En Julafton 2009

På "morgonen":

01.00 vaknar jag av att talibanen står och hoppar på makens sida om sängen: "Nu, NU är det julafton! Skynda er på, vi måste ned och titta i julstrumpan!"

Jag hade nöjet att ha få sovit i exakt 40 minuter, precis hamnat i djupsömn och var därför helt väck i pallet. Efter 5 minuters övertalande om att det fanimej inte alls var morgon, så fick maken släpa in henne i rummet och lägga sig bredvid henne och sova där resten av natten.

Eller ja. ÄNDA fram till jag i mitt höra hör någon väsa "MAMMA, NU DÅ?!"

Klockan var 06.10.

"Vännen, det är inte morgon förrän klockan är nollsjunollnoll, okey!" sa jag, med kudden halvvägs in i munnen. Och korades i det ögonblicket till årets sämsta mamma.

....sen tillbaka in i min dröm om en bok, solstol och drink på en strand i Thailand.

"NOLL SEX TOLV MAMMA!"

Jag blundar. Ahh, nu så, nu sover jag.

"NOLL SEX TRETTON"

Jag undrar varför jag var så dum i huvudet och gick och lade mig så sent i går.

"NOLL SEX FJORTON"

Hur var det nu. Kunde man ge bort barn på julafton?

"NOLL SEX FEMTON"

Jag till maken, som kommit in med talibanen: "Asså, du, det är bara att ge upp. Vakna, vi måste gå ner."

På kvällen:

Morfar är jultomte. Jag är om inte pedant, så något åt det hållet. Detta har alla roligt åt. Förra året så försökte jag få tomtefan att ta av sig stövlarna, men det gick inte så bra. Och när tomten syntes i trädgården så blev det bråttom: talibanen öppnar köksdörren och talar om att tomten går fel, att hon inte bor i lekstugan, att det går bra att gå runt hörnet till stora entrén. Väl där öppnar vi dörren och väntar.

Vi ser tomten gå på den skottade uppfarten. Sen stannar han upp, tittar på mig, HOPPAR in i snöhögen intill, för att därefter kliva in totalt nedsnöad runt fötterna. Jag morrar och alla garvar läppen av sig när han kommer in och blir ledd till vardagsrummet av talibanen. För tomten är gammal och kan knappt gå. Beror kanske på att han måste ha solglasögon för att talibanen inte ska känna igen honom, och därmed inte ser ett skit. Hur som helst. Talibanen var nöjd och glad. (Men hon berättade, mycket upprörd, om att Märta i skolan minsann talat om att det här med tomten var en bluff, att det bara var nån som klädde ut sig. Tomten hummade, mumlade och drog som en avlöning. )

Mindre nöjda var hennes föräldrar när talibanen sliter upp en elgitarr från mormor och morfar, och börjar leka Jimi Hendrix. Herrejävlar vilket oljud. Hon var salig och spelade så att grankulorna hoppade. Jag gav mamma onda ögat och lade på minnet att den där nog ska med ut till deras land vid nästa besök.

Sen kom vi till det andra barnet i huset. Maken.

Maken, som hann läsa en del av kommentarerna angående mina försök att införskaffa en iPhone till honom innan jag raderade dem, hade under hela dagen varit lite småsur. Han känner mig och vet att jag ibland gör lite...hmm...oigenomtänkta saker, så när han öppnar sin julklapp innehållande just en iPhone så fattar han ingenting. Han hade utgått från att jag inte fixade nån och hela dagen gått och trott att jag köpte en annan telefon istället. Vilket jag mycket väl hade kunnat gjort..

Vad som hände var att efter att han ringt och gastat på mig om att han vägrade Telia, så ringer han tillbaka efter en stund och säger att han minsann vet att man kan köpa en obunden. Att han är säker på det. Så jag sladdar in i en annan Teliabutik på vägen hem och frågar, men de säger att det inte går. Jag får megapanik och köper en i alla fall. På öppet köp. Och tänker att han kommer bli sååå lycklig. Tills han inser att han inte kan bryta förpackningen för då kan han inte lämna tillbaka den i Teliabutiken. Och vill han behålla den så måste han portera sin telefon till dem.

Så han satt halva kvällen framför datorn, febrilt letandes efter nåt sätt att kringå det hela. Hittade nån amerikansk sida där man för 30 dollar kunde låsa upp den, men han vågade inte. Och jag hade ju raderat alla era kommentarer om hur man bär sig åt..

Jag kan ju säga att jag kände mig något evil när jag såg hans suktande efter att öppna och börja leka med den. Så nära, men ändå så långt borta, hehe.

Själv hade han lyckats bra den här julen. Frun blev mycket nöjd. Dock avslöjade tonåringen att maken gått in i Louis Vuitton-butiken, ringt henne och sagt att han inte hittade nåt roligt, "hon har ju så mycket härifrån."

DEN kommentarern kommer kosta en del umgänge kan jag säga. Herregud, när ska män lära sig liksom.

På kvällen, vid 21.30, var det dags för årets julaftonstradition. Se på nån storfilm. En kvart in i filmen började jag klippa med ögonen. Jag reste på mig och sa att jag skulle på toa, sen drog jag upp, borstade tänderna och hoppade i säng. 5 minuter senare kom maken, som också smugit upp.

Kvar därenere satt alla gäster och vi skrattade oss till sömns.

God fortsättning på er, och tack för alla julönskningar!