Gammtacka.

Jag kan säga att det är många år sedan man klädde- och sminkade sig för en 40-års fest klockan 06.30 på morgonkvisten.

Det känns något udda att vid denna tidpunkt sätta på sig glittret. Och partystassen.

För när vi kommer fram så börjar 40-års partyt. Och då finns inte utrymme för nåt mäjka-sig-bjutifull på hotellet.

Och eftersom jag ytterst sällan sminkar mig så känner jag mig i detta nu som ett översminkat ryskt fnask.

Och när jag klagar för maken att jag inte hunnit till frisören för att täcka över mina...ähum...silvriga slingor här och var, så tycker han att han är jävligt fiffig när han svarar:

"Amen, ICA öppnar ju 7.00, kan du inte åka dit och köpa lite färg?"

Två saker slår mig med denna mening:

Jag undrar hur han, efter 13 år tillsammans, eller vad det nu är, ens för ett ögonblick tror att jag skulle göra det. Har man en gång börjat färga hos frisör så slutar man aldrig med det. I synnherhet inte om man har svinlångt hår. Sen får det låta hur fisförnämt det vill. Bra så.

Och HUR kan han veta att hårfärg säljs i mataffärer?
Sånt ska inte män ha koll på.
Detta gör mig aningen oroad.
Särskilt med tanke på att alla jämt säger att han ser så ung ut.

Jag kanske ska ta och undersöka hans hår lite extra.