Anonym sa...
Om du flyttar bloggen tror jag att pressen kommer att göra att du slutar.Tycker mig redan läsa mellan raderna att du börjar tackla av. Ibland känns dina blogginlägg som om dom är framtvingade för att behålla läsare. Inte alls lika frimodiga som för 1 år sedan. //Läsare som börjat tröttna.
Först när jag läste det här så tänkte jag: "amen vafan, vadå? Vad elak han/hon är. Sen blev jag ledsen och kände mig som en svikare. Som inte har kunnat leverera/tillfredställa/vara rolig....ja, whatever man nu ska kalla det.
Till sist tänkte jag efter lite mer. Och svarar så här till personen i fråga, och er andra som kanske är av samma åsikt:
Intressant påpekande och eftersom du väljer att vara anonym, så får det mig av olika orsaker att fundera lite extra. För du är kanske inte helt fel ute.
För ganska exakt ett år sen (juli) så hände något som förändrade hela min tillvaro. Det medförde att det senaste året har varit ett helvete. Detta har jag medvetet valt att utelämna i bloggen, just för att den har kommit att bli min ventil, och jag orkar inte med några djupare resonemang här. Det finns nog av skit därute och det här är min fristad där jag vill ha kul och må bra.
Jag har skrivit det förr: ni får mig att må bra och jag är oerhört tacksam över att människor finner min blogg underhållande. Ännu roligare är att ni som läser mig kommer från alla samhällsskikt och alla åldrar, och då menar jag alla åldrar: från 15 år till 66 (tror jag den äldsta är...som "erkänt" det.) och DET ger mig en enorm tillfredsställelse. I synnerhet när det är en kvalificerad blajblogg som då alltså tycks roa hela åldersspannet så att säga.
Dock jag måste säga att det är få som har varit lika uppmärksamma som du, såvida du inte känner mig/känner till mig privat, och därmed vet läget. (Eller så är det fler som noterat och har lättat härifrån, vad vet jag!)
Jag tvingar inte fram några inlägg, men ibland har jag mått mindre bra, och därmed har min normala nivå på inlägg blivit lidande. Men, som jag ständigt och jämt påtalar så är detta mitt vattenhål och jag mår bra här.
Sen är det också så att jag nu har börjat hitta formen för skrivandet, vilket för dig betyder att jag var mer frimodig för ett år sen. Mycket möjligt, även om det inte känns så för min del.
Väldig tråkigt att du har tröttnat, men det är också fördelen med internet: en miljon bloggar att välja emellan så det lär nog inte gå någon nöd på dig!=)
Mycket tack ska du ha för att du hängde här så länge som du gjorde! Jag har full respekt för din åsikt, det vill jag att du ska veta. Jag får ofta höra: "Amen skit i vad folk tycker", men ser du, det kan inte jag.
För jag är en känslig jävel. Oavsett Louis Vuitton-väskor och dyrlakan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
43 kommentarer:
Fattar inte varför man ens ids läsa en blogg som man inte tycker håller måttet och dessutom bry sig om att kommentera om detta?
Skit i det där. Alla har vi våra svackor både i blogglivet och IRL.
Du är bra som du är.
Jag tror att det är väldigt få, om ens någon, som skiter i vad andra tycker egentligen.
Bloggen är din, ditt vattenhål, och det är ju bara du som kan och ska avgöra vad som skrivs eller inte skrivs eller var den går att läsa. Jag tror inte heller att man generellt sett skriver på samma sätt under en längre tid. Man utvecklas, men grundtonen finns förhoppningsvis kvar.
Du glädjer många och jag hoppas du vill fortsätta med det. Det skrattas för lite i det här landet.
Chrissan och Lena:
Det är JUST sådana här kommentarer som gör att den här bloggen fortsätter existera.
Jag "hänger" inte här hela tiden men tittar in då och då och jag har då inte märkt något...
Men jag är inte så uppmärksam kanske
dessuton 53 år gammal och på väg mot fallrepet;O)
Vilket fint inlägg!
Jag blir innerligt glad av att läsa hur du funderar och resonerar. Moget, insiktsfullt och avvägt.
"Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga". Matteus 6:34
Jag är inte religiös i den traditionella betydelsen (tror jag?) men tycker om raderna. Lite som att man måste få ha ett vattenhål där man bara får släppa allt.
Klart att man bryr sig om såna där negativa.
Man kan få tusentals härliga, peppande och trevliga kommentarer, men så kommer det EN med nåt trist att meddela och man liksom bara faller ihop.
Jag gör likadant.
Man måste verkligen försöka bortse från det negativa.
