Härom kvällen kommer 20-åringens pojkvän nedrusandes från deras rum och talar om att hon inte kan andas. Jag springer upp och hittar henne på golvet. Hon hyperventilerar och skakar i hela kroppen. Jag lyckas få ur henne att det sticker i bröstet och att hon inte känner sina armar. Jag kastar mig på telefonen och ringer 112, som skickar ut en ambulans. Minuter kommer nu att kännas som timmar.
Och här kommer det skumma. Mitt beteende. Jag är en så kallad "doer". När något händer så kopplar jag in autopiloten och stänger av alla känslor. Alla. Och gör de mest besynnerliga saker.
Som att kolla mig i spegeln och vara säker på att jag kan ha på mig kläderna på akuten. F-n, bopparna ploppar fram för mycket i den där urringningen, bäst att ta på sig en tröja över. Kan inte se ut som en hooker på akuten.
Tittar in till 20-åringen, hon har fortfarandes svårt med andningen. Springer upp och nedför trappan för att kolla om ambulansen kommit. Maken och pojkvännen sitter vid hennes sida. Jag stänger av igen och går in i badrummet och sätter på mig parfym. Måste lukta gott på sjukhuset. Varför har jag inte vikt ihop de nytvättade handdukarna. Bäst att göra det. Jag hör hennes svårigheter med andningen, jag går in till henne och böjer mig över henne och känner att mitt hjärta nog stannar vilken sekund som helst om inte ambulansjäveln kommer snart. Tar telefonen och ringer 112 igen.
"Den är på väg".
"Jag är aningens stressad eftersom ni haft grova problem att hitta hit förut och hon mår sämre." Och syftar på när talibanen satt en en 10-krona i halsen för 5 år sen och ambulansen åkte fel. Talibanen var mycket nära att dö, enligt läkaren, när vi väl kom in och hon akutopererades.
"Ja, men den åker från Upplands Väsby."
För utomsocknes kan jag berätta att det är cirkus 30 minuter därifrån till Bromma. Och från mig till akuten ca 5 minuter med blåljus. Så det är en jävla skandal.
Jag tänker att jag nog måste ha med mig en bok. Natten kan bli lång. Måste nog också ta med en varm tröja till 20-åringen. Jag vet att det ibland är kallt på akuten. Med min nötallergi så har jag ju lyckats hamna där ett par gånger.
112-personalen hör dotterns andningsvårigheter och kopplar in en sjuksköterska. Han säger att det viktiga är att hålla henne lugn. Jag lägger på, vänder mig mot maken och pojkvännen och säger:
"You have to keep her calm. Its important to keep her calm." Och inbillar mig att hon inte förstår vad jag säger. Öhh...
Går ned för trappan och öppnar ytterdörren. Inga sirener. Vilken väska ska jag ta.Kanske bra att lägga i en flaska vatten och lite kex. Man vet aldrig. Tänk om hon dör. Tänk om hon dör. Vad gör jag då? Tänk om hon dör. Kan man överleva nåt sånt? Tänk om hon dör? Stänger av. Just det ja, vigselringen och klockan. Upp för trappan och in i sovrummet för att sätta på mig det. Går tillbaka till dotterns rum. Hon tappar medvetandet och får konstiga ryckningar i kroppen. Jag ska döda ambulansjävlaidioterna om dom inte kommer nu nu NU!
Går nedför trappan, på med skorna, nä, byter till de svarta, de passar bättre, ut på gatan. Lyssnar, hör inget. Går fram och tillbaka. F-n, häcken är för hög, vi måste klippa snart. Nu kommer den. 20 minuter från det att jag ringde första gången. Ska man dö säkert, så ska man vänta på ambulans i 20 jävla minuter.
De undersöker, lyssnar, tar blodprov men kan inte förstå vad som är fel. De frågar var hon varit under kvällen. Om hon varit ute och partat.
"Hemma, vi har haft ett födelsedagskalas för vår andra dotter, så hon har varit hemma hela dagen och kvällen. Hon har inte druckit. Hon använder inte droger. Äter bara p-piller och har migrän." Säger jag. Och ser hur de tänker: "..en av alla morsor som tror de har koll på sina barn." Att jag har...tänker jag.
