Jag älskar min tonåring över allt annat, och jag älskar även hennes kompisar.
MEN, jag får inte ha mina grejer i fred. Jag blir tokig. Jag gömmer, hon hittar.
MÅSTE jag investera i ett mindre kassaskåp? Där jag kan gömma mitt dyrsmink.
Måste jag gå och köpa nån cheap-avsminkningskräm, för att jag just upptäckte att min svindyra är slut?!
Och kom inte och säg att det bara är att säga åt dem. För då har ni inte haft med tonårsbrudar att göra. Icke.
Jag provade till och med att sätta på ett hänglås på min sminväska. (Amen vad fan, jag är desperat!) Men med lite bending, så gick den att öppna i alla fall.
Och nej, jag har inte lust att gå över till Apotekets ACO, och annat billigt. Jag vill ha MITT smink.
Och nu är det kris. Jag ska på stor fest i kväll. Jag har gömt min sminkväska.
Jag har gömt den så bra, att jag inte kan hitta den nu!
Rösta på mig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Men du Mona , lite får du väl bjuda på vems kompisar är det egentlig? jag bara undrar hahaha hoppas du hittar den ,
Haha, det klassiska tonårsbeteendet. Jag gör också sådär, min mor blir helt galen. Men se det såhär: det är vårt sätt att säga att vi älskar er.
Nea min vän: Herrejävlar vad mycket hon måste älska mig!!
Och Monica: vänta du bara, du hamnar snart där du med!!
HAHAHAH......
Fråga dottern...vart du har gömt ditt smink ;)
Skicka en kommentar