Jag gillar dig!
Har precis hittat hit så jag har ingen aning om hur du skrev för ett år sedan, men det du levererar nu fick mig fast!
Försök att aldrig tvivla på dig själv.
Man kan inte bli älskad av alla, men det gör inget.
Kram Ting
Ibland vilar jag mig frånen del bloggar, även din, men så återvänder jag. Å då är jag så j-la nyfiken att jag måste läsa i kapp! Ungefär som när man varit borta en vecka och måste läsa igenom alla sex utgåvor av lokaltidningen - herregud, det kan ju vara någon som gift sig, vunnit en miljon eller nån som mördat grannen.
Det är klart du kommer att få fler nya läsare men också tappa en del gamlingar så summan kanske blir konstant?
En annna sak som kan hända är att kommentarerna (som ibland är minst/nästan lika roliga att läsa som dina inlägg!) kanske blir mindre "raka", att man även som läsare känner sig mer privat i sitt kommenterande här. Äh, jag vet inte, det var en tanke så här i solig söndagsfm. Kaffedags!
Du har så många läsare som uppskattar dig för den du är. Skit i de som inte uppskattar dig. Jag tycker du sällan får syrliga kommentarer. Jag fick höra att jag var patetisk när jag lade in foton på mig själv. Visst blir man ledsen men samtidigt så är de nog de själva som mår sämst när de måste racka ner på andra.
Kram!
Jag tycker att dom bästa bloggarna är dom som helt skriver för SIN EGEN SKULL och inte för att få fler läsare. Så jag tycker att du ska lyssna till vad du själv vill. Och sen vart du skriver det spelar ju ingen större roll.
Jag älskar din blogg och man måste få ha nåt ställe man kan spy galla på, det är nog det vi läsare faller för hos vissa. Den härliga öppenheten och humorn som ändå lyser igenom.
Stå på dig,och lyssna på din kvinnliga intuition... då löser det sig! Kramar
Syftet med att skriva är ju dubbelt, både för sin egen del och för läsarnas. Det få ju inte bli så att du enbart skriver vad du tror vi vill läsa. Meningen är ju att det skall vara det du vill förmedla och skriva. Och om någon vil lläsa är det ju förstås extra bra och en bonus om man får trogna läsare. So keep up the good work! Jag är ny här och har läst alla inlägg under två veckor och jag gillar allt! Du är fan bäst!
EDS mamma sa presic vad jag tänker!
Annika: vadå "vilar" från min blogg? Va, va, va?!!
Nä, jag skojar bara. Men du har rätt. Det här med kommentarerna är faktiskt något som bekymrar mig stort. Fast på ett annat sätt: att de kanske blir så många så att jag inte kommer ha möjlighet att svara på alla. Att det blir för opersonligt. Det oroar mig mycket kan jag säga.
Christel: 53, men ack så välkommen! Och faktum är att 99% av alla inte ser någon skillnad om de jämför. Jag har en hel del jävligt roliga, gamla inlägg. Faktiskt.
Ibland kan jag läsa just gammalt skit och tänka: helvete vad roligt det här var! Jag är lite skruvad, för så får man ju inte tycka om sig själv. Men jag gör det. I smyg.
Viktoria: Tack, det blev lite varmt i hjärtat där nu! Och mycket fina ord. Det där ska jag nog tänka på lite oftare!
Ting: Tack så jättemycket. Jag gissar att du hittat hit via Sus! Och du har rätt. I allt du skriver. Men ibland ägnar jag för mycket tid till att analaysera.
Ting är en väldigt klok kvinna!
Det kom EN negativ kommentar av alla dina tusentals läsare. Ändå är det den du minns bäst.
Vi fungerar så, vi människor.
Jag gillar dig.
Och tänker fortsätta läsa.
Oavsett vart du skriver.
Charmhäck: Mmm, det finns mycket avundsjuka men du har rätt, det är ytterst sällan någon är dum här, vilket jag är extremt tacksam över. Jag säger ju det: jag har så inihelskotta bra läsare! Kram på dig.
EDS Mamman: Du sätter huvudet på spiken! Det är exakt det här jag har problem med: jag skriver för min egen skull och skriver inte alls för att behaga andra.
MEN, samtidigt vill jag ha bekräftelse. Det är något sjukt med det där. Men, som någon sa: jag är i alla fall ärlig med att säga det. Jag vill bli älskad av hela världen. Så tänker jag. Sen vaknar jag när jag ramlar i golvet och inser att man inte kan bli älskad av alla, haha!
