Nån som hört att diarreé är synonymt med Egypten?

Mina inlägg blir inte i kronologisk ordning, så skit i om dagarna inte stämmer när ni läser. Nu ska jag berätta om gårdagen.

Eftersom jag är GBP-opererad så måste jag äta 6 ggr per dag. Slarvar jag så får jag svinont i magen. I går vaknade jag 06.10 av att talibanens huvud i mina knäveck. Maken tycker det är så "mysigt" när hon sover i samma säng som oss. Det gör inte jag. Mest för att hon har en tendens att ligga PÅ mig. Här på hotellet har hon en egen säng, men hon lyckades övertala pappa att få sova hos oss i förrgår.

När klockan är 08.30 får jag nog. Orkar inte vänta på att de ska vakna. Talibanen, som vaknar runt 6-6.30 i normala fall, ska tydligen sätta nån form av rekord. Jag drar iväg till restaurangen och passar på att äta sånt jag aldrig någonsin äter hemma. Jag har glömt några av mina medicintabletter hemma och behöver lite extra energi.

Kan dock tala om att Nutella är överskattat. Smakar skit. Jag är fyrtio+ och har i alla fall provat..

Vid 10-rycket kommer maken och talibanen glidande. Maken piper nåt om att han har skitont i magen. Om det är allmänt känt att män blir pipiga när de är sjuka så ska ni ha fullkomligt klart för er att min man är ordförande i den föreningen. Finns INGEN som kan låta som en kärring som han.

Han lägger sig på solsängen. Det går en halvtimme, men sen stapplar han in på rummet, som ligger 50 meter från poolen. Talibanen ligger i vattnet hela dagen. Själv fortsätter jag med mitt mål: en bok om dagen.

Beställer samtidigt in en iskaffe. För det gör jag alltid när jag är utomlands,men jag glömde det i Turkiet. 20 minuter senare mullrar det till utav h-e i magen. Jag kniper ihop rektum och panikspringer kobent över till rummet. Hinner tänka "karma-skit" eftersom jag inte tyckte synd om maken när han började pipa.

Efteråt känns allt okey och jag kommer på en sak: Jag har inte druckit kaffe sen jag opererade mig för snart 1,5 år sen. Jag tappade smaken för det helt och hållet, och har blivit en te-kärring. Klart osexigt. Men det måste ha varit det som var orsaken.

Jag har svårt att få talibanen att äta lunch och försöker få henne att fatta vikten av att äta och dricka när det är så varmt, men hon petar bara i maten. Borde ha anat oråd.

På kvällen kravlar sig maken ur sängen och vi går och käkar. Talibanen fortsätter att peta i tallriken, får i sig 7 pommefrites och 2 melonbitar.Maken sitter och stönar och när vi är färdiga bestämmer vi oss för att det är läge för ett apoteksbesök innan talibanen ska till barndiscot.

Vi inhandlar vätskeersättning, diarreétabletter och krampmedicin. När vi ska betala säger talibanen: "Mamma, kan vi gå tillbaka till rummet, jag mår inte bra."

Väl där får jag i henne vätskeersättning med mutan att hon får ett gäng NonStop.

En kvart senare spyr hon som en babian. Maken ligger i sänger och släpper blöta fisar som stinker värre än surströmming. You have no idea.

Och jag har ingenstans att ta vägen.

Vad tror ni oddsen är för att jag blir magsjuk på torsdag klockan 14.00? Det vill säga när planet lyfter hem.