Om min klåpare till make

Klockan 08.49 igår morse, så rasslade det till i min mobil. Maken skickar en film. Jag är tvungen att titta på den två gånger, innan jag får årets hjärnblödning;

Talibanen har en dvärghamster som brukar ligga i en sån här plastboll, som hon sen springer omkring på golven i.

Eftersom hon tycker att det är jätteroligt så spenderar hon rätt mycket tid i den. Och använder den därmed som toalett. Små pluttkorvar.

Så igår morse är hon ute och kutar när maken ser att hon har bajat, så han går in i vårt, förvisso högst orenoverade, ena badrum. Skruvar bort locket och ska skölja bollen. Han har hamstern i ena handen och tänker att "hm, vart ska jag göra av henne?". Han lägger henne på handfatsbänken. 

Han är 45 år och tror att en dvärghamster, med adhd, ska sitta snällt och vänta på att han tvättar rent hennes boll. Jamenellerhur. En sekund senare så är hon gone. Tokborta. Han får råpanik då han inser att hon sprungit in i skåpet. Mellan skåp och vägg så att säga.

Så vad gör dåren? Kutar ned till källaren, hämtar borrmaskinen och börjar borra.

När jag ser filmen så ringer jag upp honom. "Du tar kort på det där och messar mig NU, för det där ska ut i bloggen!"

"Nä, det tänker jag inte!"

"Jo, det tänker du visst."

Så jag får dessa två bilder. Därför syns inte de andra hålen som han har borrat. Det här är alltså vårt badrum på nedervåningen. Det badrum alla gäster använder. Dessa hål är i exakt den höjd man har framför sig när man sitter på toa. Vi har i och för sig tänkt renovera det här badrummet, men det låg inte i planeringen för de närmaste 5 åren.

Nån som vill ha en man? Gratis? Jag kan till och med leverera honom ända fram till dörren.

Utan ångervecka dock.

Ja, hon tittade sedermera ut ur ett av de där hålen, sket väl på sig av borrljudet. Annars hade han fått åka till zoo-affären fort som f-n och köpt sig en ny.