onsdag 5 maj 2010

Om ålder och speglar

En sak slog mig igår, jag håller ju på att bli ganska gammal. Så gammal att det känns obekvämt att prata om just hur gammal man är. Och fet. Och det där med:...man är inte äldre än man gör sig..jadajadajada, I get the grip, men jag tycker ändå att jag är skitgammal. När jag ser mig i spegeln. När jag går förbi en, på stan t ex, så blir jag uppriktigt förvånad över att se att det är en kärring i spegeln. Det brukar ta nån sekund innan jag fattar att det är moi. Så needless to say så avskyr jag speglar. Och eftersom jag ytterst sällan sminkar mig, så är det också ytterst sällan jag träffar på mig själv i spegeln.

För så länge jag håller mig ifrån den så är jag ungefär 32. Jag är snygg som fan. Har inga cellulliter. Rumpan har inte sjunkit 20 cm sen jag var 23. Absolut inga grå hårstrån. Bopparna sitter på samma våningsplan där dom satt från början. Eller ja, with a little help from my doctorfriend. Föda-två-barn-magarna är noga intryckta bakom blixtlås. Den där lilla hakan som påminner om dom där djuren, vad heter dom nu igen, jo, pelikaner...som ser ut som om de går runt med en ICA-påse under hakan. En sån här ni vet:


Nä, den ser jag aldrig. För så länge jag undviker speglar så vågar jag nog påstå att jag är mer åt det här hållet:



Förvisso står jag gärna i vassen och häckar, men jag är snygg som få och tror mig veta att jag nog är Guds gåva till alla män. Japp, så är det.

Utan spegel.


Öhh, vaknade du sen, eller?

18 kommentarer:

Anonym sa...

Välkommen i klubben
/Greta (en 34 årig kärring)

Singel i storstan sa...

Hahahahaha! Jag skriver under på ALLT!

Anonym sa...

Är det inte så för oss alla? Det största tecknet är kanske att man verkligen måste tänka efter när någon frågar hur gammal man är...
/Malin

Gafflan sa...

Mitt i prick Mona!
Jag är ju en 40+:are som är precis lika förvånad som dig över vad som möter mig i spegeln.
Det värsta är ju att jag kan inte minnas när det hände för jag är fortfarande 25...typ.

Lotta sa...

Ha ha ha så kul!
Lotta

Anonym sa...

Ja, jag håller också med, vilken gammla tant man kan hitta här hemma ibland.Skulle det vara jag Skulle inte tro det det måste vara någon som jobbar här...

Helene sa...

Värst är det ändå när man möter gamla klasskompisar och tycker faan vilke gubbe/kärring det blivit av den då. För att inte tala om hur sliten de ser ut. För som sagt själv ser jag ju forfarande ut som 27 eller så. Eller kanske inte. Jobbigt när sanningen springer i kapp liksom.

Inna sa...

Jag trivs alldeles utmärkt i min nuvarande ålder. Och jag är lika gammal som tant =)
Jag skiter i hängbröst, tjockrumpa, celluliter eller randig mage. Jag har mycket större självkänsla idag än när jag var ung, trots att jag var både smal och snygg då. Men det har jag fattat först efteråt!
De ålderstecken jag inte gillar är alla delar av kroppen som gör ont och att jag inte är lika vig längre =)

stort och smått sa...

Så länge man inte tittar i en spegel är allt frid och fröjd...

Gabriella sa...

Haha! Så bra beskrivet. Extra tydligt att man är "kärring" är när man sitter hos frisören och tvingas se sitt rynkiga nylle framför sig i spegeln i flera timmar, jämsides med den 25-åriga frisörens ...

Gabriella sa...

Fast från den positiva sidan: I mörkret (eller dämpad belysning), uppklädd och uppsminkad är man ju snygg som satan, eller hur? ;-)

GudinnanT sa...

Ja eller hur!

Jag har sagt i flera år att jag inte alls uppskattar skämtet från sambon om att byta ut alla hemmets spelar mot lustigahusets speglar.

