När man inte kan vara rolig på ett tag

Min allra bästa vän kommer från Las Vegas, och ni som känner mig vet att det också är mitt andra hem. (Nä, jag gamblar ytterst sällan, det finns annat där.) Vännen och jag har en tradition att åka dit vartannat år och vi skulle åka nu i oktober-november, men då min arbetssituation är så pressad så har vi inte kunnat boka resan. Vi bestämde därför nyligen att vi skulle åka efter årsskiftet i stället. För mig, som har längtat så oerhört efter att få åka dit just nu, så blev beslutet tungt. Jag hade behövt komma härifrån ett tag.

Jag tillbringade helgen hos min vän när vi igår fick vi det fasansfulla beskedet att hennes mamma helt plötsligt avlidit hemma i USA. En underbar mamma som jag har kommit att lära känna mycket väl under årens lopp. Chocken för alla oss, men främst för vännen, är obeskrivbar, men jag är oerhört tacksam över att jag var hos henne då beskedet kom. Den reaktionen önskar jag ingen.

Med makens fulla support så är jag därför på väg till Las Vegas på en resa jag inte trodde jag skulle behöva få göra på många år. Jag tror att jag vilar en stund från bloggen och hoppas att ni inte försvinner från mig. Och jag säger redan nu tack för ert stöd. Min blogg = ni, betyder oerhört mycket för mig.

Å andra sidan så är mitt sätt att överleva sådana här saker, att trä på mig clownfejset, så tyck inte att jag är känslokall om jag dyker upp som som gubben i lådan med min sjuka vardag/värld.
Förlåt.

In memorian;

Bonnie Fish
1945-12-11--2010-11-06
I will miss you BonBon