Sitter i ambulansen. Föraren säger att det finns 30 ambulanser som ska täcka upp 2 miljoner människor i Stockholm. Att politikerna tycker att "lite svinn får man räkna med." Han säger att han aldrig varit i vårt så kallade "välmående område". Att han bara brukar köra i mångmiljonprojekts-områden. Jag tänker att jag skiter i det. Jag tänker att jag hatar Landstingets nedskärningar. Jag tänker att jag betalar miljoner i skatt, jag tänker att jag ska köpa mig en egen ambulans. Som ska stå parkerad utanför min nyklippta häck.
Dotterns pappa kommer i illfart med en taxi. Varit ute på galej med sin fru och är inte så nykter men livrädd.
Vi sitter flera timmar och väntar. Och väntar. Hon piggnar på sig. Och de kan inte hitta orsaken.
Vid 4-tiden får vi åka hem. Med löfte om att de hör av sig om proverna visar på konstigheter.
Och jag hade väskan full med böcker, kex och vatten.
Men hon lever.
Uppdaterat: Initialt trodde de att det rörde sig om en större panikattack, men då hon har haft det förut, så sa hon att det här kändes helt annorlunda. Det massiva trycket över bröstet och bortdomningen i armarna var en ny känsla. Efteråt, och nästa dag, var hon öm i hela kroppen.
62 kommentarer:
Skönt att allt verkar ha gått bra men tonåringen!!.. och vad säger man om politikerna... S K I T.. fick själv guida ambulansen till oss via tele när vi behövde den eftersom 112 skicka den till fel "by".
MVh Boel
När jag höll på att dö för 38 år sedan ställde sig min mamma och tvättade håret innan de själva tog bilen till sjukhuset... Ambulans var inte att tänka på, men rent hår måste man ha.
Jag var med i bilen, ska tilläggas. Och det blev akut operation. Och ja, jag lever idag. ;)
Skönt att det gick bra med tonåringen. Hoppas ni får reda på vad som var fel. Men visst reagerar man lustigt i nödsituationer, jag stänger av allt och bara fungerar så kan jag braka ihop efteråt, men jisses så jag brakar sen........
30 stycken?? Åhherregudjagfårpaniknu, nu ska jag gå ner i vikt och börja jobba (pluggar) så jag tjänar pengar och kan flytta närmare sjukhuset. Herrejävlar. Tur att allt gick bra för er!
Det där låter inget vidare. Helt klart fick hon ju syrebrist, är hon stressad? Låter som en panikångest -attack. Skönt att det gick bra!
Å det var ju för väl att skorna matchade och tröjan satt bra!
Fy vad otäckt! Skönt att det gick bra i slutänden och hoppas de hittar orsaken!
Fy fan....
Låter som en anafylaktisk chock... gud vilken gastkramande läsning, fick nästan ont i magen :/
hoppas allt är bra nu !
kram monika
Jätteskönt att det gick bra. Jag har själv problem med min andning, inte panikångest, och inget vet riktigt vad det är. MEN, jag har bara en liten vädjan; ingen parfym på Akuten, snälla! Om det går att undvika, som i detta fall. Ligger man där och inte kan andas, har ont i huvudet, mår illa etc, så är parfym det sista man vill känna av.
Har dock full förståelse för irrationellt beteende i en stressad situation, och att man sällan vet att man ska hamna där och därav "kommer som man är".
Ville bara ta chansen att föra fram något som för mig är en stor anledning till ofrivilligt "eremitliv", jag vet ju att du har en stor läsekrets!
Jobbar på akuten på annat håll. Tänker ofta att folk inte anar hur få ambulanser det finns. Jourtid om ngn av våra amb måste åka långt t ex pga transport till större sjh så finns det en enda i vårt område och där bor mkt folk. Är den upptagen när man ringer 112.... Ja då får man vänta oavsett orsak till att man ringer.
Glad att dottern mår bättre. Ska inte försöka sätta diagnos såhär, men det skulle mkt väl kunna vara en panikångestattack.
/s
Kram, kram till tjugoåringen o digo de andra me/ Marie
Vilken mardröm.
KRAM!
Mia Août
Fy fan, vad läskigt med din dotter. Hoppas dom hittar nåt och hoppas att det är övergående.
Där jag bor har vi haft en jättedebatt om ambulansen, i november förra året dog en 10 veckor bebis pga av att den ena ambulanden var på uppdrag, ambulandhelikoptern tankades 12 mil härifrån och den andra hade lunch.
Nu har det blivit förändringar som tur är.
Sjukhuset ska nog ta tillbaka skötseln och inte anlita de som lämnar billigast offert.
Kanske dags att göra revolution?
