tisdag 16 augusti 2011

Vad sa vi nu om män och att flirta

Jag får aldrig så många reaktioner som när jag skriver om två saker; kroppen..och..om mäns tillkortakommanden.

Så jag tänkte vi skulle prata om män. Och andra damer.

Förr om åren så var jag sjukt svartsjuk. Det ska väl erkännas att jag det senaste tio åren fått nåt anfall då och då. Alltid kopplat till hur jag känt mig fysiskt.

Men sedan några år tillbaka så har jag kommit på mig själv med att jag inte bryr mig. Eller ja, klart jag bryr mig, men mer att OM något händer så kan jag knappast göra något åt det.

För jag tror att om ens partner går ut på stan och sätter på någon annan så är det hans/hennes val. Om han/hon vill ta risken att förlora sin familj, så fine, är man så jefla dum så får man skylla sig själv. Jag kan bara hoppas att innan man kliver in i nån annan så är man tillräckligt klar i kolan för att tänka: "är det värt det här"?

Sen är jag så gammaldags så jag tror att om man har ett bra förhållande så finns det ingen anledning att gå ut och äta på restaurang. Då käkar man alla måltider hemma. Punkt.

Och OM det är så att min make t ex, skulle föredra restaurangmat, well, då hoppas jag att han är tillräckligt smart att han inte kommer hem och säger att han är mätt när middagen står på bordet.

Men skulle han göra det...sweet Lord vad han skulle åka ut med huvudet före.

För varför ska jag, och resten av familjen, behöva lida för ett snedsteg. Jag vill inte veta. Om det är en engångsgrej.

Däremot så tycker jag det är helt okey om han skulle flirta med någon annan. Eller alltså, jag uppmuntrar det inte, men jag dör inte om det skulle hända. Alla människor behöver bekräftelse, vad folk än påstår, och är inte jag i form att bekräfta min partner så gör det väl inget om nån annan gör det.

Och nä, man är omöjligt i form efter 15 år. Det är ytterst få människor som är det, och grattis säger jag till dem. På riktigt. Jag är det inte i alla fall. I synnerhet inte eftersom vi dessutom jobbar ihop och jag torskar för make-mord en gång i månaden. Teoretiskt sätt.

Däremot så föraktar jag de människor, oftast män, som inför sin partner öppet flirtar med andra. Man skall aldrig förnedra och kränka någon. Andra kan tycka att det inte är särskilt respektfullt och jag kan på sätt och vis hålla med, men backar ändå alltid tillbaka till det faktum att jag omöjligt har förmågan att bekräfta maken jämt och ständigt. I så fall är det fel på mig som människa, men jag kan leva med det.

Så. Om maken mot förmodan skulle bli uppvaktad så bjuder jag på det.

Men sitter han inte vid middagsbordet hemma så behöver han inte komma hem över huvud taget.

Vad säger ni om saken?

27 kommentarer:

Karan sa...

Amen!
Så sant så sant.

Singel i storstan sa...

Word! Kunde inte sagt det bättre själv.

I min värld sa...

Instämmer, Man äter hemma men kan kolla menyn ute. Lite flirt har ingen dött av.

Anonym sa...

Gift men inte blind/Annica

stort och smått sa...

Jag instämmer!
Min man får gärna flirta lite, för skojs skull, men inte när jag är med - och det skulle han aldrig göra heller.
Själv kan jag inte flirta, även om jag hade velat.

Anonym sa...

Jag håller med dig, om min man blir "flirtad med" har jag inget emot det, som du säger alla behöver uppskattning. För att ekvationen ska gå ihop måste han rimligtvis även visa uppskattning, helt ok, så länge jag inte är med. Jag har varit så jäkla svartsjuk tidigare så att jag överhuvudtaget kan se det så här är ett "hallelujamomenet", men jag tror att jag efter alla år ihop har kommit till slutsatsen att bättre käk än jag erbjuder det hittar han aldrig...självgod? Jag? nä inte alls det är bara fakta. När det gäller att GE uppskattning så är det inte så jäkla svårt..egentligen. Det kan vara små grejor som man oftast tänker för sig själv ( som är så självklara) men som om du bjuder på dem högt faktiskt är det enda som behövs.. det blir lätt svamligt när man ska skriva ner det i text hur jag menar. Men det kan vara små saker.. som nämna att han doftar gott när han är nyduschad, att han får höra att han har en fin solbränna, att kaffet han fixade var toppengott....Jag menar inte att man ska svamla, utan bara säga det man verkligen tycker/tänker. Nu låter det ju som om jag springer runt och gnider "matlådan" hela dagarna och kvittrar till min man hur underbar han är ... så är det - ju inte.

Linn sa...

Som alltid rockar Mona fett :-D
Ära och respekt

Anonym sa...

Du är bara så klok och har så rätt! En människa råder inte över sina känslor men alltid över sina val och därmed konsekvenser!

GudinnanT sa...

