lördag 30 juli 2011

Nu ska vi prata tjocka kärringar och hur man klär sig

Jag vet att några av er kommer bli skitsura nu, men jag skriver det här ändå. För att det är min åsikt. Och min blogg.

Om inte annat så har även solen sina fläckar..

Jag tycker mig ha rest hyfsat mycket runt om i världen och jag vågar därmed påstå att svenska kvinnor klär sig, generellt, skitilla. Några gånger per år så står jag på fackmässor och möter då kvinnor från hela Sverige. Jag förvånas över hur "gråa" vi är.

Givetvis så klär sig folk precis hur de vill, oavsett vad jag sitter här och tycker, men jag har ett par åsikter. Och det har jag lärt mig att man får ha utan att hamna i finkan.

Först vill jag kort kommentera mitt inlägg från igår. Om den bara ryggen med synliga behån. Jag är allergisk mot sånt. Av en enda anledning: en rygg, oavsett vem som äger den, är bland det sexigaste som finns när man har den bar på det viset. Jag är varken flata eller tvestjärt, men jag kan tycka att kvinnor/tjejer kan vara enormt sexiga med rätt klädsel. Och man behöver inte nödvändigtvis vara smal.

Det jag tycker är tråkigt med tjejer är att man verkar skita i hur man ser ut. Saggiga jävla jympabrallor, foppadojor och en t-shirt, som i bästa fall, döljer magen. Och ofta sitter den här outfiten på tjocka tjejer/kärringar. Alltså, jag bryr mig inte om folk har foppatofflor, men i kombination med urtvättade, och ibland trasiga, kläder så blir det hela aningens värre so to speak.

Om man nu är fet, så varför måste man skämmas så förbannat över det och "klä ned" sig? Ta samma tjej och sätt på henne något snyggt, och jag lovar att hon per automatik får en längre ryggrad. Man kan väl klä sig bekvämt och ändå vara snygg, eller?

Jag har nämligen varit fet så jag vet vad jag pratar om. Jag har i hundra år gått omkring och varit väldigt säker på att jag sett skitsmal ut bara om jag klär mig i svart. Att ingen säkert såg att jag var tjock, bara kläderna var svarta. Och gärna några nummer för stora också. Hur dum får man vara liksom.

Under 20 år så har inget annat än att tänka på vikten existerat i min hjärna. Jag har tänkt vikt dygnet runt. Men sedan jag nu blivit "normalviktig" så hände något konstigt i och med att jag blev "smal": förr såg, och brydde jag mig bara om mig själv och min fetma. Nu ser jag tjocka människor ö v e r a l l t. Och tänker samma sak: "girlfriends, det FINNS en väg ut, please do." Ungefär. Den livskvalitet jag numer får uppleva går inte att beskriva. Och det är ju egentligen för jävligt att man ska behöva bli smal för att få uppleva det. För vi är alla lika mycket värda, oavsett hur vi ser ut. Tyvärr så är det även en hälsoaspekt i det hela också. Vad folk än säger.

Men jag vet exakt vad som rör sig i skallen som fet, jag vet exakt hur det känns att gå in på McDonalds och skämmas för att man beställer mat, jag vet exakt hur det känns att undvika stränder, och då i så fall med kläder på, jag vet exakt hur det känns att skita i att köpa kläder i butik, dels för att inte bli ledsen över att den egna storleken inte finns, men också för att aldrig i livet gå in i den äcklig provhytten och titta i den äckliga spegeln, jag vet exakt hur det känns att tränga sig ned i en flygplansstol och göra bältet större så att man får plats, jag vet exakt hur det är att sitta och äta en mjukglass och notera folks blickar,  jag vet exakt hur det känns att undvika speglar som visar mer än ansiket.

Jag vet allt det där.

Och jag vågar påstå att bruden nedanför faktiskt skiter i hur hon ser ut. För det syns inte i hennes spegel so to speak. Jag säger alltså inte att hon är tjock. Jag klagar helt enkelt på att hon sabbar en snygg rygg med ett behå-band.

Jag hade aldrig självförtroende, eller självkänslan att inte bry mig om vad andra tänkte. Och det är märkligt med tanke på hur många snygga tjocka tjejer det finns. De som inte skäms för hur de ser ut. Och eftersom de inte skäms, så lyser det igenom. Självkänslan. De går inte omkring i för stora kläder. Nä, de har fattat att om man klär sig i rätt storlek, så ser man inte alls fetare ut än vad man är. Som Beatrice Renner t ex. Inte många som vet vem hon är men hon var med i Tjockholmen för några år sen, och Här är ditt kylskåp, eller vad det hette. Hon jobbar med kosmetika och figurerar lite här och var;
Hon är lång, stor och snygg som f-n. För hon utstrålar säkerhet, vilket gör henne ännu snyggare.
Sen har vi ju Queen Latifa. Där kan man också snacka om en snygg tjockis;
I skrivandets stund kan jag inte komma på fler kändisar, men de finns.

En av de snyggaste tjejer jag känner är Anna. Hon äger Teddykompaniet och rör sig bland människor på 10-15 mässor om året. 

Hon är inte heller nån 38:a, men har sån självkänsla att det lyser om henne. Hon klär sig snyggt och går inte omkring i en massa svarta kläder jämt. Tvärtom.

Eller Ting ni vet. Hon tycker sig ha en lite för stor rumpa, men har ni sett henne i verkligheten?

jävla
snygg

Tyvärr så har hon låst sina bilder, annars hade jag slängt in en här på henne.
Så vad jag är ute efter är frågan varför vi svenskor klär "ned" oss? Eller rättare sagt, varför klär sig tjockiskar sig så illa? Varför kan inte expediter på H&M, Lindex, KappAhl and you name it, bli lite duktigare och tala om för dessa tjejer att det inte hjälper med en svart sopsäck. Eller att tröjan är två nummer för stor? Du ser bara tjockare ut.

