torsdag 3 december 2009

Lugn och fin.

Idag är jag skitosams med idioten jag är gift med, så jag tänker inte blogga.

14 kommentarer:

Annette sa...

Dags att sniffa lite hos LV?

Gafflan sa...

Bäst så!
Glöm inte att andas och räkna...

Anonym sa...

Då var det jag igen, champagnepimplerskan.
Det är fredag imorgon, Mona.
Kanske dags att svänga förbi Bolaget och köpa sig en Taittinger?
Finns rosa också. Pink champagne suits a classy lady like you.
Hur gick det med NY-resan? Fick han den? Åk du istället!
Har samma problem hemma. Man blir tokig, men ses som surkärring.
Och ändå älskar man dåren.
Ha en bra dag...imorgon. /Anna

Diverselådan! sa...

Kära Mona, efter dina 2 senaste inlägg med bl a den rediga listan, så har du mina fulla sympatier.
Mr Universum: Skärpning!!!
Vi som följer din frus eminenta bloggande vill inte veta av någon bloggstrejk för att hon är skitförbannad på dig. Nu är det du som börjar plocka upp efter dig!!!
sign "Trogen läsare i mellersta Sörmland"

Anonym sa...

men oooohhhhhh ja visst felet va hos mig jag har din blogg i min favorit lista men den stå stilla på November förlåt Mona jag älskar din blogg ha en kanon helg kramar:-)

Anonym sa...

Hur orkar ni bråka och vara osams jämt eller iallafall så ofta? Min man och jag är aldrig ovänner, lite oense ibland, men inga håda ord eller så. Jag skule aldrig orka med det. Det är inte värta tt slita med sådannt. Se nu till att ni skärper er bådda två!

Anonym sa...

Hur vore det med lite semester eller åtminstone någon hotellnatt på olika håll? Och så anställer ni en hushållerska/hushållare! Inte så att tonåringen vill tjäna lite extra pengar?

Eva-Lotta sa...

Livet är kort,det är onödigt att bråka om skitgrejjer.Mr UNIVERSUM kamma till dig,och Mona...bli inte så arg...det är tråkigt när du inte bloggar.Ska vi skicka Kofi Anan eller Madeleine Albright eller vad dom heter och mäkla FRED?

MonasUniversum sa...

Kära Anonym: Jag håller med dig. MEN, skillnaden mellan mig och nomala kvinnor är att ni jobbar inte ihop med era män. Och de få som väl gör det har ofta ett bra mycket mindre komplext företag. Vi har tre olika inriktningar i våra företag, vilket sliter satan på allt.
Och om man till det lägger till att maken, i det här fallet, inte har haft någon semester i år, ja, då blir det explosioner. I synnerhet när det är två människor med starka temperament.

Men semesterfrågan ligger ganska högt upp på priolistan..

Sus sa...

Haha!! Han får snart sova ensam i Duxsängen.
Det är tur att jag känner dig.
Annars skulle jag tycka synd om honom :0) Puss din galning

Anonym sa...

Jo, vi driver flera företag och jobbar 60-80 timmar ihop också. Det går, jobba på det!!! Jag önskar er lycka till mer än jag vill framhäva oss, jag tycker bara ni borde kunna ha det lugnare tillsammans.

Monica sa...

Åhhhhhhhhhhhh jag blir så djälva trött!!!!!
Man måste läsa Monas inlägg med en nypa salt!!
om anonym har det så vet du vad hon menar ;)
Känner man Mona så vet man att det ofta bara låter, hon skulle inte kunne leva utan sin make
sådetså!

Anyonym kanske har ett namn?

MonasUniversum sa...

Anonym: Tro inte att jag tar illa upp, för det gör jag inte. Jag är högst medveten om hur det låter när jag beskriver vårt förhållande, men lita på mig: vi har en liten speciell relation och våra förutsättningar är lite annorlunda.

Och jag kan helt ärligt säga att jag avundas de par som klarar att kombinera jobbet med livet som småbarnsföräldrar, utan att slå ihjäl varandra. För du har helt rätt: vår högsta önskar ÄR att ta det lugnt men yttre omständigheter såsom en avliden kompanjon, som satte oss i skiten med oegentligheter, gör att vi de senaste 1,5 åren haft ett helvete med att reda ut all skit han åsamkat oss.

...och där berättade jag mer än jag vad jag egentligen har bestämt mig för att göra..

Smultronblomman sa...

Ibland blir allt bara för mycket. Det är nödvändigt att spy galla över de närmaste någon gång, även om man faktiskt inte menar det, egentligen. Man måste bara få lätta på trycket, eller hur?!
Hoppas att det bara är så för dig också. Jag kan vara så arg på min make att jag har lust att dra stekpannan i bakhuvudet på honom. Jag kan höra "klonket", men skulle aldrig göra det på riktigt. Ibland skulle jag betala för att bli av med honom. Vi kanske kan bytlånas?? :)