Undrar vad psykologen skulle säga.

Jag har en del fixa idéer.

Som t ex att jag samlar på julgranskulor.

När jag var liten så firades inte julen så mycket. Alltså, i den bemärkelsen att det inte var så mycket julprylar. Och i synnerhet inte en gran. För mamma var allergisk.

Så det har "slagit över". Kan man säga.

Under flera år så hade jag och maken en tradition tillsammans med ett annat par; vi åkte till en europeisk stad varje år i november. Vartannat år åkte vi till London.

Och vid varje resa så blev mina reskamrater vansinniga. På mina julgranskulor.

Julgranskulor är ömtåliga. Alltså big no no att lägga dem i resväskan. Så det blev handbagage. För samtliga fyra personer. Jag var inte så poppis. Ett understatement.

Jag har nämligen olika färgteman i min gran varje år. Mycket viktigt det där. Och ingen får röra min gran. Jag har kulorna förvarade i genomskinliga plastbackar. Givetvis färgkoordinerade.

Fast jag har ett problem. Nu är ju talibanen 4 år. Det betyder att det snart kommer regna in dagisgjorda julgransprydnader.

Och ingenting får komma i vägen för mina färgteman. Inte ens en talibans kärleksfullt handgjorda prylar. Men nu har jag kommit på en genial lösning. Hon ska få en egen liten gran. Så är vi båda nöjda.

Jag kom att tänka på det här, för häromdagen var jag på IKEA. Och dom julskyltar hårt just nu.

Så jag råkade köpa 2 stora kassar med kulor där. Sen var jag på Bauhaus. Nämen oj, det var visst julkulor där också.

Och maken klagar. Fast när folk kommer hem och ser min fina gran varje år, då jäser han minsann.

Måste bara köpa lite fler plastbackar.

Rösta på mig