En erfaren bloggare sa till mig: ju större du blir, ju mer skit kommer du att få. Och det vill jag inte. Så jag är just nu ganska förvirrad. Jag måste lära mig att vara mer tacksam. Eller, ännu mer tacksam än vad jag är.
Jag yrar här nu. Men det viktiga är att jag ALDRIG skriver vad jag tror att ni vill läsa. Däremot kan jag ibland ha svårt att skriva något när jag är skitosams med maken. Det erkänner jag.
Tack Sus. I love you too!
Valet att vara anonym är av den enkla orsaken att jag inte har ett google konto.Och sen vet jag inte vad "open id el namn/url står för. Är dataamatör.
Jag heter Ulrica.
Jag gillar vardagsbloggar, där folk skriver om humorn i sin vardag. Det är inte alla som har den förmågan att se humor i vardagssituationer.OCh kan man dessutom skriva om dem på ett utmålande sätt är det jätteroligt att läsa.
Häng inte upp dig på att jag skrev just 1 år, jag drog till med nåt.
Jag kommer inte ihåg precis NÄR jag började tycka att dina blogginlägg kändes framtvingade och "raggande". (måste få fram några inlägg varje dag för att läsarna ska stanna kvar...)
Det blir lite blondinbella över det hela.
Men det är jättekul att du fått erbjudande och har många läsare. Jag kommer säkert fortsätta komma in och läsa sporadiskt. Men det är inte med samma entusiasm längre.
/ulrica
Problemet är till stor del som jag ser det, folk besöker en blogg och vill ta del av vad många känner som "äkta" innehåll.
Innehåll från en person som inte känner sig ha ett krav att producera, men i stället dela med sig av sitt liv. Detta i form av blandad komik, tragedi men även det tråkiga och vardagliga).
Flyttar man och helt plötsligt får betalt för att producera så är det oftast inte själva principen att du får betalt som sticker illa.
Det är i stället att man numera arbetar för någon annan än sig själv och har betalt för att producera materialet.
Får många, och inkluderat mig själv, så blir frågeställningen; Är detta verkligen något som personen vill dela med sig, eller är det en krystad och frammanat inlägg då personen i fråga numera har betalt för att producera material i stället för att bara dela med sig av sitt liv.
Detta då ett företag inte bara så där bestämmer sig för att sponsra någon, företaget i sig är så klart intresserade av trafik och publicitet och desto mer du producerar desto oftare besöker dem som följer dig och din blogg vilket innebär mer reklamvisningar för företaget som sponsrar dig.
Nu är det sant att alla inte ändrar sitt beteende när dom blir sponsrade, men tyvärr så börjar många känna sig tvingade att producera vilket leder till min ovanstående tankgång.
I vilket fall som helst kul att följa dit liv och leverene :)
/MVH T.R.L
I'm sorry Ulrica, men det är sådana som du som jag vill ha som läsare. Därför svider det satan just nu!
Och tack T.R.L, jag läste dina ord två gånger. Och så tänkte jag lite. Och kommer tillbaka till det faktum att jag inte är särskilt orolig över produktionen.
För tittar jag tillbaka så kanske jag har missat att blogga nån enstaka dag här och där, bortsett från första året, när jag inte fattade hur man kunde mobilblogga när jag var borta från datorn,
eller när jag har varit så förbannad på maken att jag bara velat sparka dator åt helvete!
Och jag har INGA krav på inlägg varje dag, eller ett visst antal, eller något över huvud taget. Kanske tack vare att jag alltid skriver. Jag har ett enormt behov av att skriva och så länge jag funderar på hur skrivandet kommer se ut i framtiden, så kommer jag att blogga.
Jag vill skriva en bok men kan inte bestämma mig för om det ska vara fiction, eller från verkligheten. Jag har ett rätt intressant liv (har haft åtminstone) så jag skulle lätt kunna skriva en mycket intressant bok. Dock vet jag inte om jag är beredd på att outa mig på det sättet.
Så det är sånt jag funderar på. Så mina ord kommer från en outsinlig källa kan jag säga. Har i hela mitt liv älskat skriveriet och innan jag hamnade här så skrev jag en hel del på ett forum. Därav kommentarer som "har följt dig i flera år".
Jag läste någon kommentar om att det var patetiskt att den som brukade skriva ironiskt emellanåt skrev "känslosamt". Jag tog åt mig eftersom jag ofta skriver ironiskt men ibland (speciellt med mitt jobb) så finns det ingen plats för ironi. Sedan började jag fundera: ska man inte bara få skriva vad man känner och vill? Skulle du vara vän med någon IRL som bara hade ett känsloläge? Tror inte det! klart att ens sätt att skriva förändras, utvecklas och påverkas av tid och yttre omständigheter men det är ju det som är finessen. Det gör bloggen mänsklig,rolig och läsvård..något annat vore skittråkigt om du frågar mig. Gillar man inte det man läser är det bara att låta bli!? Kram!
