Om en mässa i Norge

Siffror i den här kombon är ingen höjdare kan jag meddela.

Trött som en babian släpade jag mig in i duschen. 20-åringen skulle ta talibanen till skolan, men vaknade med migrän. Då var vi på Arlanda så unga damen fick fixa frukost och gå till skolan själv. Så typiskt.

Just det ja, vi hade lite övervikt att tala om. Skickade 5 pallar med grejer till mässan härom dagen, men glömde en del. Eller rättare sagt; maken hade hittat nya leverantörer på finlandsmässan. Otippat.  Så det vara bara att hala upp VISA-kortet och pröjsa sig lite.

Oslo visade sig från sin bästa sida. Solen sken. Men innan vi klev på tåget till mässan så var jag tvungen att gå på toa på flygplatsen.

GIVETVIS väljer jag den enda av 10 toaletter som inte har toapapper. Är någon förvånad?!

Det enda som fanns att tillgå var det här:

Ni män som inte har mens vet inte vad det här är, men ni kan ju gissa! Det är som att torka röven med bakplåtspapper. Not so nice.

Vi passar på att fika på flygplatsen eftersom man måste vara miljonär för att fika på mässan.

Här behövde man bara vara halvmiljonär. Jag har glömt hur dyrt allt är här.

Sen gick vi för att ta tåget 10 minuter till mässan. Och jag har sagt det förr; kvinnorna i Norge klär sig förjäkla snyggt. Mycket blingbling och snygga kläder, verkligen. Men ett problem har dom:

H-e vad de röker!

Just det ja, har ni sett dom här fiffiga sakerna?

Först nu fattar jag vad det är för något. Och jag erkänner att jag var blond för jag har trott att de var nån sorts cykelparkeringshistoria. På en tågperrong.. Ibland blir jag mörkrädd för mig själv. 

Vi turbojobbar och vår teoretiska monterbyggnation visar sig fungera. 

Nej, det är inte maken i bild.

 Men efter ett tag är vi svinhungriga. Jag måste ju egentligen äta varannan timme, och gör jag inte det så får jag problem. Medan maken hämtar mat så sitter jag vid bordet och trycker i mig en macka på 3,5 sekunder. Big mistake. Åker på värsta dumpingen (magsmärtor) så medan de andra äter som grisar, så får jag titta på.

Jag stapplar tillbaka till montern och vi kämpar på. Efter en timme så måste jag gå på toa. Och inte kissa. När jag kommer in på toaletterna så är det helt tomt. Och eftersom jag fortfarande har jätteont i magen så råkade en prutt ramla ut. Jättehögt. Så högt att det ekade i kakelplattorna. Detta sker i samma ögonblig som en städerska kliver in. Jag blev knallröd i fejset och skäms i hjäl eftersom hon måste vara döv för att ha undgått den. Fat chance. Vågar inte gå ut från mitt bås, och blir sittande tills hon har städat alla toaletterna och tar städvagnen och äntligen drar. Puh.

Jag går ut och tvättar händerna och känner att skammen släpper. Nöjd och belåten tar jag tag i dörrhandtaget och kliver ut. Städerskejäveln har stannat upp en meter från toadörren. Hon står p r e c i s utanför och tittar på mig. Jamensåjävlafinthejdå. Gaaaahh!

Tillbaka till montern och bygga mera.

Vi sätter monterbyggrekord. Det som i normala fall tar 2,5 dagar har tagit en dag. Men när klockan är 20.30 så ser jag dubbelt och är svinhungrig. Hotellet ligger på mässområdet och vi checkar in och lämar väskorna på rummet. Mina reskamrater byter om, men jag har inget att byta om till för jag har glömt vanliga kläder! Har dessutom bara EN uppsättning mässkläder. För jag har gjort värsta dealen; jag åker hem på torsdag. Första mässdagen. Halleluja!

Kan kanske bero på att jag måste förbereda Stockholmsmässan som börjar på måndag. Då ska vi bygga en dubbelt så stor monter.

I alla fall. Jag stapplar in på det 4-stjärniga hotellets restaurang i rosa snickarbyxor. Väry populärt. Servitrisen ger oss ett bord 1 meter ifrån ytterdörren. Bäst så and I couldnt care less. Jag var så hungrig att jag var färdig att käka upp blomsterdekorationen på bordet. Och jag beställer in en öl. Jag, som är allt annat än en ölmänniska.

Tar några klunkar men är tvungen att ge bort resten eftersom risken att jag blir stenpackad är överhängande.

Sen kommer årets hittills godaste maträtt:

Kantarellrisotto. O h  m y  G o d så gott! Efter maten så var det ridå ner. Orkade knappt gå upp på rummet och har sällan blivit så lycklig över att se en säng.

Avslutar dagen med en mugg te och en påse Salttryffel-choklad från Gateau hemma i finhooden.

Tycker att te-et, ehh, hur fasen skriver man? The:et, tet.. äh vafan... det smaker skitskumt. Jag är så inne i vad jag skriver i det här inlägget, så inte förrän muggen nästan är tom så inser jag att städerskan inte har sköljt bort allt diskmedel. Fint, man slutar dagen med att bli diskmedelsförgiftad på ett hotell i Norge. 

Under tiden lägger sig maken till rätta och samtidigt som jag skriver  så snarkar han så att tapeterna krullar sig. Jag får ta till mitt specialtrick;

Jag släcker och håller för hans näsa tills han nästan kvävs, och hoppar till. Då låtsas jag stensova. Han somnar om, fortsätter snarka, jag kväver honom lite igen. Och så vidare. Så där håller jag på tills han ger upp och vänder på sig.

Hehe, det funkar alltid.