Jag slutar

Käraste bloggvänner.

Jag har en hobby, scrapping. För er oinvigda så handlar det om att "dekorera" fotoalbum. Man sätter in bilder, dekorerar sidorna och skriver om händelsen på fotot. Och så vidare.

Så när jag startade denna blogg så var det i första hand för att skriva om talibanens alla påhitt, och därefter spara det för använda i mina fotoalbum.

Men det hela "urartade" eftersom det blev sanslöst kul att skriva om allt möjligt.

Problemet är att bloggen har vuxit och blivit aningen större än jag hade tänkt mig. När jag vid årsskiftet lade in ett räkneverk så kunde jag inte ens i min vildaste fantasi tro att över 30 000 unika besökare skulle hitta hit. För mig är det svindlande siffror.

Jag har verkligen, och jag menar det, uppskattat alla snälla kommentarer och hade jag anat detta från början, så hade jag gjort bloggen anonym.

Och det är just det. Eftersom jag satt i min soffa för drygt 1 år sen, och försökte komma på ett namn, intet ont anande om internets effektiva spridning, så tyckte jag att Monas Universum var bra. För det var ju bara några av mina vänner som skulle se/läsa. Tänkte jag.

Men tiden gick och jag blev bindgalen. Bekräftelsebehovet växte långt över mitt huvud. Ju mer uppskattning, ju mer har jag skrivit.

Men det har som sagt varit kul. Bland det roligaste jag har varit med om. Och jag har fått många nya vänner, både fysiska och icke fysiska.

Så i ärlighetens namn så vill jag inte alls lägga ner. Men jag har läsare som jag känner i verkliga livet, och som jag inte ville skulle hitta hit. Men de har de gjort, och då kan jag inte längre fortsätta. Inte så här.

Och genast kan man ju tänka sig att man kan starta om på nytt. Anonymt. Men jag misstänker att mitt sätt att skriva är alltför karakteristiskt, varför jag skulle vara lätt att känna igen. Och jag vill ju att alla ni, som hälsar på här, ska fortsätta på den nya bloggen, men det är ju omöjligt att få över er dit.

Självklart kommer jag att fortsätta att besöka er. Och nu kanske jag äntligen kan ta modet till mig och även kommentera hos er där jag aldrig tidigare har skrivit något. Där jag bara har varit inne och smygläst.

Så jag niger, bockar, bugar och tackar för mig. Och jag har suttit hela kvällen och kopierat alla taliban-historier. Så att hon kan läsa när hon blir stor. Och jag vågar nog gissa att även hon niger, bockar och bugar för era skratt och roliga kommentarer.

Och nu kan ni trycka på röstningsknappen för sista gången!

Hej på er.

Rösta på mig