När man sår idéer hos en not-Timell-make.

Stora delar av vårt hus är i starkt behov av renovering.

Maken må ha många fina kvalitéer men nån hantverkare bor det dessvärre inte i honom.

Nu har turen kommit till hallen.

Och därmed skall de hårda förhandlingarna inledas. Alltså om hur det ska se ut. För vi är ju ytterst sällan eniga.

Jag tar upp det hela vid frukosten. Maken blir eld och lågor.

Först fattar jag inte varför.

Men så kommer jag på att en renovering i hallen innebär en hel massa rivande av flera småväggar och lite annat.

Maken har svart bälte i att riva.

En gång fick han för sig att taket i trappan upp till övervåningen skulle rivas för "det är bergis jättemycket luft ovanför och då kan vi få riktigt högt i taket där.

Så fram med kofoten och riva sig lite.

Nu, 4 år senare, så är taket fortarande rivet, men inget är åtgärdat.

Jag försöker snabbt få honom att förstå att vi FÖRST måste sätta oss och rita lite. Komma ö v e r e n s om hur slutresultatet ska se ut.

Han säger ja tack och amen till alla förslag och jag känner att det här går lite väl smidigt.

Tills jag inser att han knappt lyssnar på vad jag säger. Han vill bara kränga på sig jobbarbyxorna och hämta kofoten.

"Och du, du måste förstå nu att det här projektet kommer ta ett år så du får inte bli irriterad över att det kommer se förjävligt ut under tiden."

Ehh.

1 år.

Skulle inte tro det va.