fredag 27 juni 2008

Takes one to know one!

Jag jobbar ju i normala fall inte i våra butiker, men har nu gjort det i en dryg månad. Och eftersom jag är gift med en ûbersäljare, dvs någon som skulle kunna sälja in skosnören till Statoil, så har jag dels lärt mig argumenten/tekniken och dels lärt mig att avsky detta "folkslag".

När de ringer till kontoret så säger jag tack, men nej tack. Vissa är trevligare än andra och har produkter som gör att de får lov (av mig) att fortsätta tjata.

När jag nu står i butik så upptäcker jag ett annat fenomen: canvas-säljare. Dvs säljare från bolag som gör oannonserade besök.

Prick kl 11.00 kliver det in en ung kille. Innan han hinner avsluta sitt "hej" så säger jag;

"Och vad säljer du då?"

"Va, hur kunde du veta?!"

"Jag har ett tränat öga you see, vad säljer du?"

"Alltså, jag kommer från Tele2 och tänkte prata lite om våra abonnemang och fina erbjudanden som vi har nu."

"Mmm, prata på du. Under tiden kan jag berätta att vi har 35 abonnemang totalt och samtliga ligger på Tele2, sörru."

Den stackars killen kom av sig helt. Hela upplägget, som han förmodligen tränat på en kvart, försvann och han började stamma;

"Jaha, ehh, jaha, ja...mmm...det var ju bra. Alltså, jag blir jätteimponerad...har inte varit med om att någon har så många abonnemang..men du, ska vi kolla så att du verkligen har ett bra avtal, att du är silverkund?"

Han ringer kontoret och hamnar i samma köer som vi vanliga dödliga alltid hamnar i på Tele2.

"Ja, gör det du, men du wäjstar din tid, jag är en jävel när det kommer till avtal, så jag både silver och allt annat som ni har."

Han lägger på. "Jag fattar inte hur du kunde se att jag var säljare."

Hade inte hjärta att tala om att jag har 25 års erfarenhet av släktet då även exmaken är säljare.

Rösta på mig

1 kommentar:

Unknown sa...

värsting Mona ;) kanske du ska bli ute säljare ? Monica