Jösses, tänk att Ekerö fortfarande har helgstängt på ambulansen... osannolikt.
Fy vad läskigt - tur att vi bor så vi ser sjukhuset här i Spenaten - inte minst med tanke på vad min man råkat ut för nu under våren (trots att han bara är 40+)
Fy så otäckt! Jag hade nog flippat ur själv om någon av mina döttrar varit i samma skick som din!
I neddragningarnas tid har vi ingen kirurgakut på "mitt" sjukhus längre efter kl 17 på vardagar. Det är 7 mil till det ena sjukhuset och 8 mil till det andra... Man får låta bli att vara behov av akut kirurgi alltså eftr kl 17 och på helger.
Skönt att ni fick en ambulans i alla fall. Jag tänker på de ärenden som valsar runt i pressen där sjuksköterskor på SOS Alarm nekat behövande ambulans och de senare avlidit.
Fy vilken story, skönt att allt verkar gått bra!
Hade det vart jag hade det sladdat in en svart Beemer på akuten. Hade aldrig pallat att vänta 20min och dessutom få reda på att den skall åka från Väsby.
Usch! Skönt att hon blev piggare, men det måste vara tungt för er alla att ingen orsak hittades.
Ännu jobbigare: ambulansväntan! FY för den lede! Det behövs fler ambulanser (och självklart rätt utbildad personal i dem också!)
Men hjälp :( Och vet du, det finns EN akutbil. I hela Sthlm. Skönt att det slutade väl!
(panikångestattack?)
åh men kära...vilken fruktansvärd ångest för dig och din familj.
Att reagera som du gör är fullt normalt.
För ett par år sedan gick brandlarmet på mitt jobb, äldreomsorgen, jag satt på dass och tänkte bara att det var brandövning. Inte fan reste jag på mig för det.
När jag kom ut därifrån var det fullt blås på avdelningen. En av tvättstugorna stod i lågor och jag bara glodde. Vadå rädda gamlingar liksom..
Kram på dig, Mona.
KRAM! Fan vad skönt att det gick bra. Och jag tror du reagerar helt naturligt, man kan inte ta in det hemskaste så då fokuserar man på annat. Men du, nästa gång kan du skippa parfymen. När jag låg nygravid på aktuen för illamående och skulle få dropp eftersom jag inte kunde behålla ens vatten så låg jag bredvid en kvinna med parfym. Kan säga att det inte underlättade mitt tillstånd. Det var vidrigt. :)
KRAM.
Jamen jag säger ju att jag blir helt jävla korkad: VEM fan sätter på sig parfym när man ska till akuten? Har aldrig gjort det förut!
Och Sus: ambulanskillen sa att de pratas om att akutbilen ska läggas ned. Kostar för mycket. Jävla idioter.
Usch vad otäckt! Tur att det gick bra till sist.
Men fyyyyy! Skönt att 20-åringen är ok. Vad gäller reaktionen, been there done that.
Förra året upplevde mamma andningssvårigheter som hon givetvis ignorerade. När jag väl tvingade iväg henne till läkaren slutade det med att en rutinröntgenundersökning (som jag fick vråla, slåss och vara galet otrevlig för att hon skulle få) visade en helt kollapsad lunga och den andra var på väg bokstavligt talat vilken minut som helst.Röntgensköterskan sa uttryckligen att hon inte får gå en meter, "kör in i byggnaden och bär henne till rummet om du måste"
Ambulansen ville inte hämta, de tyckte jag skulle fixa akuttransporten själv...
Så med pokerfejs reste jag mig upp mitt i lunchen på jobbet,meddelade alla att jag finns på mobilen under em, körde till rätt ställe,skrev på där jag skulle, såg mami rullas iväg till op, satte mig i bilen och körde i tystnad till närmaste parkering, först där lyfte jag luren och ringde en av mina närmaste vänner och åberopade kod "torrschampo" som betyder att något allvarligt har hänt men att det inte får pratas om det. Det riktiga utbrottet kom inte förrän flera dagar senare. Misstänker att det är någon slags överlevnadsinstinkt som sätter in, dock önskar jag ju att mina skattepengar åtminstone kunde finansiera min rätt till att psyka ur ibland istället för att göra allt själv...
Skönt att det verkat gå ok med dotter iallafall. Hoppas ni får reda på vad som är felet.
Kram Linda
Men herregud så gräsligt! Och skit samma om det luktar parfym på akuten, huvudsaken är att tösen mår bättre.
