När man är en ofrivillig guide och lär känna nya vänner

Smeden från Lettland har aldrig varit i Sverige. Jag hade gett en månadslön för att få vara hemma. Kombinationen av det kanske inte var så bra.

Lägg därtill en tjurig taliban. Som absolut skulle ha på sig skinnkjol i februarikylan. Inte så svårt att räkna ut graden av gnäll.

Smeden ville mer än gärna till Gamla stan. Och se vaktavlösningen. Vi kom tjugu minuter för tidigt så jag och talibanen smet in i storkyrkan. Tände lite ljus för farfar och slog oss ned. Talibanen tyckte inte kyrkan var så upphetsande och kunde inte förstå folks "ahh" och "åhh", så hon spelade spel på min mobil.

Eftersom halva släkten är Jehovas vittnen så kan man säga att jag har fått min beskärda del av han där ovan, och är inte troende någonstans. Trots det så måste jag erkänna att det kändes som om jag hädade Guds hus med att låta talibanen sitta och spela spel med dinglande fötter i en kyrkbänk. En och annan förbipasserande pensionär gav oss onda ögat.

Sen kom vaktparaden. Skittråkigt. Smeden var nöjd och filmade varenda sekund. Talibanen stod och hoppade av kylan.

Vidare genom Gamla stan. Talibanen hungrig. Vi letar genuin svensk restaurang. Till slut tar talibanens tålamod över och vi hamnar på ett turisthak på Västerlånggatan. Med personal från nåt slaviskt land. Hej och hå vad genuint svenskt. Till fikat fick han en semla. Stor succé. Vidare längs gatorna i jakt på presenter till familjen hemma. Inte så lätt med tanke på våra priser.

Går förbi min hovleverantör av tuttkassar och är i starkt behov av en ny behå. Dock tänker jag att det nog kanske inte är läge att släpa in smeden hit...så vi går vidare i jakten på presenter som kostar lite eller inget.

Hans dotter älskar Karlsson på Taket så vi köper en Karlsson som tygdocka i present åt henne. För 300 spänn kan han äta sig mätt i en månad hemma i Lettland så han var nog aningens lättad över gåvan. Han kostade på sig ett par Lovikka-vantar till henne, och en bricka med får till hustrun. Sen ville han även ha en bok om blommor till frun. Och inte vad som helst, nä, det skulle vara en bok om hur man gör snygga buketter av snittblommor...Vi går till Champagne-Åsas bokaffär. Den bästa i hela Stockholm, men inte ens hon har nåt. Jag försöker tala om för smeden att det nog inte är rätt säsong för dessa böcker just nu. Trots det så går vi vidare till andra ställen. Utan napp.

Något mer hinner vi inte eftersom färjan går tidigare än vad han från början trott, så det blir till att köra honom till terminalen. Nämen Gud så tråkigt. När vi stannat bilen så tänker jag säga hejdå där på parkeringen,  men av någon anledning så bestämmer vi oss för att följa med honom in i terminalen.

Och det var ju en jävla tur eftersom vi hade kört honom helt fel. "Mona, there is no sign to Riga here!" Sweet Lord, vi var en timme från att få en övernattande smed hemma. Då hade jag dött.

Rasslar i väg till rätt place och säger tacksåmycketwewillemailyoutheneworders och drar hem.

Lägger mig och sover i 25 minuter innan vi åker på middag hos några nya vänner här i närheten. Några vi aldrig varit hemma hos tidigare. Jag har träffat frun i huset ett par gånger då vi har en gemensam kompis (som också var med), men mer än så har det inte varit. Alltså ska man visa sig från sin bästa sida. You know the drill.

Vi konstaterar snabbt att jag och maken kommer från "Solsidan" av vår gemensamma hood och att de bor i en hang-around-del av vårt finområde. Vi spinner vidare på det under hela kvällen och skrattar läppen av oss. Jag är för övrigt Mickan. Så klart. (I wish liksom.)

Vi börjar med lite tapas och chitchattar om livet i största allmänhet. I väntan på den andra gästen som skulle komma och introducera sin nya kille. (Som vi för övrigt lovat att inspektera med lupp eftersom hon varit singel i hundra år och vi kanske inte riktigt litade på urvalet.)

De fastnar i tunnelbanan och jag är svinhungrig. Äta sig lite mer tapas. Smaka sig lite på fet mögelost. Dricka sig lite champagne. Precis då kommer den gemensamma vännen med nya snubben. Presentera sig. Äta sig lite mer mögelost. Pang. Svinont i magen. En så kallad GBP-dumping. (När man ätit "fel" och får hjärtklappning, ont i magen och tror att man ska dö. På riktigt.) Mycket jobbig situation.

Det enda som hjälper i det läget är att lägga sig. Åh så bra intryck att på första träffen be om soffläge på övervåningen. 

En kvart senare är jag inne i matchen igen. Vi undersöker den nya läppen och han får mycket väl godkänt. I synnerhet av maken, som gillar alla som inte kommer från Stockholm extra mycket. Han är ju som bekant själv en så kallad bonnläpp. No offence här nu va.

Maten var to die for och kvällen blev mycket mer än trevlig. När vi åker hem noterar jag att maken har hål i strumpan. Väl synligt.

Vi måste verkligen ha gjort bra ifrån oss.