Nu ska vi prata tjocka kärringar och hur man klär sig

Jag vet att några av er kommer bli skitsura nu, men jag skriver det här ändå. För att det är min åsikt. Och min blogg.

Om inte annat så har även solen sina fläckar..

Jag tycker mig ha rest hyfsat mycket runt om i världen och jag vågar därmed påstå att svenska kvinnor klär sig, generellt, skitilla. Några gånger per år så står jag på fackmässor och möter då kvinnor från hela Sverige. Jag förvånas över hur "gråa" vi är.

Givetvis så klär sig folk precis hur de vill, oavsett vad jag sitter här och tycker, men jag har ett par åsikter. Och det har jag lärt mig att man får ha utan att hamna i finkan.

Först vill jag kort kommentera mitt inlägg från igår. Om den bara ryggen med synliga behån. Jag är allergisk mot sånt. Av en enda anledning: en rygg, oavsett vem som äger den, är bland det sexigaste som finns när man har den bar på det viset. Jag är varken flata eller tvestjärt, men jag kan tycka att kvinnor/tjejer kan vara enormt sexiga med rätt klädsel. Och man behöver inte nödvändigtvis vara smal.

Det jag tycker är tråkigt med tjejer är att man verkar skita i hur man ser ut. Saggiga jävla jympabrallor, foppadojor och en t-shirt, som i bästa fall, döljer magen. Och ofta sitter den här outfiten på tjocka tjejer/kärringar. Alltså, jag bryr mig inte om folk har foppatofflor, men i kombination med urtvättade, och ibland trasiga, kläder så blir det hela aningens värre so to speak.

Om man nu är fet, så varför måste man skämmas så förbannat över det och "klä ned" sig? Ta samma tjej och sätt på henne något snyggt, och jag lovar att hon per automatik får en längre ryggrad. Man kan väl klä sig bekvämt och ändå vara snygg, eller?

Jag har nämligen varit fet så jag vet vad jag pratar om. Jag har i hundra år gått omkring och varit väldigt säker på att jag sett skitsmal ut bara om jag klär mig i svart. Att ingen säkert såg att jag var tjock, bara kläderna var svarta. Och gärna några nummer för stora också. Hur dum får man vara liksom.

Under 20 år så har inget annat än att tänka på vikten existerat i min hjärna. Jag har tänkt vikt dygnet runt. Men sedan jag nu blivit "normalviktig" så hände något konstigt i och med att jag blev "smal": förr såg, och brydde jag mig bara om mig själv och min fetma. Nu ser jag tjocka människor ö v e r a l l t. Och tänker samma sak: "girlfriends, det FINNS en väg ut, please do." Ungefär. Den livskvalitet jag numer får uppleva går inte att beskriva. Och det är ju egentligen för jävligt att man ska behöva bli smal för att få uppleva det. För vi är alla lika mycket värda, oavsett hur vi ser ut. Tyvärr så är det även en hälsoaspekt i det hela också. Vad folk än säger.

Men jag vet exakt vad som rör sig i skallen som fet, jag vet exakt hur det känns att gå in på McDonalds och skämmas för att man beställer mat, jag vet exakt hur det känns att undvika stränder, och då i så fall med kläder på, jag vet exakt hur det känns att skita i att köpa kläder i butik, dels för att inte bli ledsen över att den egna storleken inte finns, men också för att aldrig i livet gå in i den äcklig provhytten och titta i den äckliga spegeln, jag vet exakt hur det känns att tränga sig ned i en flygplansstol och göra bältet större så att man får plats, jag vet exakt hur det är att sitta och äta en mjukglass och notera folks blickar,  jag vet exakt hur det känns att undvika speglar som visar mer än ansiket.

Jag vet allt det där.

Och jag vågar påstå att bruden nedanför faktiskt skiter i hur hon ser ut. För det syns inte i hennes spegel so to speak. Jag säger alltså inte att hon är tjock. Jag klagar helt enkelt på att hon sabbar en snygg rygg med ett behå-band.

