Jag har tillbringat 40 min med att funderat på hur jag på bästa sätt ska formulera mig om gårdagkvällen, men till slut inser jag att jag behöver inte var politisk korrekt någonstans, i synnerhet inte i min egen blogg.
Det började med att jag givetvis åkte fel. Jag hamnade i grannkommunen och kära barndomsvännen kommenterar det senare med att säga: "se det som ett sundhetstecken, du har verkligen lyckats förtränga var du kommer ifrån!"
Det är ganska intressant att träffa människor som man kände under sina första 9 skolår. Man glömmer att 30 år har passerat och att människor förändras. Misstag man gjorde då ska givetvis ventileras idag. För herregud, man är ju självklart densamma. Jag fascineras oerhört av människor och gillar att studera beteendet i sammhang som dessa.
Och i går kväll fanns hela spektrat där: han som var så snygg då, men som ser ut som ett jävla stolpskott nu. Hon som kom packad, redan innan fördrinken. De (dock få) som åldrats med behag. (Så jävla orättvist.) De som än idag är genomtrevliga. De som var puckon då, men som stilat till sig genom åren. De som fortfarande klär sig som om de vore 21. De som har synliga alkohol- och drogproblem. Och så Svenssons-människorna. De som fortfarande inte har lämnat kommungränsen och är inne på tredje snubben från den lokala pizzerian. Eller bruden, för den delen.
Och så skolans bitterhagga. Givetvis. Henne hade jag nästan glömt bort. En människa som redan då var extremt illa omtyckt av majoriteten. Jag råkar veta att just den här personen och jag idag har ha en gemensam kompis. Och så här fungerar en sån loser:
- "Nämen hej, jag tänkte att jag skulle hälsa." (Nåt i den stilen)
Först kände jag inte igen henne. Tills jag jag tittade rakt in i hennes elaka ögon.
-"Hej Agge!" Och så en forcerad kram på det. Och så säger jag:
-"Just det ja, det är du som känner E!" Bara för att ha nåt att säga.
Då säger den falska människan, som mer än gärna pratar skit om mig till andra. Så här 30 år senare;
-"Jaaa (och så en låtsad förvånad min), känner du henne?!"
Öhh. Efter ytterligare några stelbenta meningar så vände jag mig lite snyggt mot de andra jag stod med, så till slut gav hon upp och gick tillbaka till sitt svarta hål.
Under 8 sekunder så blev jag plötsligt 15 år och tänkte att "jag nitar brudjäveln, hur fan kan man vara så falsk?". Men så kom jag på att jag faktiskt... faktiskt är fyrtio-nånting, har diamanter på fingrarna, bor i fint hus, har egna företag, har två välartade barn och en make jag älskar. Och då slår man inte ned bitterf****r från förorten. Livet har tagit hand om henne på välförtjänt sätt ändå.
Men jävlar så det kliade i fingrarna. Och då ska man veta att jag verkligen inte är den typen.
Jag är lyckligt lottad som har tre mycket goda, och nära vänner från den tiden. Men bortsett från dom så fanns det ett par till som det var roligt att träffa. Och maten var god.
Men sorry, never ever more att jag går på nåt sånt där. Waste of time. Även om jag blev varmt välkomnad av arrangören.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
33 kommentarer:
Förstår dig. Gick på 10 års jubileumet för min klass. Tror jag kommer att skippa resten av dem. Tror och tror. Jag VET.
Jag gick på den första återträffen.
Sen har jag aldrig gått på nån mera.
Ansåg att nej fast jag gått i samma klass med många av dessa människor sen lekis så har jag fortfarande inget gemensamt med nån av dom.
Å tog min dåvarande pojkvän modell 6 år yngre och drog på krogen å hade mycket trevligare.
Hahahaha.. ja du.
Var det en återträff så det var alla nior eller var det bara din klass..??
Vi har återträffar var 5:e år med bara vår klass.. å jisses SÅÅÅÅ roligt vi har även om kontakten inte var den bästa i skolgången. Men, vi har kanonskojj.. alla väntar på nästa träff som är om 5 år.
Nåsta år (2011) har vi 30-årsjubileum.
Längtar redan.. *L*
Ha dä gôtt... // Annelie
Vavadejasa... ;)
Puss på'rej
Nä, detta var blandade klasser...
Det hela var ett karaktärstest o du beskriver själv hur du klarade av det med flygande färger...
Absolut rätt inställning att som du med välvilja o mänskligt intresse se alla dessa olika människor i det större perspektivet. Men sen räcker det...