Skönt att höra att man inte är ensam om att stänga av och bli rejält fokuserad på det praktiska.
OCH skönt att det gick bra! Med panikattacker kan jag säga att de ser väldigt olika ut.... min erfarenhet i alla fall. Första gången trodde jag jag skulle dö i hjärtinfarkt. Nästa gång blev det mer som det din dotter nu upplevde. Numera är det av helt annat slag. Lika jobbigt oavsett.
Nu behöver det ju inte alls varit panikattack men ändå. Det är hur soim lika jobbigt och allvarligt som mycket fysiska åkommor.
KRAMAR till er!
/ChampagneÅSA
Fy vad otäckt. Vad rädd du måste varit.
Kram.
Ja, det är ont om ambulanser även utanför Stockholm. När jag var och besökte en väninna för något år sedan, hade hennes granne snubblat i trappan i porten där hon bor. Han var inte kontaktbar och verkade ha svårt med andningen, vi ringde såklart 112. Det dröjde och dröjde, så vi ringde igen, då var ambulansen omdirigerad till ett "prio 1-ärende". Jag skrek att om inte DETTA var ett prio 1-ärende, så vet inte jag. När ambulansen sent omsider kommer lever mannen fortfarande, men det kommer salivbubblor ur munnen på honom. Ambulanskillarna lyfter på honom på båren, då slutar mannen andas. En av killarna säger "ojdå, vi skulle ha stabiliserat honom först", vilket får mig att tro att han hade en fraktur på nacken. När jag ringer till akuten för att höra hur det har gått?, så får jag inget veta då jag inte är anhörig. Men fick senare höra av min väninna som pratade med mannens anhöriga att de fick igång hjärtat på mannen i ambulansen, men att han senare avled på sjukhuset. Jag har själv drivit ett HSAN-ärende angående min pappa, och vet hur knöligt det kan vara. Därför orkade jag inte ta tag i detta själv men hälsade via min väninna till de anhöriga att göra en anmälan om detta, för jag anser att det var minst ett par fel begångna i detta fallet. Jag tänker fortfarande på den där mannen då och då.
Skönt att det gick bra för din dotter till slut.
Butta
SUS: Det finns fyra akutbilar i Stockholm men en av dem är en akutläkarbil som kom till 2008. Innan det fanns samma tjänst via helikopter.
Jag har heller inte hört från SLL-håll att någon av bilarna ska bort.
Tilläggas bör att jag jobbar hos SLL.
Skönt att dottern mår bättre. Jag har också haft PÅ och det har faktiskt uttryckt sig på samma vis. Jag hoppas i alla fall att hon slipper uppleva det igen!
Först tänkte jag inte skriva detta då det inte är någon ovanlig åkomma så läkarna borde veta men med dagens sjukvård vet man aldrig...
Jag har fått panikångestattacker men för några år sedan hände nåt som kändes annorlunda och det visade sig vara en kronisk inflammation i bröstbenet som heter Tietzes Syndrom. Det kändes som din dotter beskriver det. Ifall det är Tietzes så är det inget att oroa sig för iallafall.
Skönt att det gick bra med dottern. Hoppas de kommer fram till vad det var och att det inte är något allvarligt.
/Jenny
Herregud! Jävla, helvetes skit vilken otäck situation!
Kära du! Att allt gick bra!!!!!
KRAM!
Men fy farao vilken pärs!
Jag har vid två tillfällen ringt ambulans till maken och vid båda tillfällena har jag gått på autopilot, jag har sett till att ha koll på när smärtan (gallstensanfall) började, hur länge det höll på, när ringde jag 112 osv. Första gången jag larmade låg vår son och sov, mitt i natten var det, jag kunde inte följa med till akuten. Ville inte väcka sonen och dra med honom ut i nattkylan. Jag loggade in på FB när de åkt och där fanns en av makens vänner inloggade, chattad med honom i 1 tim, jag var så orolig och det var skönt att prata med nån.
Ungefär samma scenario andra gången jag ringde, sonen sov och jag kunde inte åka med men vi hade ju kontakt via mobilen så jag visste vad som hände ändå.
/Ragdoll
Skönt att läsa att allt gick bra med dottern. Tycker du verkar ha varit väldigt lugn o sansad jämfört med hur jag blir när det händer barn eller barnbarn något. Jag blir tyvärr så jäkla stirrig att jag bara förvärrar situationen. Kan bara inte fungera rationellt i sådan situationer fast jag försöker.
