Så då sitter jag en kväll och surfar efter en ny bärbar dator. Maken och tonåringen har ett märke, som de tycker är bra.
Min dator är lite mindre, i fysisk bemärkelse, än deras. Jag har dessutom köp en snordyr datorväska från Louis Vuitton. Den passar bra i den. Inga konstigheter alltså.
Hittar en en ny dator. Som innehåller det som är viktigt för mig. Måste ha en med bra kräm i då jag, som sagt, håller på mycket med bilder.
Så jag beställer den. Men får upp nåt konstigt meddelande om att jag glömt mitt login. Så jag går in igen. Och beställer. Och får samma svar. Mailar till företaget om nya loginuppgifter.
Får dom i morse. Går in och beställer. Inga konstigheter. Ropar glatt:"nu har jag beställt en ny dator!". Maken har sin arbetsplats i rummet intill. Vi har en glasvägg som skiljer oss åt. Han har besök. (Man får ju inte vara dum!)
"Va!! Vad har du gjort?! Vänta lite, jag vill se vad fan du har beställt!"
Jag talar högtidligt om att jag minsann har beställt samma märke som honom, men nyare och bättre.
Det hela slutar med att han lyckas avbeställa datorn. Och när han gör det så upplyser företaget honom om att det inte är EN dator beställd. Jag har beställt TRE! Naturligtvis.
Fast hans argument var bra. Jag behöver nämligen en dator med inbyggda siffror till höger, om du förstår, som en miniräknare till höger om alla bokstäver. Efter mycket grunnande, och lite tveksamhet, så gick jag med på det. Och då samma märke som dom.
Så jag rattar i väg och köper datorn maken har valt ut. Tycker nog att den verkar lite för billig. Billigare än min tidigare. Men "ja, datorer sjunker väl i pris". Eller nåt.
Maken ringer hem. Vi hade, tidigare under dagen, haft en meningsskiljaktighet angående programvara. Jag talar nu om för honom att jag fan inte är nån dum blondin "för det där Vista Business, eller vad du nu kallade det, ingår minsann. Jag behövde inte köpa det."
"MEN MONA FÖR HELVETE! NU GÖR DU DET IGEN!!"
"Vadå?" Sa jag.
OPERATIVSYYYYYYSTEMET heter Vista Business! Du har INTE köpt något Officepaket, som jag bad dig om!
Så nu sitter jag här med en ny fin dator. Utan Excel, Word och allt det andra (och jag kan inte sno det från min gamla dator, för den ska vidare till nån annan).
För att jag "kan själv".
Och dessutom tror jag inte att den passar min fina fina fina väska.
Det verkar bli väldigt dyrt det här.
Rösta på mig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Haha.. du är bara för härlig. Hoppas du är (blir) nöjd med nya datorn, tillslut!
Ååå gumman ... du lär dig ;)
Fan. Har du tid att häcka här? Trodde du satt kvar på uteserveringen! Kram på dig.
Och Linda: jaaaa, det återstår att se. Den är fan stor som ett hus. Satt med den i soffan, som jag brukar, och det känns som jag har en jädra keyboard i knät!
här händer det saker!
Måste fråga varför måste du göra det själv?
Jag tycker det bästa är när man kan delegera o beställa sen kommer det klart !
Du måste ta för dig mera, du måste inte kunna själv! :)
Man kan va lat också hihi
Hahahahaa!! Jaaa duh, jag har också en med num-pad på sidan, eller miniräknare om du vill kalla det det. Och jag hade ett rent jävla helvete att hitta en SNYGG och kvinnlig datorväska till den. Åh, den reser väldigt sällan, bara till å från semestrar. Rent privat bruk. Men Friis & Co. hade en, kolla länken http://rosa.blogg.se/1175629773_mms.html
Men du kan ju ha din MYCKET SNYGGARE DATORVÄSKA till viktiga papper iallafall!! :)
Åh vet du vad? Vid nästa datorköp är du ett riktigt fullblodsproffs!
Monica: För att jag VILL! Och nån gång ska jag fanimej träffa rätt!
Rosa my Darling: Numpad. Jag visste faktiskt att det hette det, faktiskt! Visste dock inte om andra förstod. Fast jag börjar förstå att ALLA kan mer än mig om datorer.
Och Friisa mig hit, och Friisa mig dit. Jag är ju KÄR in min datorväska. När maken har meckat klart med nya datorn, så ska jag prova om den går ned. Annars blir det LV. Min, näst, enda last, you know!
Underbara Mona - det blir nog bra ska du se. Dyrt, men bra till slut... på något sätt.
Skicka en kommentar