Jo det är väl klart att lite flörtande har ingen dött av.
Har ju en sju helvetes snygg karl så inte konstigt om nån annan vill prova lyckan.
men han är min och han är helt nöjd med det. Sist vi har ute kom han glatt och sa hahaha jag höll på att bli kidnappad.

Anonym sa...

Jag håller med om mycket men inte ett snedsteg. No way. Gränsen för mig går tight o en kyss o han vore körd.

/chanpagneåsa

Linda sa...

Väl talat, som alltid.

Minkamera sa...

Han får gärna fönstershoppa bara han äter middag hemma ;-)

Fru Gårman sa...

Jag brukar fönstershoppa åt husbandet. "Kolla, hon är väl snygg och i din smak?". Förr hade jag alltid rätt men numer gillar han inte tunna, blonda 20-åringar. Nu gillar han såna där rynkpåsar som jag. Konstigt. I för sig ska dom fortfarande helst vara blonda.
För övrigt har du helt rätt.

TraderaHoran sa...

Håller med dig i precis allt Mona.Lite flirt har ingen dött av ,men maten äter man hemma , och man tackar för maten !!!Sen är det ju klart att man inte behöver blunda då man går förbi andra matställen , men man får sköta det snyggt , på båda hållen.
Bara man stannar vid tittandet.
Alla blir glada av uppskattning , så är det ju bara.Det bevisar ju bara att andra SER en , att man inte är en osynlig , tråkig tvåbarnsmamma/tvåbarnspappa endast.

Anonym sa...

Precis så är det! Du är klok du:) / Sassa

Anonym sa...

@Traderahoran: hahahahah... " och man tackar för maten" Love it ;)

Maddie sa...

TACKAR! Du satte ord på PRECIS vad jag/vi tycker.

Efter 13 år och barnen har blivit större, 5 och 7 år, så tycker jag att det är lättare att bekräfta varandra MEN man kan ju aldrig få för mycket!

/Maddie

Malin sa...

Håller med dig till fullo! Har man varit ett par så länge och man är så dum att man tar ett snedsteg så ska man nog inte lätta sitt dåliga samvete hemma. Lida för det får man göra i tysthet om man nu väljer att stanna kvar i relationen. Men helsike vad jag skulle bli arg om det hände!!!

Anonym sa...

Läser jämt aldrig kommenterat förut, lever ett totalt annat liv än dej Mona och ja ÄLSKAR att läsa om ditt! Ärlig bekräftelse behöver väl alla människor, har snestegat nån gång och om min partner gjort det vill ja inte veta det.. MEN.. om han hellre vill PRATA med nån annan, då går jag direkt. Ha de så bra:) /Lena

Johanna Stålros sa...

Jäkligt bra inlägg! Gillar jämförelsen med restaurangmat;) Hejja dig. Kram Johanna

Lizbert sa...

Håller med! Och eftersom jag själv gillar att flörta lite grann lite då och då, så kan jag ju inte gärna bli sur om maken gör lika dant. Men så har jag tur också i att min karl inte är så bra på att flörta :-) Om man nu ska se det som ett positivt..

den rabiata orakade flat-feministen fanny sa...

Det är klart man kan jobba på sitt förhållande så den andra parten inte är otrogen, men det gör man nog inte genom att vara svartsjuk.

Ellen sa...

Jag säger att om någon uppvaktar min man så är det fritt fram. jag blir stolt. Han är nämligen upptagen. Om min man uppvaktar någon annan så känner jag sådär men är inte orolig. Han är en normalt fungerande man som kan tänka och vet att man inte uppvaktar andra när man är gift. Ger fina kommentarer - ja, ragga - nej.

Svartsjuk var jag i början. Nu aldrig. Aldrig aldrig aldrig. Orkar inte.

Sådeså.

Singel i storstan sa...

Skrattar så tårarna rinner åt Anonyms kommentar "Nu låter det ju som om jag springer runt och gnider "matlådan" hela dagarna och kvittrar till min man hur underbar han är ... så är det - ju inte."

Hahaha! Gnider matlådan!

Anonym sa...

Helt rätt Mona! Jag är enig med dig på alla punkter. Du är klok precis som jag ;)
Kram till dig från mig

Anonym sa...

Efter en liten felsägning av sonen för några år sedan så säger vi att man åker ut med huvudet efter :-)

Men ang ditt inlägg så kanske denna vishet kommer med åren, för man inser mer o mer att man kan inte förändra någon som inte vill bli förändrad och att gå runt och oroa sig för sånt som man inte direkt kan påverka får en bara att må sämst.

Katarina sa...

Hej Mona!
Nu måste jag också kommentera. Har följt dig en tid, tittar in så gott som varje dag och får mig (oftast) ett gott skratt. Så även idag. Helt underbart skrivet! Håller med om nästan allt, men jag skulle själv inte acceptera ett snedsteg. För att anamma sitt språkval, om jag själv bara "äter hemma" så förväntar jag mig att min partner också gör det. Passar inte det så .... Sen kan man ju alltid skaffa sig lite aptit på vägen hem ;)
Hälsningar Katarina