Ninnie
det är inte panikångest om man förlorar medvetandet. man kanske _tror_ att man ska svimma/förlora medvetandet då för att det känns så, men det är fysiskt omöjligt att förlora medvetandet under en på-attack. det borde väl för fan en läkare ha koll på!
/blivande psykolog
Men?!
Hoppas hon är piggare nu, och att du klippt häcken ;)
Och dagens sjukvård... Suck!
Blivande psykolog : Visst kan man svimmma av en panikattack..även medvetandet kan bli påverkat..kanske inte på samma sätt som när någon är medvetslös, men folk kan bli okontaktbara.
Är paniker själv och har vid två tillfällen stupat i backen..och känner även via en förening en väldigt massa folk med ångestproblem som råkat ut för samma sak..
Vid rejäl stress, anspänning så kan det hända sånt här.
Mona, hoppas dottern slipper fler såna anfall.
Fy fan vilken hemsk läsning!
Hoppas allt går bra framöver och att ni får veta vad det var/är iaf.
Massa kramar till er!
Min son då 20 år fick panikattack som liknade din dotters.Ingen luft,armarna domnade av,ingen känsel i benen,sedan verkade han helt borta,typ avsvimmad.Det är väldigt otäckt att stå brevid,jag trodde att han skulle dö.Som sagt det är inte säkert din dotter hade panikattack,hon kanske hade något helt annat...men panikattacker kan se väldigt olika ut.Kram på er:)
Som en del redan skrivit så kan panikångest visa sig på det sättet. Så det behöver inte vara något allvarligare. Visar proverna något så hör de av sig.
Har haft många sådana anfall och man blir aningens mör i kroppen dagen efter. Alla gånger så har det varit värre för den som står bredvid och ser attacken.
Det är alltid otäckt att se den man älskar lida, minuter känns som år.
Skönt att hon känner sig bättre. Jag håller tummarna för att provsvaren inte visar något utan att det "bara" var en allvarlig ångest attack.
skilj på okontaktbar och medvetslös, tack. det är inte samma sak.
Du och hon har säkert hört det förut, men om man hyperventilerar för länge så domnar delar av kroppen p g a syrebrist, till slut tuppar man av och då tar automatiken över och andningen blir mindre ansträngd.Var det kanske så?
Kanske är det panikångest MEN jag tycker nog att sjukvården ibland drar till det med alldeles för ofta.. Min 20-årige sons hjärtklappning visade sig bero på ett fel i hjärtat, och inte alls på någon panikångest som de, knappt utan att undersöka, hävdade från början.
/sara
Åh fy vilken panik jag känner när jag läser om din kära 20-åring.
Tänker på min mamma förra året... Här pratar man om att stroke ska man in med så fort som möjligt. Det slutade med att det skulle ta för lång tid att vänta på ambulans så min moster åkte in med mamma istället. :-\
Att du reagerar som du gör är ett skydd för att du ska klara av vardagen just för att det är så allvarliga saker som händer. Jag känner igen det..
Kram Mona. Hoppas verkligen att man kommer fram till vad det är
När man står bredvid en människa som är medvetslös eller avsvimmad eller okontaktbar och läget är akut och man dessutom är nära anhörig är det inte så himla lätt att skilja det åt - riktat till anonym ovan.
/CHÅSA
Men fy fan vad läskigt!
Stackars er!
Hoppas ni får veta vad det berodde på!
Kram!
Vad skönt att hon mår bättre hoppas att dom kommer på vad som var fel så att det inte händer igen.
Det är synd att vi har så få ambulanser men nu med allt som har hänt och blivit skrivet om så borde ju det bli bättre:)
Emma
Man måste vara fin. Jag gjorde illa mig rejält för ett par år sedan och måste till akuten.
Vad tänkte jag: Gud den här fula blusen kan jag inte åka i. Min man fick hjälpa mig och byta.
Och de här nedblodade byxorna NEJ fram med nya. Då röt min man till och jag fick åka i de hemska....
Skönt att det gick bra. Jag blir nog som du, fixar en massa och sen kommer känslorna.
(När det gäller landstinget så kan man ju påverka de politiker som bestämmer.. det vet du. Eller välja andra.)
Jag reagerar inte som Reidun. Jag åkte in. Med hästluktande kläder.
