Ibland måste man ryta till!

Jag har tidigare bloggat om mina myrproblem som dyker upp framåt vårkanten. Herr Myrbekämpare på Anticimex har sagt att vi får leva med det, eftersom jag förmodligen hyser ett litet pensionat någonstans i mina väggar.

Och när Herr Myrbekämpare väl står innanför dörren med all sin apparatur så är det inga problem.

Men, tiden det tar innan han kommer är alltid lika problematisk.

I år trodde jag att det lilla pensionatet hade förflyttat sig eftersom jag inte sett en enda myra.

Tills för 10 minuter sen. Talibanen går ut i vardagsrummet och noterar att det är party på golvet. Innan hon ens hinner uttala meningen fullt ut så kastar jag mig på telefonen. För jag har numera Anticimex nr förprogrammerat. Och jag får samma jävla fråga varje år; vilken sorts myra? Kan du skicka in ett prov?

I år hade jag förberett med att ha förra årets servicesedel i handen. Med exakta bekämpningsmedel samt namn på tomten som var här. Jag krävde att samma kille skulle komma.

Tjejen envisas med att jag ska skicka in ett myrprov. Jag talade om att jag gjort det varje år, och varje år får jag, efter ett par veckor, tillbaka ett papper som talar om vad det latinska namnet för myrjävlen är. Punkt. Inget datum för åtgärd.

Och varje år ringer jag tillbaka och säger att jag inte är så intresserade av vad det är för art, jag vill bara ha bort skiten.

Och varje år hinner det gå ett antal veckor innan de väl kommer hit och då har jag myror precis överallt: golv, köksbänkar, trappor, bord, övervåning, badrumsgolv och så vidare. Väry najs.

Så nej tack, jag skickar inga jävla myrprov.

Måndag mellan 12-16. Tack så mycket, hej.

Rösta på mig