För alla känner ju igen känslan när någon ger en en komplimang. Oavsett vad som står på vågen. Jag är en sån som lätt kan gå fram till nån och säga:"du, du är verkligen jättesnygg!". Eller: "Ursäkta, jag måste bara få säga att din tröja är ursnygg!"

Jag gjorde det senast för en vecka sen. Tröjan satt på en tjock tjej, men hon var skitsnygg. För att hon var rak i ryggen och bar upp all sin tjockhet på ett snyggt sätt.

Man behöver inte vara tjock om man inte vill. Och vill man vara tjock, så kan man vara det utan att skämmas. Och man kan framför allt klä sig jättesnyggt, även om man väger 115 kg. Eftersom jag varit fet så köper jag inte argumentet att det handlar om att klä sig bekvämt. Jag var lat. Det var enklast så. Skönast så.  Inget som klämde åt. En del har en annan åsikt, and so be it, men de flesta tjockisar tänker som jag tänkte. Jag vet det.

Men vad människor än säger så har tjockisar en sämre status i vårt samhälle. Så är det bara. Tyvärr.

Det här är ett känsligt ämne. Så fort jag skriver något om vikten, eller om fysik över huvud taget, så får jag många reaktioner. Jag menar bara att jag tycker det är sånt slöseri att det går omkring så många kvinnor (och män också för den delen) som mår skit. I onödan.

Snart ska jag till Norge på mässa. Där kan ni snacka om kvinnor som klär sig snyggt! Oavsett figur.

Sen en annan sak: ALLA har åsikter som kanske inte passar andra. Även du. Nån kan tycka att det inte är rätt av mig att kritisera tjejen på bilden nedan, men jag gör det ändå. För det är min åsikt. Och jag håller inte på med personangrepp. Tjejen på bilden syns inte. Ingen av oss är felfri, inte du heller. Och självklart finns det viktigare och värdsligare saker att bry sig om. Så är det alltid och så kommer det förbli. Men det finns en vardag också. Mitt syfte är bara att kanske få någon att tänka till. Någon som känner igen sig.

Och ser du någon som du tycker se bra ut, gå fram och säg det. Det kostar så lite, men betyder så mycket.

63 kommentarer:

marie sa...

Toppen! Håller helt med. Själv har jag alltid varit smal tills jag slutade röka, gick upp 7 kilo ganska omgående. Eftersom jag inte är särskilt lång blev jag, i mina ögon, superfet! Stora koftor och vida byxor.. Men har insett samma som du, kläderna ska passa inte dölja. Kämpar fortfarande mot kilona men inte lika desperat, har klarat av att få bort en del.

Jenny sa...

Du skriver så bra. Jag har ju själv gjort en gbp-op precis som du.

Jag har lite svårt för mina bilder från min tjock-tjockistid. Mest för att jag levde i någon form av förnekelse. Att jag di faktor VAR så stor, men inte tänkte mig så stor.

Vad som dock slår mig, är att när jag och ex.vis mina kollegor pratar om min storhetstid.. är att dom inte minns hur stor jag var.

HALLÅ tänker jag.
145 pannor!!!
Men grejen är nog den att jag var mån om mig själv.. då oxå.
Klädde mig efter min stl. Kände mig fin.

Och det är ju ngt man ska leva med, oavsett stl. Sin kropp.

Så precis som du, känner jag att man måste göra gott för sin kropp.
Gillar du en enkel t-shirt. Fine, men ett halsband, en scarf, vadsom piffar upp kan göra skillnad.

Man får, fast man är stor.

Och du är fin Mona -naturen har varit god emot dig :)

Kram

Sophia sa...

Åh så jag håller med, jag har precis gått ner 11kg och totalt gått ner ca 18kg och nu är jag livrädd att gå upp igen. Nu kan jag klä mig i det jag tycker är snyggt vilket jag inte kände att jag kunde förut. Det var till att försöka dölja så mycket av mig själv som möjligt tidigare. Håller med om att svenska kvinnor har blivit sämre på att klä sig. För många år sedan arbetade jag i Danmark och varje gång jag kom hem tyckte jag att svenska kvinnor var skitsnygga. Det tycker jag inte längre, vi börjar likna USA white trash. (har aldrig kommenterat förut men nu var jag tvungen)

MonasUniversum sa...

Jenny: tack fina fina du för snäll komplimang.

Sophia: Å, du satte huvudet på spiken: white trash. Vågade inte skriva det rakt ut.

Och heja heja er för att ni har gått ned i vikt! Alltså, man kan ju givetvis vara lycklig som tjock också, men när man väl gått ned i vikt,så fattar man ju hur mycket mer lycklig man kan bli. För man orkar ju så mycket mer. I alla fall jag!

Anonym sa...

Bra skrivet Mona!
Jag känner igen mig. Jag är en av de här kvinnorna som inte bryr sig så mycket om hur jag ser ut. Jag klär ner mig. I perioder av mitt liv har jag varit mån om mitt utseende, sminkat mig dagligen, fixat håret och valt kläder med omsorg. I andra perioder inte brytt mig nämnvärt. Jag klär mig inte direkt fult, men jag anstränger mig inte. Drar på mig något som funkar, fixar inte till håret och går osminkad. Nu är jag av naturen lyckligt lottad och har fint hår som inte behöver fixas när det är nytvättat och har fina färger utan smink, men ändå. När jag väl fixar mig får jag massor av komplimanger av min familj och av arbetskamrater. Just nu handlar det mest om att jag är lat och inte vill kliva upp tidigare än nödvändigt på morgonen och att jag väger några kilo för mycket so why bother liksom. Tack för puffen! Puffa gärna till mig fler gånger så kommer kanske en bestående förändring till skott vad det lider.
Ha en bra dag!
/B.

Katarina sa...