Jag hade aldrig självförtroende, eller självkänslan att inte bry mig om vad andra tänkte. Och det är märkligt med tanke på hur många snygga tjocka tjejer det finns. De som inte skäms för hur de ser ut. Och eftersom de inte skäms, så lyser det igenom. Självkänslan. De går inte omkring i för stora kläder. Nä, de har fattat att om man klär sig i rätt storlek, så ser man inte alls fetare ut än vad man är. Som Beatrice Renner t ex. Inte många som vet vem hon är men hon var med i Tjockholmen för några år sen, och Här är ditt kylskåp, eller vad det hette. Hon jobbar med kosmetika och figurerar lite här och var;

Hon är lång, stor och snygg som f-n. För hon utstrålar säkerhet, vilket gör henne ännu snyggare.

Sen har vi ju Queen Latifa. Där kan man också snacka om en snygg tjockis;

I skrivandets stund kan jag inte komma på fler kändisar, men de finns.

En av de snyggaste tjejer jag känner är Anna. Hon äger Teddykompaniet och rör sig bland människor på 10-15 mässor om året. 

Hon är inte heller nån 38:a, men har sån självkänsla att det lyser om henne. Hon klär sig snyggt och går inte omkring i en massa svarta kläder jämt. Tvärtom.

Eller Ting ni vet. Hon tycker sig ha en lite för stor rumpa, men har ni sett henne i verkligheten?

Så

jävla

snygg

Tyvärr så har hon låst sina bilder, annars hade jag slängt in en här på henne.

Så vad jag är ute efter är frågan varför vi svenskor klär "ned" oss? Eller rättare sagt, varför klär sig tjockiskar sig så illa? Varför kan inte expediter på H&M, Lindex, KappAhl and you name it, bli lite duktigare och tala om för dessa tjejer att det inte hjälper med en svart sopsäck. Eller att tröjan är två nummer för stor? Du ser bara tjockare ut.

För alla känner ju igen känslan när någon ger en en komplimang. Oavsett vad som står på vågen. Jag är en sån som lätt kan gå fram till nån och säga:"du, du är verkligen jättesnygg!". Eller: "Ursäkta, jag måste bara få säga att din tröja är ursnygg!"

Jag gjorde det senast för en vecka sen. Tröjan satt på en tjock tjej, men hon var skitsnygg. För att hon var rak i ryggen och bar upp all sin tjockhet på ett snyggt sätt.

Man behöver inte vara tjock om man inte vill. Och vill man vara tjock, så kan man vara det utan att skämmas. Och man kan framför allt klä sig jättesnyggt, även om man väger 115 kg. Eftersom jag varit fet så köper jag inte argumentet att det handlar om att klä sig bekvämt. Jag var lat. Det var enklast så. Skönast så.  Inget som klämde åt. En del har en annan åsikt, and so be it, men de flesta tjockisar tänker som jag tänkte. Jag vet det.

Men vad människor än säger så har tjockisar en sämre status i vårt samhälle. Så är det bara. Tyvärr.

Det här är ett känsligt ämne. Så fort jag skriver något om vikten, eller om fysik över huvud taget, så får jag många reaktioner. Jag menar bara att jag tycker det är sånt slöseri att det går omkring så många kvinnor (och män också för den delen) som mår skit. I onödan.

Snart ska jag till Norge på mässa. Där kan ni snacka om kvinnor som klär sig snyggt! Oavsett figur.

Sen en annan sak: ALLA har åsikter som kanske inte passar andra. Även du. Nån kan tycka att det inte är rätt av mig att kritisera tjejen på bilden nedan, men jag gör det ändå. För det är min åsikt. Och jag håller inte på med personangrepp. Tjejen på bilden syns inte. Ingen av oss är felfri, inte du heller. Och självklart finns det viktigare och värdsligare saker att bry sig om. Så är det alltid och så kommer det förbli. Men det finns en vardag också. Mitt syfte är bara att kanske få någon att tänka till. Någon som känner igen sig.

Och ser du någon som du tycker se bra ut, gå fram och säg det. Det kostar så lite, men betyder så mycket.