Det här är makens chips- och ostbågsskåp.
Det är inte tu tal om att slänga några slattar, nää, det kan ju göra ont liksom. Och en vacker dag ska jag hämta en stege och kika längst in. Har jag sagt att vi har bott här i 10 år? Om man lyssnar riktigt noga så kan man bergis höra nåt som rör sig där. En hel familj av något slag.
Äcklo
7 kommentarer:
Sådär gör min karl oxå.. en riktig godisgris som har stenkoll på om nåt fattas...
Nämen, det där kan jag relatera till! Det är nämligen så, att alla former av snacks, kakor och godis blir mindre läckert och lockande när man öppnat förpackningen och ätit lite av det. Dock känns det fel att slänga en massa halvätna påsar, så man inväntar en plötslig craving för just det snackset. Ibland kommer det, och man äter lite till, men oftast ger man bort det till ungarna när det passar, och vissa gånger slänger man. Fullt logiskt, va?
Hälsningar från gottegrisen Sara
Uääck så räligt (för den som inte vet det så betyder det äckligt på skånska).
Men jag undrar en sak, den där norska mormorn som blev sjuk vet du vad som hände? Fick hon åka hem och vad hände med hennes barnbarn, eller du fick kanske ta med dig de till Sverige ;)
Ja jag vet, jag är nyfiken av mig.
Ungefär sådär såg det ut här också innan maken slutade med kolhydraterna.
Nina: mormodern blev frisk. Till slut. Men sista dagen där så skällde jag ut lilltjejen så håret stod i horisontalläge på lilltjejen. För sedan ett par dagar tidigare så hade hon börjat bete sig illa som fan mot talibanen. Hon var skitelak. Så jag läste lusen av henne, sen pratade vi inte mer med varandra.
Spara småslattar? Hur? Varför? Här äts allt upp omedelbart. Ingen karaktär alls. Därför ska här inte köpas något mer snacks eller godis! Nu ska extrakilona bort!
Haha, känner igen det där... Så ser det ut hemma hos mig också :-)
Jag är ny på din blogg men kommer absolut fortsätta följa den!
/Charlotte
Skicka en kommentar