Oj. Känner ju ett gäng från gårdagen. Varav en av dem inte lämnat kommungränsen (tack och lov, jag vill ju fortsätta promenera dit och snylta pool i solen i sommar) och lever med samma snubbe sedan forever. Hon har det också otroligt välställt, men det syns nog inte genom några diamanter. Hon är nog en av dem som inte alls ändrat sig genom åren ha ha. (Det är inte Agge;-))
Oavsett så skulle jag aldrig ha gått på återträff... De jag trivdes med umgås jag med än idag. Det är typ 3 st. Sedan var jag inte den tysta typen i klassen. Så om jag inte går, så kanske andra bestämmer sig för att faktiskt göra det.
Huga.
Jag skulle aldrig gå på en återträff igen, var på 15 års och det var ingen höjdare
Frida: Hahaha, jag vet vem du pratar om, och hon är en av de trevliga...
Jag sa till någon igår, om Agge: "henne tycker jag inte om". Svaret var intressant: "du är knappast ensam här om det". Säger ju en hel del. Men det är bara hoppas att människor kommer till insikt. Någongång i livet...
Intern1n: Honey, otroligt att det lyckades bli människor av oss! Och som du sa, det kanske är tack vare det där skithålet som vi blev det, haha!
Men alltså, jag förstår inte. Vill du slå ner någon bara för att hon frågar "Jaaa, känner du henne?!"
Eftersom du reagerar så starkt så drar i alla fall jag slutsatsen att du av någon anledning känner dig hotad av henne. Man undrar vad som hände när ni gick skolan tillsammans, som gör att du måste bevisa hur lyckad du är nu (och hur misslyckad hon är). Behöver du ens jämföra dig med henne?
Ni tjejer runt "runda bordet" var kvällens höjdpunkt. Så himla glad jag blev.
Men resten tar vi privat ;)
Kram
Jag låg länge och funderade när jag kom hem...tills lillkillen vaknade då'rå vid midnatt. Tur att vi åkte då vi åkte. Kände att det var väldigt kul att se och prata med några stycken, men det var några som jag kände att jag ville smälta in i väggen när jag såg dem. Kände lite ångest och kunde inte komma på varför till jag funderat vad som hände för typ 30 år sen. Kom då på att en del av dessa människor var väldigt elaka. På den tiden handlade det väldigt mycket om ren och skär överlevnad för mig. Inser dock att vi alla blivit vuxna och folk faktiskt ändrar sig, men var inte tillräckligt intresserad av att stanna kvar och kolla läget. Kan tänka mig att gå på en reunion igen, men kanske då i mindre format med bara en årskull eller bara en klass. Kram på dig!
Comvidare ovan förstår inte: Vill du slå ner någon bara för att hon frågar "Jaaa, känner du henne?!"
Det är väl tydligt att Mona har goda skäl att känna som hon gör o i sällskap med många som känner likadant i detta fall. Hon beskriver ett fenomen som vi alla känner till. En otäcking från det förflutna. Mona är smakfull nog att troligen inte ge de smaskigaste detaljerna här offentligt, fattar man väl,så det kan vi väl föreställa oss själva hur såna falska personer har bidragit till ens mardrömmar.
Sen seglar Comvidare bort i en ologiskt märklig missuppfattning att Mona försöker bevisa hur lyckad hon är o att hon skulle jämföra sig med henne...
Har du läst samma text som jag? Jag ser inte det överhuvudtaget. Finns lite illvilja mot Mona där?
Mona använde ju sin vuxna medvetenhet för att inte ge efter för sina omedelbara sunda impulser.
Läs om, tänk om.
Jag förstår inte heller (precis som comvidare), å det har inte med att göra att jag tror att du tycker att du är bättre än den där agge och att du måste jämföra dig med henne. Men jag förstår inte alls vad som är så fel med att nån säger "jaha, känner du också henne", och jag förstår inte varför det gör henne till en kossa, men hon kanske sa det på nåt otrevligt sätt eller nåt. Men när jag läser det så låter dom bara som en fullt normal fråga när det visar sig att nån man inte träffat på 30 år och en själv har gemensamma vänner. Men det var det alltså inte, eller?
"stolpskott" hahahahaha. Du är så härlig.
Och jag skulle aldrig få för mig att åka på en sån tillställning. Det skulle sluta med mord.
Varför måste man kommentera om man inte vet ? Vi som var/varit där, vi vet exakt vad som menas :)
Kram
I en skriven text saknar man tonfall och uttryck (både kroppsliga och verbala) samt att vi inte alls är insatta i historiken kring denna person som återges i historien. Själv kunde jag bry mig mindre om varför Mona reagerar som hon gör, jag vet att jag själv har personer från mitt förflutna som jag inte tycker om - oavsett hur de beter sig eller vad de säger när man möts.