Men det är ju så svårt att hitta välsittande och snygga kläder för stora tjejer.

De som designar tjockiskläder tror att även vi kvinnor blir tjocka tunnor med stickben och stickarmar.

Vilket betyder att om jag lyckas få upp byxorna över låren så är de alldeles för stora i midjan.

Dessutom har de inga sammanhållna kollektioner, inga fina färger. Det mesta är grått, svart, beige och möjligen jeansblått eller grönt. Eller i någon gräsligt gräll färg och gärna mönstrat.

Och vissa av de lite dyrare tjockismärkena har gärna någon fånig liten men avgörande detalj som gör att deras kläder ser tantiga ut. Som guldknappar på kavajen till exempel.

Jag skulle älska att få skissa en 'baskollektion' för till exempel H&Ms BiB. För jag vet att det går att klä sig snyggt även som stor.

Förlåt den långa kommentaren, men det här är ett av mina största irritationsmoment. Jag är stor men älskar kläder.

Cosmopolit sa...

Word! Underbart inlägg. Jag känner igen mig då jag före barn alltid varit lång, slank och älskat kläder (gärna sådana som väckte positiv uppmärksamhet i "business-miljöer"). Nu har jag varit överviktig i snart 8 år (varav 18 månader bestått av graviditeter) och är besatt av min vikt. Första tanken när jag vaknar och den sista när jag somnar handlar om att jag är fet. Mina goda klädvanor har flugit sin kos eftersom "varför bry sig när jag ändå ser ut som ett fetto" eller vem tror jag att jag är? Samtidigt går hjärtat i bitar av lycka varje gång jag får en genuin komplimang om att jag ÄR vacker. Oj, lång kommentar (så mycket som jag skulle kunna skriva om detta) men hurso, fantastiskt bra inlägg av dig Mona.

annika sa...

Pöööss på dig för detta inlägget! En stund efter att jag skrivet kommentaren om skorna i förra inlägget ångrade jag mig, vem är jag att döma liksom. Om det inte är dina skor alltså...:)
Jag har använt mig av Itrims träning och cachning och gått ner tjugo kilo - hälsovintsterna är det bästa även om det är roligare att gå in i provhytterna numera! Men att böja sig ner efter nåt man tappat på golvet, att orka småspringa uppför en trappa, att orka cykla utan att magen är ivägen etc - wao!!!
Ha en skön helg!

MonasUniversum sa...

Katarina: vet du, jag önskar så hårt att jag hade den talangen: att rita snygga kläder för tjocka. För jag håller med dig. Herregud i himlen vilken business det skulle kunna bli!

Annika: när jag träffar dig så ska du få slicka på mina svarta stövlar!

Och det här med förnekelse: jösses så det stämmer. Jag levde i förnekelse i 20 år!

Och ni kommenterar så bra. Jag känner igen mig i allt.Och det märkliga är att jag fortfarande, efter 1,5 år, tänker som en tjockis. Går jag in på KappAhl t ex, så går jag automatiskt fram till tjockavdelningen. Min hjärna har inte fattat läget ännu.

I min värld sa...

Bra rutet Mona!
Jag håller med Katarina i att det är svårt att hitta välsittande, snygga kläder för oss tjockisar.. De finns men då är det nästan så att det ruinerar en, iaf mig som inte tjänar så mycket.
Sen skriver jag (fortfarande) oss tjockisar trots att jag också har gjort en gbp och till dags dato gått ner snart 45 kg! Detta fast jag opades i november.
Men jag var likadan innan, jag klädde mig i det som var bekvämt, inte satt åt och helst var två nummer för stort. Ljuva lycka är det nu att prova kläder, när allt man tar in i provrummet passar :-)
för att inte prata om den livskvalitet man får. Jag som aldrig har joggat innan, springer mina 5 km ett par gånger i veckan samt tränar på gym ett par gånger i veckan så ingen ska komma o påstå att operation är en lätt utväg med tanke på att man alltid (nästan) får tänka sig för i matväg och man springer på minor som heter duga när det gäller mat .-)

Hanna Lans sa...

Fast nu blev jag än mer förvirrad ... Kvinnorna på bilden i inlägget innan kan ju definitivt inte räknas som tjocka!?

Men vad gäller hur vi klär oss i Sverige så måste jag hålla med. De som faktiskt vågar klä sig snyggt, klär sig ändå som alla andra som klär sig "snyggt". Det blir en likriktning där som jag har svårt för. Åk över bron till Köpenhamn så blir det med en gång roligare. Eller övriga Europa. Det går att klä sig snyggt oavsett kropssform.

Anna sa...

Oj.
Nu rodnar jag lite.
(Mendukundevälhavaltensnyggarebild!?)
Puss.

Annika sa...

Håller med Hanna Lans, nu blev jag ännu mer förvirrad över ditt problem med tjejen (-erna?) nedan - de är ju varken tjocka eller har klätt ner sig i svarta sopsäckar! Att visa lite BH är en trendsak och jag tror definitivt inte att hon "skiter i hur hon ser ut" - då hade hon väl aldrig satt på sig en kroppsåtsmitande sak och matchat leggings och ballerinaskor? Inga foppatofflor eller mjukisar så långt ögat når...
Jeans och blommigt linne ser jag heller inget fel med. Visst, galgbandet är lite olyckligt, men vem bryr sig??

I övrigt har du bra poänger angående övervikt och kläder. Där har Trinny och Susannah gått i bräschen på ett fantastiskt och inspirerande sätt!

MonasUniversum sa...

Hanna Lans: Jag förstår att du, och andra, blir förrvirrade. I hennes fall menar jag att det var osexigt. Fult. Jag gillar nämligen bara ryggar och tyckte att det där förstördes med en behå..

Jag blir lätt förvirrad när jag skriver, för jag skriver rakt upp och ned, publicerar och ser inte eventuella konstigheter förrän det ligger ute...

