godnatt och skulle kila över till "oss".

När jag klev in i husvagnen så lade jag ut påslakanen ovanpå sängen, eller vad f-n det nu kallas för i en husvagn. Jag kunde inte ens med att ta av mig skorna eftersom jag inte ville låta mina fötter nudda golvet. Maken sov med kläderna på. Det fanns inget tillgång till vatten så jag fick dessutom sova med smink.

Alltså. Jag är fyrtiofyra år och har inte sovit med smink sen jag var 14. Jag kände mig som ett sämre fnask.

Och en enda gång i hela mitt liv har jag sovit i en husvagn. Jag var 15.

Jag är en "snurrare". Det vill säga, jag snurrar femtusen varv i sängen när jag sover.

Det går inte att snurra i en husvagn. Inte utan att hela fanskapet rör sig. Och knarrar.

Vi skulle sova i 3 timmar. Sen iväg med 7-båten hem.

Jag drömmer.

Jag drömmer att grannen under gevärshot ber oss gå ut ur husvagnen. I trädgården finns en karusell.

Han ber oss ta av oss kläderna och sätta på hos hans hemsydda kläder. Kläder i form av ihopsydda fläskkotletter. Efter det bakbinder han våra händer.

Sen tvingar han oss upp på karusellen. Och sätter igång den. Han har trimmat motorn till karusellen så att den går i 160 blås.

Jag spyr som en babian och han backar bakåt i trädgården och höjer geväret. Han vill leka "träffa-kotletten".

I samma sekund som fingret nuddar avtryckaren så ringer mobilen för väckning, så jag vaknar.

Och jag tror på fullt allvar att jag aldrig, någonsin, i hela mitt liv haft så bråttom ifrån ett ställe.

Väl hemma kastade jag mig in i duschen och skrubbade mig tokren.

Och jag kan knappt vänta tills jag ikväll får sova i mina Schlossbergslakan. Tror fasen jag lägger mig efter Bolibompa. For real.

Och det kommer dröja jävligt länge innan det serveras kotletter i det här huset. Let me tell you.

Fotnot:
På förekommen anledning: Ja, han har själv berättat detta för värden. Och andra. Så det var fler som intygade.