Som Mona säger: det är hennes blogg och alltså hennes forum att ventilera i, sen kanske vi får acceptera att vi inte inbjuds att förstå allt till 100%.
Vissa saker är offentligt privata - typ...
Ja, återträffar är ett kapitel för sig... Har varit på ett par. Det är himla lätt att falla tillbaka i gamla mönster.
Har sett en nytagen bild på klassens (då) snyggaste kille. Han har INTE åldrats med värdighet på de trettiofem år som gått sedan vi gick ut nian!
Aldrig mer heller säger jag...men träffar gärna dig/er igen :)
Kram
Ni missförstår, hon skulle låtsas låta förvånad, när hon i själva verket är jävligt medveten om att vi båda känner samma person. Jag tyckte att det var osedvanligt jävla löjligt att stå och låtsas som om det regnar. I synnerhet när jag, genom åtskilliga, fått höra det skitsnack hon sprider. Och då ska man veta att jag inte har träffat människan på 30 år. Hon har således ingen jävla aning om vem jag är. Jag finner situationen i sig oerhört patetiskt och för ett ögonblick föll jag själv i gropen. Barnsligt. Men nu är det en ny dag och människan är blott ett minne.
Bra sagt Mona. Idag är det en ny dag och vi tar nya tag. Och Karina, det var kul att se dig! Kramar från Monica
NÄ... bitterhet är såklart inte kul att ha i munnen, varken för den som äger den eller för dom som får den spottad på sig.
Men jag som aldrig vill döma fast jag ska bli domare när jag blir stor... får ju funderingar om vad det är som gjort den här nämnda bitter*** så bitter.
Och vad det var som gjorde att hon aldrig fick någon hjälp att reda ut det på den tiden det begav sig....
Vi som levt eller lever utanför normerna har nog alltid våra skäl... inte alltid så genomtänkta eller rumsrena. Men nästan aldrig handlar det om att vilja vara utanför eller vilja vara elak eller bitter eller.... vad det än är som skiljer oss från de snälla och lyckade.
Redan i femte klass tyckte jag att det var bortkastade tid med mina s k klass"kamrater", har varit på en klassåterträff efter 10 år - och det var fortfarande bortkastad tid.
Mona, kan du inte bara ha kul en kväll utan att bedöma och döma andra? Enligt många kände du inte ens igen många av dina bästa vänner ens när de sa sitt namn, som Mohamed din granne och din brors "bror"? O Hansen har du bara träffat typ 2000 ggr, hmm. Släpp Agge, släpp de du tycker e losers o visa att du e så lyckad som du beskriver dig genom goda gärningar istället. 99,9% hade dö kul 09 & nu 10. Det är för dem jag fixar festen som nu blir en årlig tradition. Du kan alltid stanna hemma nästa år, enkelt va! Tim
Tim. Var i hela världen har du fått ifrån att jag inte kände igen Mohammed? Säg att du skojar med mig, för SJÄLVKLART gjorde jag det!
Och nej, jag kände inte igen Micke Hansen, som för övrigt är en 10-poängare theese days. För vet du Tim, mig veterligen så hade inte Micke skägg när vi var 15. Och i synnerhet inte grått skägg.
Men kolla hur det blir när folk öppnar sina jävla glappkäftar och snackar om sånt de inte har en aning om.
Och före er andra som läser här: avsändaren Tim är han som anordnade det hela. På ett mycket förjänstfull sätt. Däremot har jag lite emot den här meningen från honom:
"utan att bedöma och döma andra"
En mycket intressant mening.
Det kommer från alltså från Tim, som till någon annan skriver följande smickrande kommentar:"att du av alla som jag tycker så mycket om e lika dum som fetdumma äcklet Mona....?"
Själv skulle jag aldrig kalla någon för fet. I synnerhet inte om jag själv har (haft) viktproblem. Men det är ju bara min ödjmuka åsikt.
Tim. Nu uppför vi oss som vuxna och säger det enda som är kvar att säga;
Hej då.
Jag gissar på att Mona stannar hemma nästa år? Det hade jag också gjort om det var någon som i er ålder är omogen nog att ta orden "fetdumma äcklet" om någon, i sin mun. Omoget och osmakligt.
Som ett par andra undrade jag lite over den bakomliggande historien for reaktionen pa "kanner du henne" men efter att ha last ditt svar till Tim inser jag att det ar mkt som inte ar utskrivet i bloggen. Sta pa dig Mona! :)
Jag kommer heller inte komma nästa år. Efter att ha fått frågan "Har du blivit dum i huvet ? " För att jag kommenterat i dennna blogg. Så vill jag inte ha med vissa personer att göra.