Me and my dark secrets sa...

Jag tillhör de som är "tjocka" - jag har egentligen aldrig varit smal.

Men - lite hyfs har jag när det gäller hur man klär sig. Jag skulle aldrig i hela mitt liv gå till jobbet, i ett par säckiga jympabyxor eller i en stor t-shirt.

Jag har tighta tröjor, åtsittande jeans, klänningar, kjolar... ja... visst önskar man ibland att man hade varit smalare - men jag försöker inte dölja för någon hur jag ser ut.

Tjock behöver inte vara ett nedvärderande och fult ord - det kan vara ett fint ord också.

Anna i Malmö sa...

jag förstår vad du menar ,Mona.
Är själv överviktig även om jag tappat 10 kg så har jag lika många kvar.

Men det här med klädsel..varför måste vi bry oss så vad andra har på sig? Varför är det så viktigt att vara snygg? För vem?
Jag är också den där bekväm-människan, det är sällan jag klär upp mig och då känner jag mig bara obekväm och det lyser säkert lång väg. Jag har ganska hyfsat självförtroende och jag ger katten i om folk tycker mina kläder är tråkiga. Det är jag som har de på mig,inte ni. Att ni tycker jag ser trist ut ,är era problem, inte mitt.
Försök se människan istället för att hänga upp er på detaljerna.
Givetvis ser jag också då och då folk som klär sig som ..ja..men samtidigt, fan va kaxigt att kunna gå ut så, jag hade aldrig vågat.
Det är väl bättre att trivas för sin egen skull,än för andras?

Kattis sa...

Här är en till. Tjock. 100kg efter att jag fått barn för 7år sen. Gick aldrig ner bara upp efteråt.

Och jag är 27. Det är som den andra Katarina säger sjukt svårt att hitta kläder som är snygga men mitt största problem ligger i att jag är fult tjock. Jag ser mängder av fina tjocka tjejer runtomking mig som klär sig bra men tar jag på mig samma kläder blir resultatet annat. Främst för att jag som jag sa har fött barn jag har inte en fin tjock mage. Som är jämnrund och kläderna sitter bra på. Jag är klumpigt tjock säcken på magen, bilringarna... Oavsett vad jag tar på mig ser man alla valkar. Jag hatar det. Jag kan inte ta på mig en tajt tröja. Jag ser gravid ut och jag kan inte ens bli gravid nå mer som det ser ut så att bara bli påmind om det ens en sekund gör att jag dör en smula inombords. jag vet inte varför jag vräker ur mig allt det här... Ämnet berör mig. Jag vill vara fin. Jag vet att jag ser ut som en slusk. Jag försöker ändra mig. De senaste veckorna har jag börjat gå ut att gå i alla fall. Operation är inget alternativ för mig i nuläget så jag försöker så gott det går på egen hand. Äh du har helt rätt Mona. Jag vet. Men med lite pengar och taskigt självförtroende är det svårt att ändra sig.

Anonym sa...

Nu är jag lyckligt lottad med bra gener o anses väl klä mig snyggt, men orkar inte piffa mig med smycken lr smink om det inte är fest. Men vad jag stör mig otroligt mycket på är att det är så vanligt att tjejer/kvinnor använder fel storlek på bh. Gjorde en bröstreduktion i våras men innan var det ca 15 år sedan jag kunde gå till H&M, Lindex lr snarlik affär för att köpa bh. Då mina bröst dessutom växte så gjorde det att jag var tvungen att en gång om året byta ut mina bh:ar o köpa nya o då till en kostnad per bh på 700-1.200 kr.

Förstår att alla inte har råd med så dyra bh:ar, men jag valde att använda samma gamla kläder o hellre satsa på att underkläderna sitter bra, för annars spelar det ingen roll hur snyggt klädd du är om du har en bh som gör att du får dubbeltuttar...

/Mitasol

Anonym sa...

Varför skylla kilorna på graviditet och att man fött barn??? Det är ju synd om barnen!! Tänk när ni säger: Ja, när jag va gravid så gick jag inte ner i vikt efteråt. Ni skyller ju på barnen för satan!! Inte undra på att ungarna idag får problem med allt när deras mammor skyller övervikt på dem.
Graviditetskilon brukar försvinna så småningom.
Vem stoppar maten i mun på dig??? Du själv eller nån annan?? Du har ett eget val vad du stoppar i dig!

Förlåt alla! Kunde inte låta bli, det bara forsade ut mig!! Ni får bli arga på mig.

Har haft "tjockis" problem själv. Gått ner 18 kg.

Emma sa...

Jag håller med dig helt och hållet. Jag har också märkt det där. Jag har gått ner ett trettio-tal kilo, har fortfarande tio kilo eller så kvar som sitter som berget och inte verkar ge sig av. Men istället för att känna att jag inte är klar, nöjd osv så jämför jag med hur jag var innan och då är jag j-vligt nöjd med min kropp nu. Och jag, som typ aldrig haft någon kille som varit intresserad av mig förut, har nu massa killar "efter mig", som tycker jag är skitsnygg - trots mina kvarvarande extrakilon (även om det kan vara jobbigt också som mitt senaste inlägg visar). Det är självförtroendeboostande och jag tackar och tar emot, njuter och jag sträcker på mig ännu mer. Men det får mig också att undra om det inte är så att jag faktiskt FICK blickar av män och hade män som var intresserade av mig även för trettio kilo sedan (det finns ju män som gillar tjocka tjejer, och män som faktiskt gillar tjejer för hur de är oberoende av vikt :), men att jag då var för fokuserad på min vikt, att inte synas, att ha lösa kläder - allt det du skriver - för att notera detta, att jag kanske därigenom verkat ointresserad av dem istället för tvärtom. Så fast i min egen lilla värld av tjockhet att jag inte fattat hintarna liksom.

