Hur man psykar en morsa

Vi ställer ju ut på flera mässor om året. Och de måste förberedas. Och det är en himla massa hårt arbete.

Så om jag skulle kvalitetsgranskas under en lupp, så skulle jag knappast bli vald till årets morsa.

Nästa mässa börjar nästa vecka. I normala fall så har jag jobbat med förberedelser nån månad innan. Inte denna gång. För julen kom emellan. Och jag bestämde mig för att koncentrera mig på talibanen och hemmet.

Så när jag då börjar jobba igår, med spikskorna på, så inbillar jag mig att talibanen, efter två veckor med 100% mamma, liksom ska glömma bort det här med mässa.

Men se, den gubben gick inte. Hon verkar ha full koll på att, från och med måndag, och en vecka framåt, så är jag inte på samma planet som henne. Även fast jag hämtar henne från dagis och FÖRSÖKER vara mamma några av dagarna.

Så hon kör psykbrytskurs på hög nivå: vägrar hjälpa till med nåt, får hon inte vinna när vi spelar spel så blir hon vansinnig, ska bestämma ALLT, vill inte gå och lägga sig, skriker som en babian när jag sagt god natt. Och så vidare.

Den här damen har en vilja av stål, och släpper man efter minsta lilla, så kör hon över en direkt. Så man måste vara stenhård.

Och jag har tålamod som ett stolsben just nu. Nada, zero, noll. Så ibland släpper jag taget. Och notan kommer direkt.

Kan man ansöka om att få bli hemmafru nånstans? Eller, alltså, husfru menar jag. Fixa i hemmet hela dagarna, och hämta talibanen vid 15-rycket. Det tycker jag låter som en finfin idé.

Har fortfarande inte pratat med maken om min shoppingtripp. Kanske ska börja med det.

Rösta på mig