Hata-chefen-ilskan har lagt sig.
En smula. Den här gången. Tack vare det "kända transportföretaget", som hämtar och lämnar prylar hos oss varje dag.
Jag är mycket sällan otrevlig. Vi har många hämtningar/leveranser till vårt kontor. Alla från det "kända transportföretaget" är alltid väldigt trevliga. Kan bero på att vi alltid spelar hjälplösa blondiner. Och dom köper det. Och är schyssta.
Utom en jävel.
När han levererar prylar till oss, så dumpar han oftast allt på lastkajen. Eller på gatan. Eller i hissen. "Det är för trångt." Eller "jag har inte tid."
Så när vi kom i morse, så hade han dumpat 5 pallar på lastkajen. Värdet på varorna är en hel del.
Och efter att ha levt på ananas i två dagar (diethelvetet) så gick jag från 0-100 på en millisekund, och fick ett cp-anfall.
Och ringde det så kallade radiobordet.
Och laddade från tårna.
Och talade om att jag fanimej inte accepterar att han gör så.
Och "hade jag känt dig väl, så hade sagt att den där jädra chauffören skulle behöva lite analsex, eller nåt, så att han slappnar av lite och blir trevlig, men nu känner jag inte dig, så jag säger inte det."
Sa jag.
Och radiobordskillen sa bara "harkel, ja, okey, mmm, jo, jag ska prata med honom".
Så nu lär han garanterat aldrig bli en trevlig kille.
Men det var skönt att få gapa lite.
Och jag ska fortfarande söka nytt jobb.
Rösta på mig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
*asg* vrider mig här jag sitter! Men Mona da? analsex hahahaha vart fan fick du det ifrån ;)
För att jag var topp tunnor rasande. Och som sagt, jag är sällan otrevlig, men idag brann det i skallen på mig.
hahaha garvar mig harmynt. Undrar vad de pratade om på kafferasten på det företaget?
Å så skönt att få vräka ur sig sånt ibland!! Och stackars stackars alla som kommer i ens väg just då ;)
Alltså ... med psykvården ... tänk om man skulle inrätta en telefonjour med hårdhudade människor som man kunde ringa till och skälla ut efter noter och skrika till och svära och leva om.
Tänk hur många som då inte hade behövt läggas in för akut psykbryt!
Jag skrattar så jag är dubbelvikt!!! Du är helt underbar...
Vad jag känner ingen mig, el rättare sagt skulle min kära man läsa detta så skulle han tro vi var tvillingar... i beteendet vill säga.
Skulle kunna skriva en följetong om bygget ovanpå vår lägenhet i Solna. Jag var gatans o byggubbarnas skräck, för att inte tala om förvaltaren. Sonen skämdes över sin galna morsa o var helt säker på att alla pratade om satkärringen på 5:an...
Men gud så skönt att höra att det finns fler som jag. Ska berätta det för övriga familjen. De påstår att det är just p g a sådant som de var tvungna att lämna stan... *gapskrattar*...
Kramar
Dubbelörnen: hhm, äpplet kanske inte faller så långt från trädet i alla fall; jag har bott i Sumpan i en herrans massa år, innan jag hamnade här i Bromma. Var i Solna bodde du?
Jag härjade kring Huvudsta... *skrattar*
Skicka en kommentar