Men eftersom jag mötte en tjej i dörren i samma utstyrsel så föreslog jag att jag kunde få samma undersökningsrum som hon så vi inte kontaminerade hela akuten.
Läskigt med 20-åringen. Hoppas att det reder upp sig.
Och det där med att "om proverna inte är bra så hör de av sig". Hör av dig oavsett. (Eller ja, dottern, hon är ju myndig.) Saker kan tappas bort.
Fy så hemskt! Nu sitter jag här med tårar i ögonen och andas ut, skönt att hon är bättre. Jag hoppas att ni får reda på vad deta berodde på.
Det är tragiskt att det i Sverige, ett av världens rikaste länder, ska dras ner på någon så livsviktigt som ambulanser och att sjuka männskor även blir nekade transport med ambulans. Sen när man hör historier från ambulansförare om att de kört in personer till akuten i stan, som väl där blir pigga och inte behöver vård och att när ambulansen nästa vända ser samma person ute på krogen, då blir man skogstokig..
Styrkekram till dottern, dig och familjen för det ni gick igenom!
Men kära du. Du reagerade säkert heeelt normalt =). Eller onormalt. Men skit i det. Det gick ju bra! Du hann ju tänka och klä om, ni var ju fler där som tog hand om henne. Och skönt att allt gick bra. Detta låter dumt, men hoppas dom hittar nåt, för då känns det lättare att hantera. Ovissheten är inte kul.
Kryapåsignustorasystern! Kramen
Skönt att Dottern mår bättre! Hoppas att de hittar orsaken.
Förstår fullständig dina reaktioner.
När vi väntade den där torsdagskvällen i höstas på att få beskedet vi inte ville ha, så duschade jag, bytte kläder ett par gånger för jag kunde ju inte se ut hur som helst när polisen skulle komma, helt fokuserad på nästa telefonsamtal eller vad som skulle komma härnäst. Tyckte att klockan gick både fort och sakta samtidigt. Maken gick och frös mer än vanligt, Dottern grät förtvivlat emellanåt, och Sonen spelade dataspel. Efter beskedet var jag totalt fokuserad på att fixa alla praktiska detaljer som att meddela jobbet att jag inte skulle komma dagen därpå, hämta hem hans saker, kontakta AF och andra instanser för Stora Sonens räkning. Han kunde ju inte själv. Alla reagerar så olika, och emellanåt väldigt ologiskt.
Skönt att allt lugnat ner sig - hoppas att hon slipper uppleva det igen (vad det än var)!
Jag har också en viss tendens att gå över till engelska i tid och otid när jag inte vill att någon specifik person ska förstå. Problemet är ju just att de flesta (numera både vuxna och barn) kan engelska...
jag är inte inom vården men en vän fick en panikångestattack i somras och beskrev bl a stickningar i armarna och tryck över bröstet som 2 symptom. Starkt sötsug innan det slog till var ett annat.
Hoppas att hon mår bra nu!
Åååångest! Fy faaan!!! Kram till er alla/ Ellen
Mona:
Anledningen till tryck över bröstet och tappad känsel i armar beror på att hon hyperventilerade. Dvs hon andades ut mer än vad hon andades in.
Jäkligt obehagligt och till sslut kan man tuppa av.
Om det händer igen så ger du henne en påse att andas i.
Om det tar 5 min till sjukhuset med bil, varför ringer man då en ambulans som är där om 20-30 min? Hoppas din dotter får hjälp med panikångest attackerna.
Kära Anonym: du har uppenbarligen ingen erfarenhet av akuta situationer. Det tar 5 minuter med BLÅLJUS. Sen var det inte någon panikattack...visade det sig. Och eftersom vi inte visste vad det var så är det inte så att man bär iväg med någon som har grava andningssvårigheter.
Och om det är 30 minuter i "vanlig" bil från U-V till Bromma så har jag liiite svårt att avgöra om det innebär 10 min med blåljus. Jag visste inte då att jag, från det att jag slog 112 till att de var här, skulle ta 20 minuter.
skönt att det slutade bra. Kram ♥
Om jag får så skulle jag vilja ge en i sammanhanget ganska fånig kommentar: det här var (också) ett oerhört välskrivet inlägg! Jag menar, du kan verkligen skriva. Levande och medryckande och med distans och humor dessutom. Det var oerhört gripande läsning och det är en konst att förmedla historien så bra som du har gjort.
Anonym: Åh vilken fin kommentar, den gick rakt in i hjärtat, tack!
Verkligen.
Skicka en kommentar