Och en annan sak, klädaffärerna i Sverige är ett skämt när det gäller stora kläder. Alla kläder i större storlekar är som tält, stormönstrade skynken. I de flesta andra länder kan man köpa snyggt skurna kläder, i snygga material med snygga mönster och former även för större kvinnor. Det finns knappt här, och de få som finns ser ut som tantkläder!

Anonym sa...

Men visst är det så att kvinnor i Sverige (inte alla) klär sig fruktansvärt.
Det är oerhört sällan man ser en kvinna som framhäver sina kurvor och utstrålar skönhet och självkänsla över det.
Men det är så här att ett sådant beteende skrämmer både män och kvinnor i omgivningen. Vi har något som heter Jantelagen och i paragraf 7 c står det klart och tydligt att du inte ska vara vackrare än någon annan. Pargraf 7 d reglerar nivån på utstrålningen du max får ha.Vi har även matats med att kvinnligt och manligt ska vara lika. Du får inte vara utmanande som kvinna, männen blir livrädda, tänk om det uppfattas som sexuella trackaserier om de ger en kommentar.
Levde ett halvt liv på min arbetsplats i tofflor,jeans och gärna en lite nött kofta till det.
Tröttnade när den härliga 44 årsåldern kom. Idag går jag varje dag i högklackade snygga skor, vårdad stilfull klädsel, utstrålar fruktansvärt mycket självkänsla och skönhet. Gissa reaktionen! Nu har omgivningen vant sig, jag ser både extensions, pumps och pennkjolar som börjar smyga sig in på arbetsplatsen...men jag tror att många behöver stöd i detta..

Anonym sa...

Håller inte med dig alls.
Om man är pank då?
I detta iskalla Sverige, där man inte bryr sig om de som har det sämre ställt och om sjuka, måste man kanske köpa en svart T-shirt för 25:-.
Inse att i dagens Sverige finns det fattiga och rika,stora klyftor, och hur mycket man än drömmer om fina kläder, finns pengarna inte där.
Lätt att snacka mode när man har råd, alla kanske inte har det!
Tror nog folk skulle handla snygga kläder, bara de hade pengar till det!

Vicky sa...

Jag har gått ner 40 kg nu! Jag klädde mig snyggt innan och jag klär mig snyggt nu! Visst finns det kläder för överviktiga men man får leta lite. Nätet är ovärderligt, Asos, Ellos och la Redoute har kläder för större tjejer och sedan så finns för oss bosatta i Sthlm Åhléns City där man har supermycket fint! Håller med om att Frk Renner klär sig toppen! Dock gjorde hon en kollektion för ngt postorderföretag som jag inte riktigt gillade kommer jag ihåg! Men snygg är hon :)

Anonym sa...

Men var finns de snygga kläderna för oss lite större? Och var kan man hitta funktionella träningskläder att dra på sig när man väger 100kg+?

Mi sa...

Jag är tjock (står i evighetslång kö till gbp) men klär mig alltid snyggt och känner mig oftast rätt fräsch. Men jag måste ändå säga att faaan vad man får kämpa för att hitta kläder i stora storlekar som inte är "tält". När ska plussize-tillverkare inse att tjockiskläder ska ha samma proportioner som normala kläder bara vara större? Jag blir fanimej vansinnig!

Camilla sa...

Anonym: Det svenska märket Röhnisch har en plus-serie där man kan hitta funktionella (och fina) träningskläder upp till storlek 56.
Utbudet är kanske inte jättevarierat, men jag tycker att dom verkligen har lyckats med sina fina tröjor.

Me and my dark secrets sa...

Att skylla på att man inte har råd tycker jag bara är dåligt - det finns butiker där en vanligt tight tröja inte kostar speciellt mycket!

Jag köper nästan alla mina kläder på bonprix eller ellos.

GudinnanT sa...

Bakom varje mask finns en underbar kvinna som väntar på att få blomma ut...alla börjar vi som oslipade diamanter...det är bara frågan om hur hårt man slipar sina faseter för att visa sin fulla kapasitet!

Anonym sa...

Handlar det så mycket om att man tror sig se smalare ut i svart, eller är lat? Jag tror snarare det handlar om en önskan att bli osynlig och avsexifierad. Att bara smälta in i bakgrunden och vara en icke-fysisk person, ett ansikte och en röst utan kropp.


Rädslan för tanken "Jaha, tror hon att hon är snygg nu? hon är ju bara skifet" är större än vinsten av tanken "Vilken fin tjej! är hon överviktig? Det tänkte jag inte på"


Har man inte ansträngt sig, så kan man inte anses ha misslyckats.

Jenny, fd tjockis. sa...

Vet du Mona... detta med tjock och smal ska jag inte kommentera kring.

Men jag fastnade för det du skrev om att ge andra komplimanger. För någon vecka sedan var jag ute och shoppade. Sprang inom KappAhl och mitt i affären stod en tjej som var rätt så överviktig. Hon provade en klänning där (krängde den över de övriga kläderna) och hon blev sååå fin.
Jag kunde inte låta bli att kommentera det till henne. Så jag sa: "Gud vad fin den klänningen är på dig!"
Hon blev ställd och trodde nog att jag drev med henne för hon mest blängde på mig. Så jag sa det igen: "Du är verkligen superfin i den klänningen. Den tycker jag att du ska köpa."
Då sa hon: "Men jag är ju fet!"
"ja, du väger lite för mkt, men det spelar ingen roll. Du är verkligen urvacker i den klänningen."
"Tack. Det var längesedan någon sa så till mig."
Hon köpte klänningen och jag hoppas att hon bär den med stolthet.
En sådan liten sak betydde nog mkt för henne och det betydde mkt för mig att faktiskt säga så till en främmande människa, för jag tyckte ju att den var snygg på henne.
Win win! Vi mådde nog bättre bägge två den dagen...

