Ni vet ju att jag och maken jobbar ihop. Och att vi båda har ett jefla humör. Fast han är värst. Och så vet ni att när jag gör lönerna till all personal varje månad, så brukar jag se till att han sitter upptagen i telefon när jag lägger excelmappen på hans bord. Och så springer jag. Typ.
Detta eftersom han, VARJE månad får ett psykbryt på totalbeloppet. Vi är ca 55 personer, så det blir en slant. Och på sommaren är det värst för då ska all semestersättning ut.
Så här har det varit i 15 år, så jag är van. Väry van.
Idag har jag gjort lönerna. Hemifrån. Jag blev just precis klar med dem. Maken klev nyss innanför dörren och nattar talibanen.
Jag tror att jag lägger mappen bredvid maten på spisen. Sen tar jag på mig moppehjälmen och går ned och sätter mig i nån hörna i källaren. Typ bakom alla 14 resväskor och hans 38 flyttkartonger från föräldrahemmet.
Och blundar.
Vi ses i morgon hörrni.
Dead or alive.
8 kommentarer:
Ha ha ha Jag kan låna ut en cell annars!
Du är ju bara såå kul! :-)
Slå din man från mig. Utan era anställda är han ingenting.
de är värda varenda krona.
Fast det vet han ju.
Men slå´n ändå.
Sätt dig i Talibanens lekstuga och "beväpna" dig med en massa äpplen att kasta på honom så klarar du nog livhanken...
Annars kan tipsa honom att göra som min (numera fd) chef - låt bli att betala ut hela summan och hänvisa till likviditetsproblem med tillägget att "resten betalas ut så snart pengar kommer in till företaget"...
ÅÅÅh, I lööööv your blog!
Tack!
sugna på ett gott skratt ? eller kanske lära sig något nytt ? kika in på våran blogg www.apanochankan.blogspot.com
Ha,ha gud så skönt o få skratta lite mitt i allt elände som man själv befinner sig i.
Mona I löööv you!
Skicka en kommentar