Att slå en man på en söndag.

Vi har en hörntomt.

Vi har en häck på båda sidor.

Två sorter. Den ena sidan en häck vid namn..nåt. Den andra är en syrénhäck, så mycket vet jag.

Idag måste jag ansa syrénhäcken. För gatan är nästan omöjlig att ta sig fram på.

Så jag släpar fram häcksaxen och ni som har koll, vet att det är något tungt att hålla in alla knappar, samtidigt som man klipper.

1,5 timme senare har jag klippt ned allt som ska bort och det ligger på gatan. Svetten rinner och jag tar en kaffepaus.

Går in till maken på kontoret och säger: "kan du fixa lunchen sen, om en timme?"

Min man är en hårt arbetande man. 7 dagar i veckan.

När det kommer till att göra saker i hemmet, i synnerhet servera sin familj lunch (som han aldrig har gjort) så har han alltid en undanflykt.

"Alltså, ehhh, jag tänkte åka bort till kontoret och fixa....hmm...." Och mitt i den meningen kommer han förmodligen på att hans hustru slitit som en jävla dåre i trädgården. Och att han nog kan offra sig. Särskilt med tanke på att han inledde sitt arbete med att sitta i soffan och avnjuta en bok, under tiden jag sparkade igång häcksaxen. Så han ändrar sig blixtsnabbt;

"...jo men det kan jag väl göra...Samtidigt som jag säger att jag hade tänkt mig toast...som är superlätt att göra....och går snabbt...."Ja, visst, det kan jag."

Eller så kanske han kände på sig att jag just precis var på väg ut i köket för att hämta stekpannan i gjutjärn och slå honom i huvudet.