Anonym sa...

Du har så rätt!

Minkamera sa...

Åh jävlar vilket världsrekord i inlägg!!! Men fantastiskt bra skrivet Tant Mona. Och jag gillar inte bling-bling på kläder men jag respekterar att du vill ha det ;-)
Smaken är som baken, oändlig.
By the way, helt OT. Min Clown fyller sju år imorgon och kommer få bla håltagning i öronen. Vi har köpt smycken till henne och det blev givetvis bling-bling. Och när jag står där i butiken så tänker jag: "Detta hade Mona gillat." Du är beroendeframkallande...

annika sa...

Mona,himla tur att jag bor en bit ifrån dig! Så chansen/risken att vi träffas är inte så stor. alltså slipper jag slicka på dina svarta stövlar. Slicka på stövlar - f-n vad du är äcklig! :D

Anonym sa...

Usch, jag tände till på anonyms (såklart...)kommentar om att det inte är så konstigt att barn blir viktfixerade när mammorna skyller sin övervikt på graviditetn. Bara för att man får några extra kilon som är svåra att få bort efteråt är det ju inte så att man nödvändigtvis står och säger direkt till barnet att "det är ditt fel"!
Dessutom finns det fattiga människor i Sverige idag som kämpar för att betala hyran och få mat på bordet till sin familj. Då är det klart att man inte kan gå ens till en billig affär för att köpa kläder för att allmänheten ska tycka att man ser snygg ut.

För övrigt gillar jag som vanligt dina inlägg Mona! Vet att du också skriver med mycket ironi och det gillar jag!
ninaerica

Sus sa...

Fån-Mona :) Ibland beter du dig som en överklasskärring. Men jag är storsint och tycker om dig i alla fall :)

Anonym sa...

Fan vad jag känner igen det. Jag har alltid varit tjock och köpt svarta kläder som varit ett par nummer för stora och naivt tänkt att då ser ingen alla bliringar.

För ett halvår sedan fick jag nog och la om kosten helt och började träna och hittills är 30 kg borta (vill ned 10-15 till) och jag älskar det. Nu klär jag mig i färger och i rätt storlek och jag går rakryggad genom livet. Och komplimangerna haglar. :D

anne sa...

-Amen!!!

Hanna sa...

Ja, herregud. Om folk bara kunde sluta vara underklass, va? Så jobbigt att behöva se på dem.

Annika sa...

Anna i Malmö - bästa kommentaren idag!! Näst efter den Sus... ;)

Anna i Malmö sa...

Annika : Vad glad jag blev!

ÅsaP sa...

Kan du inte söka det här jobbet? http://www.aftonbladet.se/sofismode/article13311321.ab

Det vore ett helt perfekt uppdrag för dig! Gärna med fokus på kläder i ALLA storlekar.

Ja jag vet att du då behöver brottas med en ny mobil. Men det grejar du!

julllius sa...

Heja dig!

/Emma

Anonym sa...

Jag var till en optiker för synkontroll, då jag trodde att jag behövde terminalglasögon på jobbet. Det var inget större fel på min syn, men ett par terminalglasögon skulle jag ha enl. den kvinnliga optikern. Sedan började problemet, prova ut glasögonbågar, jag ville ha fyrkantiga, lite tuffa till mitt runda/päronformade ansikte. Men det "kunde jag inte ha" till min lilla skalle (52 cm i omkrets). Jag provade flera dyra märkesbågar, och i alla såg jag ut som en clown, det tyckte nog optikern också för hon sa "det går inte för dina ögon sitter för tätt", "de kan du inte ha, för du är för smal vid tinningarna" o s v. Till slut drog hon ut en låda, "du kan titta här om du hittar något", sedan gick hon till nästa kund. Det som fanns i lådan såg ut som kasserade barnbågar. Jag blundande och greppade ett par och gick till kassan med dem, oprovade. När jag kom tillbaka till jobbet berättade jag för en kollega om besöket hos optikern, då sa hon "kunde hon inte sagt att du har fint hår iallafall?" Jo, det kunde hon, när hon såg att jag hade ett hopplöst ansikte.
Jag kan också nämna att jag i alla tider varit smal, men nu är tjock. Det tar tid och vänja sig med också. Jag får en chock varje gång jag är med på bild, och det går inte längre att greppa en 38:a oprovad som passar perfekt när man kommer hem. Utan det blir till att prova sig fram om det är L, XL eller XXL jag ska ha. Ja, jag har tappat lusten att shoppa litegrann. Men den 23 mars i år tänkte jag att jag ska bli herre över min kropp, den ska få sig ett par löprundor och skivstångsövningar i veckan + nyttig och vällagad mat i normala portioner. Kaffebröd, godis och annat späkintag blev ett no-no. Tror ni att jag belönats med viktnedgång, icke då, inte ens ett gram. Jag håller med, det är hårt att vara tjock, eller är det kanske någon sjukdom jag har?
Och Mona när jag först såg bilden, trodde jag att hon till vänster var du, jag fattade först inte vad som var fel. För mig får folk gå ut hur de vill, bara jag själv klär mig respektabelt och är nöjd.

Butta

Anonym sa...

Hei!

Måste säga att du är den mest ärliga person jag mött bland alla bloggare jag läst... Tusen tack, det behövs fler som dej! Jag kommer att fortsätta läsa din blogg och skratta åt alla dina inlägg även om ja kanske inte alltid är överens med dina åsikter. Du är en frisk fläkt i en konstgjord värld.
Kram :)

Rijo sa...

