Vi har en tjänst ledig som butikschef i en av våra butiker.
Maken och jag pratar om saken.
Vi bestämmer oss för att lyfta fram en av våra anställda och ge denne person tjänsten. Som blir mycket glad.
Fixat med andra ord.
Min man arbetar lite för mycket. Och har minne som en aladåb. Obefintligt alltså. Utöver det så är han otydlig och pratar så fort att de flesta aldrig hinner med.
Jag är van.
Men inte andra.
Idag får jag mess från en annan anställd. Som varit i den aktuella butiken och meddelat den avgåeende butikschefen att hon ska ta över. Men som då får reda på att hon inte alls ska göra det, utan det är någon helt annan. Väl?
Jag vidarebefordrar messet till maken och frågar vafan han styr med. Får svar tillbaka:
"Ojdå, måste ha blivit nåt fel, men sån TUR att du är tillbaka och kan reda ut allt."
Under tiden mailar butikschefen mig och är confused. För hon har ju fått besked av mig om den rätte övertagaren.
Och ingen fattar någonting.
Så jag blir irro.
Och meddelar samtliga inblandade att jag ikväll ska gå ut, och under tiden går det bra att komma hem till oss och ha ihjäl chefen. Bifogar exakt adress.
Men att de i så fall får städa upp efteråt.
Orka ta hand om det också liksom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Fniss! Tänk på att blod kan ge oerhört fula märken på möbler...det är inte allt så lätt att få bort. Så tänk på att hålla dig borta från hemmet länge så de hinner städa:)
/Malin, en av dina nya bloggläsare
Hahaha, alltså måste få säga: Jag blir alldeles matt av att höra om era dagar!
Förstår inte hur ni orkar ha det så där..hektiskt liksom.
Men du- du skriver så hejdlöst roligt och jag vill återigen passa på att tacka för dagens skratt! :-D
Åsså har du såklart rätt- att rätt man ska ta hand om det han (eller hon) "rört till".
Kram på dig.
Hur länge har du varit gift med "den där?"
Ni gör det bra.
Sannerligen :)
Fast jag tycker han är lite rar också när han ser vilken kapacitet du har! Löneförhöjning?
Malin: Mycket välkommen ska du vara, och jag kan meddela att de fegade ur. Han är fortfarande vid liv!
Annkan: En av mina nära vänner, som läser här varje dag OCH som har jobbat ihop med maken och mig under många år, tycker att jag är för snäll mot honom här. Att jag håller tillbaka. Jag brukar svara henne att ingen jävel skulle tro mig om jag skrev om allt som händer. Kram och tack för komplimangen. Jag är mycket beroende av er kan jag säga.
Sus: ja det var just det, kan ju fan aldrig komma ihåg. Vi har hängt ihop i 13 år, tror jag, och gifta i 7 eller 8 år. Ibland gör vi det bra, ibland hatar jag livet ur honom. Och han ur mig.
Tigerlilja: du, det där var BARA ett smör-sms från honom!! För att jag, som vanligt, skulle städa upp efter hans mess.Och han har f-n inte råd att betala mig så mycket som jag egentligen är värd!
Eftersom de fegade ur så kan man undra hur allt löstes? Vem fick tjänsten??
Skicka en kommentar