När man lyssnar på makens goda råd.

Jag är så slut efter en sömnlös natt och jobbig mässdag, att jag igår kväll, för en gång skull lyssnar på makens:

"Jamen gå och lägg dig, du måste sova." När klockan är 19.00, och vi precis har kommit hem.

Det har funnits sådana här tillfällen förr. När jag har behövt sömn fast klockan varit ung.

Och varje gång har jag svarat: "Nä, du vet hur det blir: då vaknar jag astidigt och är vaken hela natten."

Igår lägger jag mig 19.30.

För att vara på den säkra sidan om garanterad sömn, så lägger jag mig i tonåringens säng. (Som är hos sin far.)

Ett fint rum. Med balkong. Och flera fönster. Jag gillar när det är kallt, så jag ställer upp ett fönster. På vid gavel.

Måste passa på nu när jag inte kommer ha en pipLarsson som gnäller om "ont-i-halsen-om-fönstret-är-öppet" intill mig. Så jag ställer upp det lite till. Bara för att.

Sen sätter jag på tv:n.

Eftersom tonåringen fått för sig att hon vill byta plats på sin stora dubbelsäng, så håller hon på att laborera om var var den skall stå. Och provar lite olika varianter.

Just denna veckas sängläge medför att jag måste ha huvudet i en onaturlig vinkel för att se tv:n. Men jag är för trött för att ta notis om detta.

Jag gillar att somna till tv:n. Dessvärre var jag så trött att jag inte orkade sträcka mig efter fjärren för att ställa in timern.

Jag stänger av mobilen och kastar ned den på golvet.

Här ska sovas.

Vaknar av en taliban i örat:

"Mamma, jag har kissat i sängen!"

"Gå ner till pappa." Säger jag. Långt borta i dimmornas dal. Och somnar om.

Ett par timmar senare, eller nåt, studsar jag ur sängen av ett smatter utan dess like. Himlen har öppnat sig fullkomligt, och det dånar på alla fönsterbrädor och balkonggolv.

Det är varmt. Jag lyssnar på regnet. Det är verkligen skitvarmt. Jag är törstig. Och undrar vad klockan är. Sen värker ryggen också. Och helvete vad ont i nacken jag har.

Gnällig.

Tv:n står på men jag hittar inte fjärren. Vänder ut och in på täcket, men den är fan borta. Men jag vill veta vad klockan är. Och få bort den där gamla polisserien från 1977. Eller sänka ljudet åtminstone.

Den känns som om den vore runt 05.00, och det kan man ju tugga i sig. Längre än så behöver man ju inte sova liksom.

Jag ger upp. För nu är jag klarvaken och vet att jag inte kommer sova mer, oavsett vad klockan nu må vara.

Och jag är törstig som en babian.

Tänker först duscha och göra mig i ordning, men avstår då risken för mitt bök är att jag väcker resten av familjen. Kan duscha sen. När solen gått upp. Tänker jag.

Jag går ned och tittar på köksklockan.

00.30.

Grattis.

Note to self: lyssna ALDRIG mer på vad makejäveln säger.

Var hälsad kära lördag morgon den 29 augusti. Mässan öppnar om 9,5 timmar.

Det blir en lång dag idag också.