Tänk att andra ska styra med vad man gör i sitt liv.
Tillbaka till 15 år igen var det.
Jag var där...det var inte lika roligt som förra året, nej. Folk drog upp saker som inte drogs upp förra året. Dem människorna klarar jag mig utan.
Att jag väljer att inte åka nästa år eller ever igen är mitt val!
Så Mona, du var verkligen inte ensam om att känna på ett visst sätt.
Även om vi inte kände lika.
Kram och stå på dig.
Det tänker jag göra!!
Först till Karina; det jag skrev till dig var en fråga & endast en fråga, baserad på vad jag hörde om va du sagt! Om du e ärlig så ser du ju att jag skriver om dig Karina, att jag tycker så mycket om dig. Det var alltså en besvikelse om du sagt vissa saker men jag skrev oxå att; det inte var så farligt när jag läste bloggen själv. Så Mona; min illa valda mening till Karina om dig var baserad på om du sagt vissa saker, så det gällde ju då alltså inte dig, vilket är viktigt att poängtera. Jag var ju noga med att krama dig o hälsa dig välkommen för att jag såg fram emot att träffa dig. Det har aldrig tidigare varit sånt här snack! Gällande Mohamed, så var det bara vad jag hörde från den anonyma "källan". . . . Tim - - -
Jag vet att du var det Tim, vilket uppskattades enormt. Men när man sen blir dömd (apropå att döma) utan faktaunderlag, ja då blir man besviken. Om jag inte hängt ut A och ventilerat mina åsikter inför ett antal tusen läsare, som inte har en aning om vem/vilka jag pratar om, så hade jag alltså inte varit ett äckligt fetto?
Tråkigt att din källa inte far med sanning. Mycket tråkigt, men inte särskilt förvånande. Jag har som rutin att alltid kolla med berörd person, innan jag drar några slutsatser. Bäst så.
Och det är intressant det du säger: att det aldrig hänt förut. Givetvis skall mitt blogginlägg göra att jag är den som skall hängas, men notera då en sak: snacket började innan inlägget ens var påtänkt. Så då undrar man ju, som flera andra påpekade: var det verkligen rätt personer denna gång? Undertecknad inkluderad. Vad jag förstår så är det ju den enda kritik som är återkommande enligt djungeltrummorna, som når ända ut till Bromma: att det var en del märkliga människor där som inte hörde till "gänget".
För min del spelade det ingen roll vilka som var med, jag såg fram emot en trevlig kväll. Utan att bli pådyvlad en massa skit.Som att jag inte låtsades att jag kände igen människor tex.Mycket tråkig anklagelse. De som tror det bör ha en sak i åtanke: jag lämnade den där hålan när jag var 17 år.Alltså 28 år sen. Flera av er gick vidare till gymnasiet tillsammans. Fler än så bodde kvar. Ni har alltså en större igenkänningsfaktor bland er, än för mig, och tex Monica H.
HUR kan man tycka att det är konstigt att vi inte känner igen människor. Inte ens min bror kände igen GD förra året. Men jag är apan. Den som ska hackas på. För att jag uttryckte min åsikt, som inte föll en del i smaken. Trots att större delen av deltagarna hade samma åsikt. Som det delades med av. Bland folk där alla känner alla. Vilket är värst? Den falskheten, eller att jag skriver i min blogg om folk som läsare inte har en jävla aning om vilka det är?
Dessutom hade jag det jävligt trevligt (tills du vet när) eftersom det var skitkul att se en del gamla bekanta. Dock var jag väldigt noga med att hålla mig på ett ställe, och inte harva runt bland alla.
För man kan säga att jag har ett sjätte sinne.
Klassåterträffar är något jag kategoriskt vägrat.
Jag vill inte - vill inte vägas på guldvåg, vill inte återuppleva allt skitsnack som var, vill inte återigen pekas ut som "svikaren" som ville se nåt utanför 50-skyltarna, som skaffade pojkvän från grannkommunen till allas förtret, vill inte vara den som hånas för att "tror att hon är nåt" eftersom jag utbildat mig istället för att jobba på bruket, vill inte, vill inte, vill inte och ditt inlägg stärker mig i min övertygelse om att jag valt rätt...*sucka*
Som Puumba från "Lejonkungen" så klokt säger: "Lämna ditt bakomflutna framför dig!"
Modiga Mona!
bamsekram
Skicka en kommentar