Jamen vad roligt, då är vi i alla fall två 66-åringar här hos dig. Hoppas den första hänger med länge så jag slipper känna mig ensam. För jag blir kvar.
Viktoria sa:"Jag blir innerligt glad av att läsa hur du funderar och resonerar. Moget, insiktsfullt och avvägt." Instämmer helt.
Tack för att du delar med dig av din humor.
Jätteanonym
amenvafan.. Kan absolut inte hålla med! Ditt sätt att skriva är lika undethållande som vanligt, kommenterar aldrig men nu kände jag att jag skulle göra det. you rock helt enkelt!
ja va säger man Mona , nå tror jag du har för många goda råd!
Hur ska du kunne bestämma dig!
blogga på som vanligt och bestäm dig jag och många är med!
godmorgon!!
Suzieq: Tack. Från hjärtat.
Och kära Jätteanonym: jösses så jag skrattade åt din kommentar. Förbli jätteanonym du, bara du stannar!!
Monica: Mmm, jag tänker så det knakar. Som tur är så är det ingen brådska. Men jag håller med, och jag borde egentligen inte vara förvånad: många, många bra kommentarer. Alla är bra.
Och jag säger det igen: är övertygad om att jag tillhör en mycket liten skara av bloggare som är förunnad med så bra läsare. Och jag skämtar inte när jag skriver det.
Har fått höra det förut. Av andra utomstående.
Jag har hängt med här bra länge och läst, minns inte exakt hur länge, men jag har plöjt igenom vartenda inlägg. Och för mig är det mycket enkelt - gillar jag en blogg fortsätter jag läsa, gillar jag den inte slutar jag. Här hos dig är det stört omöjligt att sluta!
Så jag har inga problem med en eventuell flytt för din del. För jag lär ändå inte kunna sluta läsa.
Keep up the good work så ordnar sig allt. Jag gillar dig i vilket fall som helst! :)
(Och innan frågorna kommer... NEJ, jag är INTE "modebloggerskan", råkar bara ha samma nick och nästan identisk adress. Men det är faktiskt helt omedvetet (och jag var först!). Don't like her liksom.)
Jag kommer att älska din blogg och oavsett var du väljer att ha den.
Men en sak som hela tiden "stört" mig en aning är den deppigt gråa bakgrundsfärgen, den matchar sannerligen inte alla roliga inlägg som bor här.
Har lite kunskaper och ett bra Photoshop så om du vill ha hjälp behöver du bara säga till!
// Bianco
Din blogg är en av mina topp 3 favoriter för att du är så jäkla mänsklig =0)
Du skriver vad du vill (och då blir det inte "enhetligt", det är väl klart som korvspad!)
Att analysera den här bloggen och komma fram till att "för ett år sen var det så och så och nu har den försämrats" det har jag svårt för att hänga med i. Då läser man ju bloggen som man läser studentlitteratur. Man får väl ta att alla förändras och har upp-och-nedgångar i livet.
Jag tycker inte du har förändrats så radikalt.
Du är bara så bra med din rakt på stil blandat med bekräftelsebehovet. Alltså, det är ju det som gör din blogg så fantastisk!
Jag tycker din blogg är helt fantastiskt, jag kom i kontakt med den genom en vän och den får MIG att må bra. och det är det i nuläget inte mycket som kan! Så skriv på och få mig le=)
Bianco: om jag stannar så ska du bli min nya bästa kompis. För jag kan inte ett skit om Photoshop!
Jag har just hitta till din lilla blogg så jag kan inget säga om hur du var för ett år sedan. Tycker att din blogg är toppen!! MEN MÅSTE MAN VARA SÅ J-LA ROLIG HELA TIDEN!! Jag tycker att "sköt dig själv och skit i andra" det är svårt och jag brottas med det varje dag att inte bry mig så mycket om vad andra tycker att jag ska ju leva med mig själv först och främst eller hur!? Följ ditt hjärta eller magkänsla så blir det bra.
Har nästa nyligen börjat titta på din blogg med jämna mellanrum och jag skrattar gott åt det du skriver. Vart du håller hus i cyberrymden spelar ingen roll, ditt bloggande gör mig glad var än du befinner dig. Fortsätt i samma stil, min uppmärksamhet har du.
Jag är med var du än skriver. Och jag tillhör dom 99% som inte märker någon skillnad......
