Jaha. Då gick det inte att komma undan längre.
Under nån månads tid, så har talibanen då och då ställt frågan om hur barnen kommer in i mammans mage.
Jag har förhalat det hela, i väntan på att köpa en bra bok och berätta. Men hann inte.
I dag sitter vi i bilen. I baksätet sitter tonåringen med en kompis.
"Mamma, hur kommer bebisen in i magen?"
Kvävda skrattsalvor i baksätet.
En mamma som harklar, och hostar lite. Och kommer med en oerhört intelligent fråga;
"Eh, varför undrar du det?"
"Jamen, jag veeet ju hur bebisen kommer ut (gudskelov genom kejsarsnitt, i hennes fall), men hur kommer den IN?"
"Jaaadu. Det är ett litet frö som kommer in i mamman, och så simmar den in i ett ägg. Alltså, inte sådana ägg som vi äter till frukost. Sen får man vänta i 9 månader, det tar jättelång tid, sen kommer bebisen" Säger den puckade mamman.
"JAMEN HUR KOMMER FRÖET IIIIIIIIIIIIN, MAMMA?"
"Ehh, harkel, det kommer från pappans snopp."
Talibanen fnissar. "Va?! Pappans SNOPP?!!!"
Nu ligger två tonåringar dubbelvikta i baksätet och har klara problem med få ned luft i lungorna.
"MEN MAMMA, HUR KOMMER FRÖÖÖÖÖÖET IN I MAMMAN?"
"Ähhhum, ja, ehhh, alltså, pappan stoppar in snoppen i mammans snippa. MEN DET ÄR BARA VUXNA SOM FÅR GÖRA SÅ. INTE ENS STORASYSTER FÅR GÖRA DET." (well....)
Puh. Så där ja. Då var det klart.
Trodde jag.
"Men hur kommer fröet uuuuuut från pappans snopp, och in i ägget?"
"Jaaa. Hmmm. Alltså, det kommer ut från ett hål längst ut på snoppen."
Nu kastar sig den stora dottern ut från bilen, dubbelvikt. Kompisen klarar inte att hålla sig, och vrålar ur sig skrattsalvor. Talibanen blir confused, och undrar varför dom skrattar så mycket.
"För att du är så söt" får hon till svar.
"Jaha. För att jag är söt." Säger talibanen. Och byter samtalsämne till nåt helt annat.
OH MY GODNESS! Har inget minne att det var så här svårt förra gången.
Måste gå och köpa den där jävla boken. Känner jag henne rätt så kommer det följdfrågor. Vilken dag som helst. Och hon kommer GARANTERAT att be pappa visa hålet i snoppen i morgonbitti. Garanterat!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
19 kommentarer:
Hahahaahahahahahahahha!!!
Åh Mona, din taliban är för rolig! Jag får ont i magen att skratta för mycket! :
Kram!
Vilken underbart rolig taliban du har!
Har följt din blogg i smyg ett tag och den har kommit att bli en av mina favoriter!
Ha en trevlig helg!
Helt underbart! Önskar att jag varit en fluga på backspegeln eller nå´t :-)
Hellre en taliban som inte vet hur man gör än en tonåring som gör det...
Ha ha....
När jag och min då 4 årige son hade vårat samtal så gick det ett tag, han funderade länge men frågade till slut:
"Mamma, gjorde det ont på pappa när fröet kom ut?"
Jag hade ju förklarat hur ont det gjordet när jag födde honom. Inte kunde jag svara att det snarare var tvärtom, utan sa, det får du fråga pappa om.
Barn är härliga!!!!
Haha vilken härlig en! Tack för ett gott skratt - slutet var klockrent!
Första gången läser av dig. Hoppade in i tonårsåldern och rent av blev dubbelvikt av skrattsalvor. Du är härmed en favorit. Behövde börja dagen just så här. Tack du underbara varelse.
Hahahaha!! Den där klarar vi oss inte undan ;)
Maila mig honey ... på min privata mailadress. Den andra strular. Så får du länken till Vidunderliga Barn!
Hahahhaa vilket härligt inlägg!
Hahaha, gud jag skrattar så maskaran rinner (inte så bra eftersom jag ska på fest snart). Tycker ändå det är rätt att berätta hur det går till "på riktigt" (om än lite avskalat...) än att dra till med nån dålig lögn :-)
PS Kul att se dig på PappRika härom veckan förresten!!
Kanon!!! Kan se tonåringarna skratta!!!
"Håkan Bråkan och bebismysteriet" kan jag rekommendera starkt!!!!
Kan du inte komma hem till oss och undervisa lite?
Sent om sider när jag äntligen hittat hit:
Min dotte var ännu inte fyllda fyra när följande konversation utspelade sig:
"Fanns jag då mamma?"
"Nej det var långt innan jag och pappa ens hade träffats"
"Aha, då var jag i pappas snopp!"
....hmmm tänker jag, jaj, ja så gott som något....
"Ja, det kan man säga"
"Ok. Sen stoppar pappa in sin snopp i mammans snippa"
"Ehh Jo ja...."
"Och pumpar ur!" avslutar 3,5 åringen stolt.
Jag höll på att dö.
Kära anonym: varmt välkommen, och visst smäller man av när de små liven kommer med så utförliga förklaringar!!
Hej! Här kommer ytterligare en ny påhälsare! Hittade hit via en väns vän kan man säga! :-)
Underbar historia!
Kommer kolla igenom lite mer hos dig!
hihi är en numera trogen läsare, under bar blogg o jisses vad jag nyss skrattade högt!
hahahahaha!! De är ju för sköna de små. Fick liknande fråga av mitt gudbarn när jag var gravid och vi var bjudna på middag hos dem. Jag visste ju inte hur mycket hon redan visste så där satt jag och hm:ade och hade mig medan alla satt och tittade på. Någonstans i slutet av mitt hm:ande säger i alla fall 8-åringen "-Så det pirrade till i kroppen och sedan somnade du och på morgen sa M att du var gravid?" "-Ehm, ja, ungefär så var det" hm:ade jag pionröd i ansiktet, och så var det slut på den utfrågningen. Efter middagen berättar gudbarnets mor att dottern har en väldigt pedagogisk bok som förklarar hela förloppet och att hon var mycket väl förtrogen med hur det gick till. Hade jag vetat det så hade det ju inte varit några problem. ;-)Får nog ta och skaffa den boken snart, innan min dotter sätter mig på pottkanten. ;-)
Tizzel, Jenny och Ulrika: tack för era kommentarer och varmt välkomna!
Och Ulrika, jag hade känt exakt detsamma som du! Något jobbigt!
HHAHAHAAA!!! Guuuud!! (Höll på att spreja lapen med mjölk och chokladboll.)
Skicka en kommentar