Jag blir uppriktigt förvånad när jag ser mig själv på kort å kan undra vem fan är det som har så snyggt hår för att sen känna igen kläderna å kronan trillar ner. Å fan det är jag.

Sen leva med en man som ser lika snygg ut som när han va 19 som nu strax över 40 strecket. Hur kul är det på en skala.

Huskatt sa...

:D aha...det är så man gör för att hålla egot på topp! TACK!

Cecilia N sa...

Gabriella, du går till fel frisör!

Min öppnade sin första egna salong 1946! Nu har hon öppet varannan vecka för att komma ut lite bland folk.

Jenny sa...

Det har banne mig hänt mig oxå...

" En tokig tant har flyttat in. Nej inte med mitt medgivande och inte betalar hon hyra heller. Hon bara finns där!
Hon verkar lida av spegelmani, vilket är något jag aldrig hört talas om, utom när det gäller tonåringar.

Hur som helst. När jag går till spegeln för att måla mig ställer sig den där tokiga tanten framför mig! Där står hon med sitt rynkiga ansikte och ansats till dubbelhaka och med bilringar runt midjan och vägrar att flytta på sig.
Jag har skrikit åt henne att gå sin väg men hon skriker bara tillbaka. Det blir hon inte vackrare av.

Hon ger sig på min garderob också, och ändrar mina kläder. Jag har en midja, har fått många komplimanger under åren, men hon syr in kläderna så de stretar förfärligt när jag försöker tränga mig i dem.

Mina papper kastar hon bort och flyttar på allt tills ingenting finns där jag vet jag placerade det. Hon köper hem kakor och snask, vilket hon inte borde göra eftersom hon verkar ha problem med vikten. Jag kan unna mig lite emellanåt, men det verkar som hon glufsar i sig det mesta.

Jag har för vana att ha en flaska vin i kylen för det är så nyttigt att ta ett glas till maten. Nästa morgon är flaskan ofta tom, så hon har problem på det området också.

När jag är i en affär och försöker be om kläder i min storlek tittar expediten konstigt på mig. Tanten hade tydligen varit där också. När jag till slut fick på mig ett snyggt svart litet nummer och gick till spegeln är det samma visa; tanten ställde sig framför mig och hade satt på sig en likadan klänning. Behöver jag säga att hon såg _mer än_ löjlig ut i den!!!

Hon har konstrat med telefonen också så den sällan ringer och telefonsvararen tar inte emot några meddelanden. Jag vet ju att jag är ganska populär. Det har jag alltid varit.
Men sedan tanten flyttade in hör jag sällan av någon. När jag tittar på tv har hon varit framme och gjort bilden suddig och skruvat ner volymen så jag knappt kan höra om jag inte skruvar upp den.

På sistone har hon roat sig med att knöla till madrassen, så när jag vaknar känner jag mig stel och har ont både här och där.
Jag vet att jag alltid ansetts som en sällskapsmänniska, ganska spirituell faktiskt. Men den där gamla tanten har tydligen sprungit runt och pratat med vänner och bekanta, till och med i affärerna häromkring. De får alla så bråttom när de ser mig. Om jag vill småprata så mumlar de ofta något i stil med: Jaja, det där har du redan berättat. Hörudu, förlåt mig, men jag måste springa.

Vad ska jag ta mig till? Om det är någon som vet varifrån tanten kom, var snäll och meddela mig snarast. För om jag inte blir av med henne, då måste jag nog tänka på att flytta....... "

Bettan sa...

Det finns ett skäl till att man börjar se lite sämre runt 40 ;)

Anonym sa...

Min äldsta syster, vill inte ha foto på dejtingsajten, för "han" ska bli positivt överaskad när han ser henne, på dejten, det tar hon förgivet!! Hon såg bra ut o är van vid att få uppmärksamhet, för sitt utseende. Men nu är hon 61 år o då det handlar om en fin linje som skiljer en från att vara patetisk. Bättre försöka acceptera att tiden går...det ser snyggare ut!

Anonym sa...

Fasen Jenny, jag har också en såndäringa tant som har flyttat in i min spegel och mitt hus!!

KLOCKRENT beskrivet, jösses vad jag känner igen mig!

Liz i Lux