Jag skrattar lika mycket varje dag!
Din blogg är en måste-blogg.. Jag måste läsa den, minst en gång per dag.. Har jag av någon anledning inte gjort det så måste jag läsa ikapp alla inlägg..
Flytta vart du vill, bara du fortsätter att skriva.
PS. En bok kan du ju skriva under pseudonym!!
Öhh, korkat av mig! Hur ska jag då veta att det är du?? Hmm.. ;o)
Tycker du gör det bra som orkar hålla så hög klass på dina inlägg även om livet är hårt. Tycker din blogg är underbar och det är så roligt följa. Imponerad över hur du lyckas hamna i så dråpliga situationer men är tacksam för att du delar med dig.
Fortsätt vara du, vi följer dig i me do motgång!
Jösses, läsare med kritik.
Bry dig inte om det där fjanteriet. Åsikter finns det fullt av.
Jag gillar din blogg, det är oxå en åsikt.
Det är din blogg som alltid måste läsas av mej sen att du skriver mer vissa dagar är väl fullt normalt. Att inläggen förändras är väl oxå naturligt med tanke på att vi människor förhoppningsvis förändras o växer från dag till dag. Olika förutsättningar o olika humör har vi alla!
Keep going, vi är sååå många som uppskattar dej Mona o det vet du!!
Tja, du ser väl redan att jag går in och läser minst ett par gånger om dagen och det säger nog tillräckligt om hur mycket jag uppskattar din blogg, tror jag! Och det där med att vara känslig vet jag precis vad det innebär; jag valdes till ett styrelseuppdrag i en studentförening med 600 röstande delegater och fick 89 % av rösterna och det enda jag kunde tänka på var att 11 % inte gillade mig och varför gjorde de inte det?
Jag håller inte med samtidigt som jag måste säga att inlägget inte alls var elakt eller så, men det kan ockå vara det att jag inte är svensk och får ofta höra att jag är för hård, när jag själv tycker att jag bara är rak. (därmed inte sagt att jag aldrig är för hård...)
Däremot måste jag säga att jag har upplevt en viss stress och prestationsångest för din sida och därför är jag lite orolig för den eventuella flytten, just för att jag bry mig om dig och vill inte att du ska sluta helt. Jag var förtvivlad när du slutade med dina inlägg på det förra forumet innan jag hittade mig hit. Precis som du har skrivit så många gånger så ska du inte ha mer stress i ditt liv än du redan har och att detta ska vara din ventil. Du behöver inte be om ursäkt för att du inte orkar eller för att du känner dig mindre roligt, glömm inte det!
Kristiina: du är vis du kära vän! Och jag tyckte att hennes kommentar var fair. Absolut. Men jag håller med HanniP, man fokuserar bara på det dåliga...
Jag har gott om tid att fatta beslut. Först ska jag bygga mässmonter!
Hej!
Jag tycker också att du ska byta färg från grå till någon färg som passar dej bättre. Visst hade du väl rosa innan? Du får ta hjälp av Bianco!!
/Anna
En av orsakerna till att jag fastade för dig direkt för några år sedan var just att jag kan känna igen mig i det vardagliga samtidigt som du är unika i förmågan att hamna i dråliga situationer =)
Du har verkligen förmågan att med en kul språk beskriva humorn i vardagen som sprider värme och glädje till oss andra.
Herregud så många gånger du har gett mig ett gapskratt på morgonen som har gjort att dagen blivit lättare att genomlida.
Visst är bloggen en ventil och du ska skriva som du vill för din skull. Gillar man inte en blogg så får man hitta någon annan. Svårare än så är det.
Fortsätt att vara du, för du har en gåva i ditt sätt att uttrycka dig.
kram från Inna som snart uppnått den aktningsvärda åldern 44 =)
Jag befarar att om du flyttar bloggen så får du visserligen fler antal läsare, men tyvärr tror jag att det även kommer folk som bara är ute efter att kasta skit på dig (tänk på Birro, Rosing, Blondinbella, Skugge osv.) Du tål mycket, men när "de" ger sig på dina närmaste och fokuserar bara på det negativa, så är det nog inte roligt.
Jag hoppas innerligt att jag har fel.
Ja inte vet jag.. men jag tycker nog att du skriver precis lika skarpt som du alltid gjort:-)
Du (och älskade Linda) är min andningspaus i min just nu kaotiska lilla värld... Jag läser, njuter och skrattar och får den lilla extra energi jag behöver för att få livet att gå runt som mamma/sambo/bondmora/läkarstudent. En stor kram till dig!
Skicka en kommentar