Hur man blir osams med en idiot

I det här hushållet börjar man laga maten 17.00. Detta eftersom talibanen sällan äter tillräckligt med lunch i skolan, och är därmed svinhungrig. Av någon anledning så äter hon inte särskilt mycket om maten serveras "för sent". Det är som om hungern går över. Hon har alltid varit sån.

I det här hushållet har vi en familjemedlem som är retarded. I 7,5 år har talibanen funnits. I 7,5 år har han aldrig lyckats ställa sig vid spisen i rätt tid. Alltså, de få gånger detta måste ske. Och de är lätträknade.

I det här hushållet är det så att om herrn i huset ska laga lunch, eller middag, så måste jag påminna honom. Alltså ringa hem och säga till. Annars glömmer han och lunchen kan lätt bli serverad 15.30.

I det här hushållet finns en jävligt grinig fru. Som idag kommer hem 17.45 och noterar genom köksfönstret att det är kliniskt rent. Jag fattar galoppen direkt, öppnar dörren och säger ironiskt:

"Åh, har ni redan hunnit äta?"

Maken kommer blixtsnabbt ut från arbetsrummet, med telefonen i örat, och "eh, nä, öhh, vi hörs" till den han talar med. Jag får ett tokspel. Hur jäääävla svårt kan det vara att ställa sig och laga mat liksom.

Då kommer kommentaren som resulterar i att jag förvandlas till en ärkeskata:

"Vadå, vad är det som säger att JAG ska laga maten?"

Jag undrar om han är felstöpt någonstans.

"Alltså, ursäkta mig, men den som är hemma 17.00 är väl för FAN den som lagar maten?! Jag blir så inihelskotta förbannad över att du JÄMT skiter i din dotter och hennes matvanor."

I det här hushållet så är det inte svårt att vara förbannad. I flera dagar. Som jag kan vara. Men idag går det inte. För istället för att tjafsa emot, så kopplar han på charmen.

Idiot.