söndag 2 augusti 2009

Halleluja, it's over. For now.

Vi fyller alltså år hela sommaren. Vi i familjen alltså.

Och eftersom jag har tonåringen tillsammans med en annan make, förvisso nu skild från honom, så innebär det en himla massa saker.

T ex att vid varje kalas så inbjuds han, nya frun, alla hans nya barn (3 st), hans föräldrar och hans syster och hennes familj.

Ja. Så gör vi.

Sen har vi nuvarande makens familj med syrror, barn och fan och hans moster.

Dessa två släkter är av olika orsaker ej kompatibla, varför kalasen måste delas upp på två gånger.

Och nu har vi bara det sista kalaset kvar. Talibanens kompiskalas. Sen är det 1 år till nästa gång.

Jag är fullständigt slut.

Helvete, vilket tråkigt inlägg.

5 kommentarer:

Jupp sa...

Varför står inte exmaken för sin dotters kalas hemma hos sig för sin sida släkten for once?

Ett upplägg till nästa år, perhaps?

MonasUniversum sa...

Hmm, vet inte, det har alltid varit så att kalasen varit hos oss. Vi bjuder alltid på tårta och kaffe, och dagen avslutas alltid med middag för alla.

Men nästa år så blir studenten hos honom. Tack för det, med tanke på vad det kostar!

Magica de Hex sa...

Fan va jobbigt!

Jupp sa...

Jamen Mona. "Det har alltid varit så" är väl den bästa ursäkten för att göra något wild and crazy (and less uttröttande för din del) nästa år!

Och ja, studenten och dess kostnad är verkligen en god anledning att jubla om barnen bestämmer sig för att hoppa av skolan redan efter 9:an

;-)

Rijo sa...

Moderna familjer är så.... bra. =/

Håller med Jupp jag... Wild´n Crazy förlänger livet lite. Men det är klart, glömde juh att du är wild´n crazy heeela tiden, hihi.