Hur man fastnar i en dörr.

Det här blir ett långt inlägg så kila iväg och hämta en kaffe vetja.

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av musik i den bemärkelse att jag måste ha en iPod. Men nu har jag en i alla fall. Syftet var från början att ladda ned böcker och sen gå på mitt motionsband, som fortfarande står därborta och skriker efter mig. Hur som helst så har jag laddat ned en massa musik, jaaa, betalat också. Och jag lyssnar gärna på 70/80-tals hits.

Och min iPod har aldrig varit utanför dörren, mer än på flyget till Hamburg häromsistens. Så på vägen till jobbet i morse pluggar jag igen öronen och sätter på lite musik. Min öron är jättekänsliga för ljud så nivån är inte alltför hög. Men tillräckligt för att missa polisens sirener och mobiltelefonens signal/vibrationer.

Hur som helst. Min kontorsdag går åt skogen när maken ringer och jag är tvungen att åka runt till våra butiker på Östermalm. När jag kommer till den sista butiken, som ännu ej öppnat och som ligger mitt på Östermalmstorg så har jag fortfarande iPoden igång och för säkerhets skull så har jag lagt den i behån. Och eftersom jag vill kunna notera om någon ringer mobilen så lägger jag även den i behån. I varsin kupa alltså.

Och nu får ni använda er av fantasin här. Vår butiksdörr ser ut som alla andra dörrar med en skillnad. Den har ett brev/film-inkast. Och för att filmerna inte ska rasa i golvet så har personalen hängt fast en megastor papperskorg på dörrens insida. Vi pratar enorm. Den tas givetvis bort när butiken är öppen. Till saken hör också att direkt innanför dörren (som svänger inåt) så sitter två larmbågar. Ja, ni vet hur de ser ut.

Så när man ska in där så är det två saker som gäller: man måste vara hyfsat smal och man måste vara snabb som fan eftersom man har 40 sekunder på sig att nå larmknapparna och larma av.

Jag har ju jobbat i ena inredningsbutiken några veckor. Med bageriet som granne. Not a good combination.

Jag parkerar bilen, i öronen ljuder musiken. Telefon i säkert förvar i behån. Låser upp, ska tränga mig in.

Fastnar.

Jag sitter fast mellan larmbågen och dörren. Dörren går inte att trycka upp mer eftersom papperskorgsjäveln tar emot på den andra larmbågen.

Jag sitter som ett skruvstäd. iPod och telefon skär in i tuttarna. Och telefonen börjar dessutom ringa/vibrera. Jag får panik eftersom jag måste hinna slå av larmet.

Då kommer ägaren till den nyöppnade exklusiva herrekiperingsbutiken vägg i vägg förbi. I samma ögonblick lyckas jag få in ena tummen i behån, i ett försök att stänga av iPoden, men kommer istället åt ljudvolymen, till maxläge. Öronen sprängs av nån jävla 80-tals hit, jag försöker skaka på huvudet så att plupparna ska ramla ur öronen men givetvis sitter de fast. Killen i butiken bredvid, som självklart är svaret på alla singelbrudars dröm (har sett honom förr) säger något. Jag svarar: "eh, jag sitter fast". Han ryggar tillbaka och jag inser att pga av ljudvolymen i mina öron så skriker jag så att ALLA på hela jävla Östermalmstorg kan höra mig. Och nu se mig.

Till slut kan jag gnugga ena örat mot en kant så pluppen ramlar ur örat. Och nu går dessutom larmet i butiken. Och det är inte diskret.

Och eftersom jag för länge sedan har passerat storlek Petit och därmed har bröst som matchar övrig volym av kroppen, så värker brösten. Ju mer jag försöker ta mig loss, ju djupare skär mobilen och den jävla iPoden in. Killen försöker trycka upp dörren lite och till slut, till slut får jag igenom min feta häck och kommer loss. Jag tackar för hjälpen, han skrattar och går in till sig.

Jag larmar av och går in och dricker en liter vatten för att svalka av mig. Blusen har gått sönder och jag bestämmer mig för att nu får det fan vara nog. Nu ska jag upp på det där jävla gåbandet.