Om varför man inte ska ljuga, inte ens Turkiet

Jag ska inte ens gå in på vad jag gjorde halva dagen igår. Helt klart är att mormodern är mycket sjuk och nu pratas det om transport hem. Nog om det för jag syltade in mig i annat skit.

Jag är ingen människa av lögner. Tycker att små vita raringar kan vara okey, men livet är för kort för att man ska ljuga till höger och vänster;

11.30 var det dags för en anti-aging-facial samt en fot-nånting. Inte pedikyr, nä, det var nån zon-historia där man skulle trycka på fotsulorna. Eller nåt.

Kliver in på spa-avdelningen, som till atmosfären tillhör en av de bättre jag har sett. Först fattar de inte vad som står på min lapp från gårdagens bokning, men sen reser sig en äldre kvinna, ähhum, typ i min ålder, och redan då borde jag ha sagt tack och hej. För jag är fullskiten av fördomar varav en består i att äldre hudterapeuter är gamla och trötta i yrket. Jag vill ha en ung, hungrig och fräsch, men icke. Blir ombedd att kliva upp på sängen.

Jag har noterat att ryssar/rysskor behandlas avsevärt mycket bättre här i Turkiet än vi vanliga svennar så när hon frågar mig ifrån vilket land jag kommer, så flög fan i mig och jag säger "russia". Sekunden efter kommer jag på att flera av hotellets personal pratar ryska, hej och hå vad jag just trampa' i skiten. Så jag säger blixtsnabbt: "I mean, Im from Sweden but I live in Russia." Ehh, vad var logiken med att bli bättre behandlad i det då?

Men när hon frågar "why" så blir näsan så lång så att den räcker till Istanbul, för jag svarar, "Eh, Im married to the Swedish ambassador there."
Vad i helvete kom DET ifrån?! Hahaha, jag tänker samtidigt: oh la la vad jag ska skriva ett inlägg om det här, om vilken krondåre jag är.

Hon börjar fixa och sen kommer första gäspen. Hon alltså. Högt och ljudligt. Fortsätter hårdhänt som attan, och hur jag än försöker så kan jag inte slappna av till panflöjten och vattnets skvalpande på cd:n. Hon klämmer och trycker, och tar i av bara den. Inga mjuka rörelser någonstans. Där fick jag för att jag ljög, tänkte jag. Hon fortsätter att gäspa och gör det ytterligare 3 gånger under den timme jag är där. Proffsigt.

Sen frågar hon var i Russia jag bor. Jag, som är en ärkenolla på geografi, just för att jag är noll intresserad, får härdsmälta i hjärnan. Och svarar med det enda som ploppar upp i huvudet: " Oh, I live in Volga."  Namnet känns aningens bekant och tre sekunder senare kommer jag på att det är en flod...väl? Som tur är så var hennes geografikunskaper lika begränsade och frågar om ambassaden ligger där. "Oh, no, its located in Moscow." Säger jag och önskar att timmen kan ta slut NU!

Det gör den tids nog och jag stapplar ut därifrån, för att bli visad in till nästa rum. En snubbe kommer in och säger att jag ska lägga mig på mage med ansiktet i gropen.

Sagt och gjort. Sen börjar han. På bilderna framgår endast att man masserar/trycker på olika punkter på fotsulorna. Mannen börjar med att smörja in fötterna. Och benen upp till knäna. Sen knådar han. Och knådar. Och trycker. Och slår. Och klämmer. Och bankar. Och vrider, fram och tillbaka. Trycker på punkter från hälen upp till mitt på röven. Rätt var det är så hoppar han upp på bordet och sätter sig mellan mina ben. Och fortsätter knåda häcken. Då får jag rikspanik och undrar vad i h-e han pysslar med. Jag är stel som en pinne och han knådar vidare.

Till slut hoppar han ned för sängen, vrider till benen varsin gång så att det knakar, säger att det är klart. Och avslutar med ett;

"Lady, you have lot of problems, you need to think." Sen går han ut därifrån.

Och jag sätter mig upp och undrar vad i helskotta som hände.

Här har ni beviset. Blåmärken överallt. Kunde jag, så skulle jag fota baksidan av låren. Jag är helt mörbultad!