Mona. Dina ord är så sanna. "Alla" tjocka tänker som du tror jag. Även om dom inte är sååå tjocka/överviktiga/mulliga. Världen omkring oss har lärt oss att man ska vara smal/smalare. Det är trist. För människan finns ju inuti, eller hur?! Att tjockare tjejjer och killar mår dåligt, det är sant. Jag själv gick ned 17 kilo för många år sen och wow. Hjärnan hängde inte med, killar började se mig... Knepigt att jag tog på mig storlek 44 och byxorna ramlade av mig... För i spegeln var jag en 44. I verkligheten en 34.....
Idag är jag en glad mullig tjejj. Skäms över mig själv ibland men kastar ändå på mig klänningar, kjolar samt hoppar i bikinin på stranden. Min sambo älskar mig. MIG. Inte bara hur jag ser ut.
Det där med att säga till en främmande människa att va fin du är idag, det tror jag kan vara deras lycka för en lång tid framöver. Våga säga!! Du själv kommer bli glad oxå, inte bara mottagaren.

Självklart skall alla klä sig som man vill. Men om det nu är viktigt med utsidan, så är det som du säger Mona: Klä dig fint så kommer du att lysa fint! Jag lovar!!!!! Kramen till er.

Snigel sa...

Bra skrivet, Mona!

Jag är ett rejält byggt fruntimmer, dvs drar stora storlekar, men försöker vägra svarta kläder. Det är inte alltid så lätt - en del svarta plagg har smugit sig in i min garderob - men svart är så förödande tråkigt.

Det är minsann inte heller bara tjockisar som klär sig i svart, utan många smala har en svart klänning som finklänning när de går ut. *gäsp* Boring snoring.

För att återgå till tjockisar i svart: är det bara jag (och du) som insett att svarta vida kläder inte gör någon smalare? Svarta vida kläder gör bara att övervikten syns ännu bättre.

Jag har uppdaterat min garderob i omgångar och är rätt nöjd med hur den ser ut nu. Problemet för mig är mina feta lår med smalare midja, vilket gör att alla byxor som passar över låren är stora som tält i midjan.

Sedan har jag feta överarmar också, så det blir mycket trikåtoppar för min del. Ibland hittar jag en snygg blus som passar (i icke töjbart tyg) men det är sällan.

Jag följer din blogg och tycker du är helt underbar! Det är hur kul som helst att följa med på dina äventyr!

Anonym sa...

WORD!

Håller med om ALLT förutom Beatrice Renner, hon verkar inte må toppen och vekar ha ett självförtroende som är noll.

/ENn tjockis

MonasUniversum sa...

Anna i Malmö: Du har självklart en poäng, men jag hävdar med bestämdhet att man mår bättre om man känner att man klär sig fint. Och jag pratar inte alls om dyra kläder. Jag pratar kläder som är anpassade efter sin kropp. Fast du missförstår mig: om du tycker att du är fin så utstrålar du en annan säkerhet. Det är DET jag menar.

Sen ÄR det så att många tjocka inte bryr sig om hur de ser ut. Förnekelse, som någon så sant skrev.

Och givetvis är det människan i sig som är det viktigaste men in min fördomsfulla överklassvärld så är en människa som UTSTRÅLAR självkänsla en mycket attraktiv människa.(Och då pratar jag inte om det fysiska.) En sån människa är intressant att lära känna. Vad jag menar är att hon som mår dåligt och försöker gömma sig, i själva verket kanske är den bästa av de bästa, men henne missar man...

Det här är så tabubelagt och jag ser på en del av reaktionerna här att det upprör. Men ni som är negativa till det jag skriver: har ni aldrig kritiserat en annan människa?

Jag är alltid fullständigt ärlig när mina kompisar, eller vem det än må vara, frågar mig om t ex klädråd. Ser hon tjockare ut så säger jag det, "Ta den här, så kommer du se jättesnygg ut."

Och du med glasögonbågarna: jag blir så jävla upprörd när jag läser det du fick uppleva! Det är inte okey. No wonder att vi tjockisar har taskigt självförtroende!

MonasUniversum sa...

Eh, ja ni ser: "No wonder att vi tjockisar har taskigt självförtroende!"

Jag är så van att se mig tjock att hjärnan inte hunnit vänja sig ännu...

Pernilla be sa...

Jag håller verkligen med dig! Storblommiga tunikor som ser ut som tält är inte heller snyggt. Klädkedjornas xl-avdelningar gör verkligen inga tjockisar glada. Det var som jag läste någonstans "jag kan inte välja, jag får ta det som passar". För små kläder och bara, tjocka magar är dock snäppet värre, då föredrar jag tält. Och foppa-tofflor borde förbjudas utanför hem och egen trädgård :)

Mvh, Pernilla be

Tanja sa...

Tack fina du, själv är jag en 44:a bara 158 cm kort = skitfet men så glad över dina ord. Måste hitta någon som kan sponsra mej så jag får göra en gbs!

Anna i Malmö sa...

men va fan, hade skrivit ett långt inlägg ,klickar publicera och så hänger firefox sig >.<
*slita lite hår*

orka skriva allt igen? Nix.

Mona : lite starstruck blir jag nog när du svarar på just mitt inlägg. Så fånig är jag.
Jag förstår vad du menar osv, hoppas du förstår vad jag menar :)

Butta : fy vad ledsen jag blir.

Och Mona , du är min morgonfix..eftermiddagsfix och kvällsfix, sluta inte blogga, snälla du :)

Anonym sa...

Tack Mona för ett väldigt inspirerande inlägg. Kände igen mig i allt du skriver. tack för att du alltid säger vad du tycker och faktiskt får mig att inse att det går att göra ngt åt övervikten. kram på dig=)

Maria G sa...

Säger bara: Tack! Allt annat är överflödigt, och, eller redan sagt!
Du är bäst!
Maria G

Ting sa...

Tack Mona, vad snäll du är! :)

Anonym sa...

