jag hittade en halv harunge hemma på gräsmattan och direkt blev katt-skrället misstänkt för mord. Han själv (katten alltså) har valt att inte kommentera händelsen ytterligare, mer än att det inte kommer upprepas :)
Du det där är en vanligt förkommande syn i våran hall...eller under köksbordet...förutom döda möss under sängen...har funderat på att starta begravingsbyrå här hemma för alla lik.
Att du inte såg några kvarlevor kan betyda att det var uppätet eller bortsläpat. Så där mycket fjädrar släpper man inte och överlever. Se det från den ljusa sidan, du slapp ta hand om ett huvudlöst fågellik i varje fall. Det var äckligt...
VARNING FÖR KÄNSLIGA LÄSARE! En av mina (nyinflyttade) grannfruar ringde på en morgon före midsommar, och sa att jag hade en harpalt på gården som skatorna var på. Hon ville så gärna rädda den. Jag sa att jag hade försökt detta året innan, då hade vi en kanin, hon skulle agera surrogatmorsa med värme, och jag matade den varannan var tredje timme ungefär. Jag ringde Jordbruksverket, de sa att det var strängeligen förbjudet att ta sig an vilda djur. Jag ringde Skansen, som sa att de aldrig lyckats föda upp en harpalt, de är så känsliga. Mycket riktigt, Sture, som han blev döpt till, dog hastigt 2 veckor senare på midsommarafton. Då hade han ändå ökat i vikt med 80 gr. Dottern grät floder den midsommaren. Nåväl detta berättade jag för grannfrun, och så gick vi och tittade på harpalten. Då hade skatorna ätit upp en del av nosen, men den levde fortfarande. Så jag gick in och hämtade en plastpåse och hammare för att göra pinan kort. Så jag stoppade harpalten i påsen och drämde till över dess huvud. Då flög fan i den barmhärtiga grannfrun, hon tog hammare och påse och började tokslå, efteråt fick skölja av ytterväggarna efter allt "stänk", hon ville vara säker på att den inte led mer!,,,,hm. Vi har varken setts före eller efter detta.
Ny här? Jag är en wanna-be-cougar i fyrtioplus-åldern som är gift med min chef. Vi driver några mindre företag och jag har ständigt shoppingförbud för maken. Jag älskar champagne men köper bubbelvattnet på CityGross. Jag sover endast i Schlossberglakan, men är förmodligen Ellos största kund vad gäller kläder. Japp, jag är kontrasternas kvinna och alltid retar det nån. Och nä, jag skäms inte ett skit över mina dyra laster.
Why should I liksom?
Det sägs att jag är rolig och jag är nog benägen att hålla med. För det mesta.
En gång frågade jag mina mest trogna läsare om vilka inlägg de tycker var de roligaste dittills. Klicka på länken här nedan så blir det åka av!
Fast, gillar du korta inlägg så får jag be dig hasta vidare för jag är långrandig. Och jag svär. För att jag kan, vill och har lust. Varmt välkommen är du i alla fall!
Tryck här!
9 kommentarer:
Ja det där är nog mer föremål för mordplats skulle jag vija påstå!
Säkert en fågel av manligt kön. Han kanske hade ätit ute, jag menar från ett annat fågelbord?
Fy fabian, vilka läskiga bilder du visar;)
jag hittade en halv harunge hemma på gräsmattan och direkt blev katt-skrället misstänkt för mord. Han själv (katten alltså) har valt att inte kommentera händelsen ytterligare, mer än att det inte kommer upprepas :)
Gudrun: HAHAHAHHAHA, fyfan vad roligt!
Millan: Näää, stackars katt. Han kanske var oskyldig!
För övrigt så måste fågeln ha överlevt, för jag såg inga kvarlevor!
Du det där är en vanligt förkommande syn i våran hall...eller under köksbordet...förutom döda möss under sängen...har funderat på att starta begravingsbyrå här hemma för alla lik.
Att du inte såg några kvarlevor kan betyda att det var uppätet eller bortsläpat. Så där mycket fjädrar släpper man inte och överlever. Se det från den ljusa sidan, du slapp ta hand om ett huvudlöst fågellik i varje fall. Det var äckligt...
VARNING FÖR KÄNSLIGA LÄSARE!
En av mina (nyinflyttade) grannfruar ringde på en morgon före midsommar, och sa att jag hade en harpalt på gården som skatorna var på. Hon ville så gärna rädda den. Jag sa att jag hade försökt detta året innan, då hade vi en kanin, hon skulle agera surrogatmorsa med värme, och jag matade den varannan var tredje timme ungefär. Jag ringde Jordbruksverket, de sa att det var strängeligen förbjudet att ta sig an vilda djur. Jag ringde Skansen, som sa att de aldrig lyckats föda upp en harpalt, de är så känsliga. Mycket riktigt, Sture, som han blev döpt till, dog hastigt 2 veckor senare på midsommarafton. Då hade han ändå ökat i vikt med 80 gr. Dottern grät floder den midsommaren. Nåväl detta berättade jag för grannfrun, och så gick vi och tittade på harpalten. Då hade skatorna ätit upp en del av nosen, men den levde fortfarande. Så jag gick in och hämtade en plastpåse och hammare för att göra pinan kort. Så jag stoppade harpalten i påsen och drämde till över dess huvud. Då flög fan i den barmhärtiga grannfrun, hon tog hammare och påse och började tokslå, efteråt fick skölja av ytterväggarna efter allt "stänk", hon ville vara säker på att den inte led mer!,,,,hm. Vi har varken setts före eller efter detta.
Butta
Ledsnade du på fågeln i trädet utanför sovrummet?
Skicka en kommentar