När man får ett sms från en sjuk make

Maken ligger i sängen och kvider. Jag sitter på divanen och är som vanligt komatiserad.

Plötsligt ringer det på hemmatelefonen. Han är inte sjukare än att han ringer ned en våning och ber mig komma upp med bank-dosan.

Jag hämtar den, tar med mig telefonen, ger honom dosan och på vägen ut ur sovrummet så lägger jag telefonen på byrån. Med flit. Jag orkar inte leka sjuksyrra.

En timme går och jag tror att jag är home free. Tills mobilen piper till:

" Jag fattar vad du menar nu, kan inte ligga ner. Så j-a ont i ryggen. 39,6 gr." (Han syftar på att jag inte klarar att ligga för länge eftersom jag får sån värk i ryggen.)

Jag är en väldigt not kärleksfull fru idag, så jag svarar:

"Inte så kul. Du kan få en sömntablett, eller två."  Mycket väl medveten om att det knappt går att få i honom en Alvedon.

I nästa sekund kommer jag på att den sjukt sköna sängen i gästrummet i källaren är utlånad till en nattgäst. Och de tre inbyggda sängarna på den inredda vinden må se trevliga ut, men är satan så obekväma.

Tonåringen och pojkvännen har en dubbelsäng. Funderar starkt på att dom nog kommer bli tre i natt.

Och i morgon drar jag ut till skärgården. Halleluja.