Konstiga vanor

Ibland undrar jag om jag verkligen har alla indianer i kanoten.

Har en del konstigheter för mig.

T ex så är jag addicted to plastbackar. Ni vet sådana där megastooora genomskinliga (i mitt fall) med lock som man kan köpa på Bauhaus. Eller City Gross, där jag numer är storkund.

Jag handlar mat där en gång i veckan.

Så en gång i veckan så utökas mitt backförråd med 1-3 st.

Så jag har massor.

Till vadå?

Well. Till att börja med så är jag storsamlare av julgranskulor (vilket är en annan åkomma jag lider av). Och självklart måste varje färg ha en egen back.

Eller till den där braiga tidningen som jag har prenumerat på i några år; Gör Det Själv. En typ Martin-Timell-tidning. En prenumeration till maken. I hopp om att han ska vilja lära sig hur en hammare ser ut.

Han har inte läst en enda. Så dom ligger i en plastback. För, you never know.

Eller till alla 1000-tals fotografier. Som väntar på sina album.

Ja. Något måste ju vara fel. För jag är manisk med dessa backar.

Om inte annat så måste man ju bidra till den allmänna konsumtionen.

Och City Gross's ägare lever ganska gott på mig.

Rösta på mig