Maken och hans flirt-skills

Jag har importerat varor från Kina. Det gick lite fort och jag har ingen erfarenhet, varför jag "glömde" det här med att man ska ha en så kallad freight forwarder. Alltså ett företag typ DHL (fast nejtack) som tar hand om hela shipningen från fabrik till vår dörr. Det visar sig att man inte behöver det och därmed sparar plenty of thousands kronor.

Så tullen ringer mig och meddelar att vi har 15 lådor att hämta på Arlanda. Maken råkar befinna sig i närheten så jag skickar dit honom. Efter mycket avancerade säkerhetskontroller av både honom och bilen han åker i, så får han komma in. Han ringer från uthämtningsdisken då han inte har de uppgifter som krävs, typ organistationsnummer och annat. Allt verkar aningen krångligt. Jag hör på hans röst att han är lite reserverad. Och så hör jag den kvinnliga tullklarerarens röst. Hon låter som om hon inte haft sex det senaste decenniet så jag säger till maken att han ska sätta på sig Stomatol-smajlet och flirta så mycket som han bara kan eftersom vi tydligen inte har alla papper som man ska ha.

Han gör några trevande konversationsförsök och jag ruttnar:

"Amen du har ju för fan blivit helt värdelös på det där. Låtsas nu att det är den snyggaste bruden du nånsin har sett och smöra upp henne i brygga."

Han gör ett försök men låter som om han har en kvast uppkörd i röven, så jag ger upp och lägger på.

Jag är på allvar helt chockad. Min man som har haft svart bälte i att flirta omkull vilken lyktstolpe som helst har blivit gubbe.