När man tänker fula tankar.

Vi har några goda vänner/grannar som är i Thailand i 4 veckor. Jag repeterar: FYRA veckor.

Som skickade ett äckligt "julkort" från en strand.

Som jag tänkte onda avundsjuka tankar om när jag såg det. Tills den gröna färgen i mitt ansikte försvann.

Jag är blomstervakt.

Trots att de vet att växter är ungefär det värsta man kan lämna i min vård.

Idag var det dags.

Jag kliver in och larmar av deras megakonstiga larm. En röst som säger något ohörbart. Jag kliver ur mina Bally-kängor och ställer mina barfota-fötter på golvet och tror fan att jag ska dö. Och eftersom frun i huset är om än mer ordningsam än jag, så var det inte att tänka på att sätta på sig pjucken igen.

Ut i köket och på med kranvattnet. Som är gult. Vi pratar uringult. Jag vattnar allt jag ser och låter kranen spola hela tiden. Fortfarande gult.

Går förbi en termometer som förklarar mina köldskador på fötterna: 6 grader varmt.

Ut i köket och kollar vattnet. Jävligt gult. Stänger av. Jag kan inte sånt här. Det måste betyda något. Kommer de hem till söndersprängda rör för att bajsgrannen var så grönjäkligt avundsjuk på deras resa och tänkte onda tankar?

När jag sen larmar på så får jag det inte att funka. Jag trycker på den självklara bilden: ett hänglås, och sen kod. Men kärringfan i högtalaren på andra våningen gastar nåt ohörbart igen. Jag trycker och trycker och hoppas vid Gud att det fungerar.

What to do liksom.

Som tur är så har vi andra grannar som är bra på att vakta hus.

Ska nog kila över till dem tror jag.

För att fråga maken är ju knappast ett alterntiv, det vet vi ju alla.