Hmmm... Håller med om att vi klär oss förbannat tråkigt. Håller med om att kläder i stora storlekar är skittråkiga. Men faktum är att ALLA kläder i ALLA storlekar kan se jävligt tråkiga ut på vem som helst... Jag pendlar mellan storlekarna 38-42. Det beror precis på tilverkning, modell och kvalité. Anser mig se ganska "normal" ut MEN... Gå ut i klädbutikerna och kolla utbudet. Puffärm, a-linjer, skärningar under bysten som sitter fel mm mm... Allt det där ser fan inte klokt ut på mig. Jag har inga feta armar, men däremot ganska kraftiga överarmar. Hittade en ursnygg klänning, provade och fick inte igenom armen i det pyttelilla ärmhålet. Ok, det var en 38:a. Så jag gick upp en storlek. Nähä...!? 42 då. Jorå, fick på mig den MEN - då är det övriga i klänningen så jävla stort! så det funkade ju inte. Proportionerna i kläderna är ju helt galna!!! Jag är dessutom inte särskilt stor över bysten (önskar det fanns mer men...)och har väl en inte jättestor mage (NÅT kilo för mycket) men det innebär att tajta kläder ser helt rubbat ut på mig... Snacka om att se gravid ut när man närmar sig 50 och har gjort sitt på den fronten... Jodå, jag har hittat snygga kläder och till rimligt pris. Och visst finns det om man letar. Till alla! Men min poäng är: Man behöver inte vara tjock för att ha problem att hitta snygga plagg. Och om man som jag har begränsad budget till sånt får man hålla sig till H&M, Kapp-Ahl (INTE lindex, tantvarning för mig) eller ÄNNU billigare alternativ, vilket i sin tur innebär sämre kvalité där sömmarna vrider sig efter första tvätten... Astråkigt!!! Men nu ska jag sluta röka (tränar gör jag redan) och varenda krona som inte går till cigg ska gå till bara SNYGGA kläder som sitter perfekt på MIG!

Cecilia N sa...

Med all respekt för de som är överviktiga och har problem med att finna kläder.

Min son är 197 cm flaggstång. Vad han ska ha för storlek? Tja, XL är väl det han har att välja på, eller XXL. Men det knasiga är att de där X:en alltid handlar om omkrets. Det finns inget längd-X.

Fast nu finns det här och var långa ärmar som är långa. Långärmat som slutar en bit ovanför handleden lider vi båda av.

Jag vill jag kan... sa...

Heja Mona! Jag tycker att det handlar om att förstå sin kropp - tjock eller smal - och vilka kläder som passar. Vissa saker vill man framhäva, andra inte så mycket... Lite koll på stilar och material kommer man lång väg med!! Behöver inte vara dyrt för det.

Och visst kunde vi ta för oss lite mer i sverige på klädfronten!!

Anonym sa...

Nu måste jag lägga mig i den här diskussionen oxå. Ibland blir jag bara sååååå trött på allt det här om gbp operationer mm det handlar ju om att ändra sina matvanor och det är INTE så lätt!!!!!! De flesta som skriver här är inte ens "tjocka" i mina ögon. Utan mer lite mulliga. Själv har jag på egen väg gått ner ca 60 kg...har många kilo kvar innan jag är klar. Och då kan vi snacka svårt att hitta kläder i större storlekar. Men det finns lite butiker man kan handla i. Nere i västsverige finns en butik som heter zizzi, de har kläder i storlekar 44-56...tycker ibland det är synd att de har lite större oxå men ibland hittar man någon snygg topp eller klänning där man kan klämma sig i. De hade en butik i haninge förut men den är gud vet varför nerlagd. De har jätte snygga kläder. Sen på nätet finns det en butik (de har kataloger oxå) som heter Ulla Popken de har oxå snygga kläder och de har storlekar upp till 64. Det bästa med den är att alla kläder kostar samma oavsett storlek...så även på zizzis. Ja det var väl iallafall två affärer som inte blivit nända förut vad jag har kunnat läsa iallafall.

Linda

MonasUniversum sa...

Men Linda, jag förstår inte; jag hade lätt kunnat gå ned mina 43 kilo på egen hand, men problemet är att BIBEHÅLLA vikten och lägga om sina vanor. DET kunde jag inte på egen väg. Nu är jag tvungen att göra det så för min del fanns inget alternativ. Bortsett från att den huvudsakliga orsaken var medicinsk.

Anonym sa...

Sorry inte du som gjort mig så upprörd om gbp men många i min omgivning som har gjort operationen utan att göra andra förändringar i sitt förhållande till mat. Tror det är det som gör mig så upprörd för när de håller på och fortsätter stoppa i sig så sliter jag för varje lite kilo. Vem vet..jag kanske inte heller orkar mina sista kilon jag har kvar utan får ta en operation jag oxå men jag vill verkligen inte. Fast jag blir provcerad när de jag har i min omgivning som har gjort operationen fortsätter och trycker i sig godis mm. Nu vet jag iofs att du inte klarar sötsaker och det var inte riktat till dig heller utan mer att när jag började skriva så bara kom allt på en gång. Sorry...det jag egentligen ville tipsa om var ju klädaffärerna som faktiskt finns med större storlekar. Kanske gjorde jag någon glad med det iallafall.

MonasUniversum sa...

Jag hoppas att det går riktigt jävla mycket åt helvete för dom som opererat sig och inte sköter sig. Fy fan vad förbannad jag blir när jag hör sånt. Operationen kostar 100 000 kr, och så har dom mage (!) att missbruka den möjligheten till nytt liv. Fattar de inte att de måste ta psykologisk hjälp? Jävla idioter.

Kattis sa...

Nä jag skyller inte på mitt barn. Men säcken av hud jag har på magen hade jag inte haft utan honom. Vilket gör att det är en till aspekt att ta hänsyn till när jag klär mig. Vikten försöker jag göra nåt åt själv. En operation som tar bort all den extra huden kommer dock aldrig att inträffa. Så jag vill ha kläder som döljer det.