I det här huset bor det två vuxna med diametralt olika smaker vad gäller inredning. I vår inredningsbutik så framgår makens smak mycket bra: svensktillverkade ekmöbler. Dyrt men bra kvalitet. Han är sån. Här köper vi inga BIC-pennor, näpp, här köper vi Mont Blanc, eller vad de nu heter. "Alltså, jag använder dom ju i jobbet." En dåres försvarstal, ni har hört den förut...
Anyway. Ek är fint. För de som gillar det. För min del är det ungefär det fulaste som finns.
Jag gillar vitt. Vitt, vitt, vitt.
Det enda vita i mitt hus är överkastet, mattan i sovrummet och handfaten i badrummen. Lite så, typ.
Jag lyckades nästan tjata till mig en vit soffa. Efter en nära förestående skilsmässa gick han med på en beige. Som nu 7 år senare har fått sällskap av en av maken-på-egen-hand-inköpt soffgrupp. Förvisso också i beige. Och eftersom vi inte har hur stort vardagsrum som helst så har halva nya soffan åkt upp på vinden. Man kanske ska tillägga att den egentliga orsaken är att den är extremt obekväm. Vi pratar planka här.
Och hela den här historien om hur maken på egen hand köpte en svindyr ny soffgrupp är en historia för sig och som vi inte pratar högt om i det här äktenskapet. Bäst så kan jag säga.
I alla fall så har vi kvar den gamla nedsuttna sunkiga soffan. Detta eftersom maken fått för sig att vi kan få ut en miljon för den på Blocket, och i väntan på att övriga världen ska fatta kapet, så är det alltså packat i rummet. Så packat att granfan inte får plats.
Maken tycker att det går så bra så om "vi bara trycker upp ena fåtöljen mot altandörrarna, då får granen plats". Sen att det ser ut som Överskottsbolaget, well, det är ingen åsikt maken delar alls.
Så jag granstrejkar i år. Och säger att talibanens minigran från Statoil får räcka.
Här ska man ha klart för sig att jag är en granoman. Jag har en miljard julkulor sorterade i färgordning, förvarade i snygga plastbackar i källaren. På riktigt.
Detta eftersom jag varje jul har ett för året nytt färgtema i granen. Och den som ens andas på min gran får en fetsmäll. Så när talibanen kom i den åldern att hon började släpa hem fula smällkarameller från dagis så fick jag kraftig andnöd. Pep nåt om "honey, jag har en jättebra idé; vad sägs om att du får en EGEN julgran?" och så snabbt ned till Statoil. Very bra lösning. Alla nöjda och glada.
Utom i år då'ra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
18 kommentarer:
Men, överlever du med bara Talibanens minigran? Tanken på den (dessutom klädd i egengjort pynt) ger mig andnöd, ända upp till Dalarna!
Kan ni inte temporärt kasta ut en fåtölj eller två?
Haha! Känner igen det där med barnens egna pysselsaker som aaabsolut måste hänga i granen. Det får gärna hänga i någon annans gran, men helst inte min.;) Så vad gör man inte? Självklart har barnen varsin egen minigran. I sina rum. Med allt krafs i.;)
Men skicka upp den andra halvan på vinden med!! (soffan alltså inte maken)
eller 3 etage. låter bättre än vinden !!!
I alla fall över julen , klart du ska få ha din julgran i år med!
Men om du inte har plats till dina tomtar i år kan du skicka över dom hit eller jag hämtar dom imorgon!
Åh, TACK Mona för att du berättade det där! Jag har också en färgkoordinerad gran, visserligen ganska billiga kulor, men f ä r g k o o r d i n e r a d. Mycket mycket viktigt. Och jag vill absolut inte ha nåt jävla trams från dagis hängandes där (let´s face it, det är ju aldrig snyggt heller det som produceras där), men min sambo säger att jag kommer ge våra barn men för livet om jag tvingar dem att hänga sitt skräp i en egen gran.
Håller med inte en kula i fel färg kommer i närheten av min gran. Iår är den svart och lite silver. Vanligt förvisso, men men.
Det är väl för dagispynt det finns smågranar??? /M
Jag ÄLSKAR din blogg, Mona. Jag läser den varenda dag, flera gånger om dagen! :D Får såna sköna skratt. TACK! /Pernilla
Mina barns dagispynt har hederplatsen i min gran. Självklart. De är så stolta och glada, och har gjort grejorna med kärlek till just mig och familjens stora gran. Skulle aldrig falla mig in att förvisa dem till en egen gran. För ungarna skulle fatta precis varför jag gör det. Jag tycker det är taskigt att förvägra ungarna den stoltheten faktiskt. Att det sedan inte alltid är världens snyggaste saker de har med sig hem, det kan jag leva med. Jag blir varm och tacksam ändå, när de kommer med dem. Likadant med påskpyssel och alla miljoner halloweenteckningar de kom hem med. Häng upp bara! Och var förbaskad tacksam att man har barn som kommer hem med alster att hänga upp. Inser att jag låter som en sån extrem surkärring-präktomorsa som jag själv hatar, men det får jag leva med.
