Jag blir så trött

Min så kallade mammagrupp träffas varannan månad på den lokala krogen. För att vi behöver det. För att vi har jävligt trevligt. För att krogen ligger nära hem. För att dom har kalasgod mat.

Och så gillar jag att jag kan ringa dit och bara säga mitt förnamn, och fråga vilken tid jag ska vara där. För att jag är så förvirrad.

Så kvällen är förutsägbar. Och blir därmed lika trevlig som alltid.

Vi avslutar middagen och åker hem.

Jag sladdar in på garageuppfarten och noterar att maken tittar på tv. För jag ser tv:n. Som sitter på väggen.

Går som vanligt köksvägen, men upptäcker att dörren är låst. Går runt till huvudentrén. Bara för att upptäcka att den också är låst.

Jag har inga nycklar.

Det är kallt som attan ute.

Maken har dragit för gardinerna till vårt mega-altanfönster/dörrar.

Jag går runt huset för att kunna kika in i vardagsrummet. Fönstrena sitter för högt.

Bankar på köksfönstret. Bankar på altanfönstret. Fryser satan och börjar bli förbannad.

Ringer hans mobil.

Ringer hemmatelefonen, som jag ser genom köksfönstret.

Kastar sten på sovrummet på övervåningen. Eftersom tv:n är på så borde han sova på soffan, men man vet ju aldrig. Sätter fingret på dörrklockan, och låter det sitta där i två minuter, utan att släppa.

Hämtar en stege, och ställer den utanför balkongen till sovrummet. Klättrar upp, men inser att jag inte når att komma över balkongkanten.

Det ryker ur öronen på mig.

Ringer tonåringen, som är ute nånstans. Upptaget.

Funderar över att ta in på Scandic Hotell en bit ifrån. Inser att jag skulle få svårt att låta trovärdig inför maken i morgon.

Förbannar min envishet att vägra ha en telefon på övervåningen.

Överväger att checka in i skräpboden på tomten. Inser att det är för dragit. Och så gillar jag inte tvestjärtar.

Får till slut tag i tonåringen. Som sitter på tåget, och som för övrigt ska ha med sig 7(!) kompisar hem i natt. Vid nästa stopp hoppar hon ut och lägger nycklarna bakom en bänk på perrongen.

Jag kastar mig i bilen och åker dit och hämtar dom.

Nu är jag inne. Stelfrusen. Skitsur. Skitsur för att jag, som alltid tjatar om att vi måste låsa alla dörrar, vilket aldrig sker annars, plötsligt är utelåst.

Måste sluta och tjata om viktiga saker.

I morgon ska jag köpa en till telefon och installera på övervåningen.

Varför händer sånt här bara mig?

Rösta på mig