Jamen nu blir det ju fel här. GIVETVIS älskar jag alla hennes fula grejer men jag lät faktiskt henne välja: familjegranen eller en egen gran.
Och för henne var valet mycket enkelt. Hon får samma fråga varje år och svaret blir detsamma.
Därför har jag inte ett dugg dåligt samvete. Däremot inser jag att har en jävla tur!
...ehh, alltså..en del är ju fina men långt ifrån alla.
F-n, ni gör så jag får dåligt samvete här nu!
mona;
jag håller med dig vissa grejer undrar man ju !
Herrarna pyntar, det får bli som det blir.
Nejnej! Skit i det dåliga samvetet! ffa om Talibanen själv väljer att hänga det i egna granen! Klart att hon inte fattar, och när hon fattar, då fattar hon varför också! (Öh?)
Men ut med lite möbler, klart ni ska ha en STOR färkoordinerad gran, och jag vill se foton!
/Avis, för jag lever med en färghandikappad, assymetrisk hustru som absolut ska vara med och tycka...
Smaken liksom baken.....
Jag instämmer i tidigare inlägg. Gör dig av med lite möbler och fixa en ordentlig gran. Lägg ut bilder så vi får se. Mitt julpunt går i minimalismens tecken. Mest för att jag är lat och det är så förbaskat trist att pynta av när julen är över. Min gran ska egentligen bara ha röda kulor och några vertikala glittergirlanger. På senare år har jag släppt lite där och accepterar även kulor i blått, vitt och guld. Även barnens alster har fått plats, men det har klart stört mitt estetiska sinne...
Så länge barnen är små får dom bestämma hur julgranen ska se ut. Jag inser att min tid kommer som en gammal pensionär fast då har man väl ingen smak alls kanske, haha.
Du, det där med gran-plats-tillgång, jag tycker som föregående talare, flytta tillfälligt bort en möbel under julen.
kram kram!
Jag har förlorat striden om granen till mina ungar 17, 19 och 20! Jag vill ha levande ljus och halmsaker medan ungarna älskar färgade kulor, glitter och skit!
Efter hårda förhandlingar har de gått med på bara röda kulor och guldsaker och SMALT guldglitter. Fula kulörta lampor och tjockt glitter får de ha när de skaffar egen gran =)
Måste ju göra ett inlägg här. Det är så roligt när man känner igen sig liksom.
Det här med möbler och färger. Just innan jag träffade min man, så hade jag lyckats skaffa mig exakt det hemmet jag ville ha. Ljusa väggar och vita möbler. Det tog några år, men jag hade nått mitt mål.Min man hade inte samma stil kan jag säga. Mörka, tunga möbler och väggar som var betydligt mörkare än mina! Men kärleken övervinner allt ha ha. Nu har jag iallafall snart målat om väggarna här, och soffan blev utbytt för några veckor sedan. Inte vit, nej, vitt är tabu här. Här är det svart och dammsamlande h aha Men svart o grått, o så lila då till min makes förskräckelse ha ha. Efter en liten utflykt, så har en av mina nya fina vita soffor iallafall hamnat på altanen, alltid nåt!
När det gäller gran så håller jag med många här. Är ingen granälskare men jag har väl alltid tyckt att den ska vara synkad med de andra färgerna som finns i hemmet. Men jag måste erkänna att mina drömmar sällan slår in,, nu skiter jag i vilket. Granen ska snart ut igen, vilket jag är glad för.
ha det gott
Men förvisa fotölen till ett annat rum över julen!
Innan lillkillen kom in i bilden så körde jag färgkoordinerat. Blått och silver var mycket snyggt. Likaså guld och rött. Men ny är det gammeldags som gäller. Halmfigurer, kristyränglar, garntomtar, korgar och strutar
( fyllda med nötter och godis) samt en enormt lång pappersgirlang och stora tygrosetter. Allt gjort av yours truly. Detta för att det inte ska bli glaskross skärsår och tårar när lille rycker ner något från granen. När han blir såpass stor att han kommer hem med julpyssel så ska det upp i granen eller placeras i tomtelandsskapen. Om det blir i familjens gemensamma eller i en alldeles egen får han bestämma själv.
färgkoordinera får jag göra när han blivit stor.
Gör dig nu tillfälligt av med fåtöljen och fixa din gran, det har du väl förtjänat efter allt strul du haft det senaste?
men hur håller du det vita vitt???
Skicka en kommentar