Har precis kommit hem från en tjejmiddag hos Tanja. En mycket trevlig sådan.
Jag har ett stort socialt problem. Jag tycker inte om att träffa nya människor. Och nu skulle jag få träffa 10 andra tjejer, och bortsett från en, så har jag inte träffat dessa förut.
Så min plan var att vara först på plats, eftersom jag blir fullkomligt skräckslagen om jag anländer efter en massa andra.
Men min GPS bestämde sig för att den inte ville hitta i det här området. Så jag blev 20 minuter sen. Och jag var väl sjunde man, eller nåt.
Så jag höll på att svimma när värdinnan presenterade mig. Och när hon dessutom pekade på någon och sa att denne någon läser min blogg så höll jag faktist på att bajsa på mig. Hasplade snabbt ur mig nåt, och kastade mig ut till köket.
Det här är mycket svårt för många att förstå. I synnerhet om man känner mig. Som egentligen är social.
Hur som helst, så är utgången alltid densamma: antingen sitter jag tyst en hel kväll, eller så pratar jag för mycket. Om ingenting. Och så blev det ikväll.
Så jag måste träna hårdare på det där, för ett första intryck kan man aldrig få ogjort. Och jag misslyckas ofta med just det.
Men. Jag är väldigt stolt över att jag klarade det. Det har hänt att jag har vänt och åkt hem. Så jag blir bättre för var gång!
Sen att jag satt där med min sura bladspenat och räkor, medan andra smaskade i sig libanesisk mat, är ju en annan historia!
Och mest stolt är jag över att jag faktiskt motstod den enormt läckra efterrätten: varm chokladpudding med Baileys. Jag är nämligen en sucker för efterrätter.
Rösta på mig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Mona, som vanligt är det så svårt för mig som känner dig att inse att du är blyg, du maskerar det bra må jag säga. Tack för i kväll!
Kram
PS Han steg precis innanför dörren, 2 800:-, ska vi godkänna det tycker du?
Mjaaa, jag tycker nog du är värd många kronor mer!
Får väl se om det inte får motsatt verkan; han blir nog ännu mer "kattig" nu...!
Mona, jag är så glad att vi träffades igår.Jag hade supertrevligt i just ditt sällskap ;). Var du tyst?? Och pratade om ingenting?
Vad pratade då jag om med en massa människor som jag inte känner?? HJÄLP!
kramkram vi ses!
Mona... jag är precis likadan... Det är inte många som tror det om mig heller, social är jag o så, men på mina villkor *fniss*. Skrattar högt när jag läser din strategi, för den är också min, komma först om jag inte bara ringer återbud för jag fått huvudvärk el något annat akut *skrattar*. Sedan babblar jag oavkortat så ingen får en syl i vädret el så sitter jag bara tyst o lyssnar o ler...
Härligt med fler som jag
Kramar
Jag är också superblyg och mått skräckslagen när jag ska träffa folk. Eller, inte som när vi sågs för då hade jag ju koll på 2 av 3, tänkte inte på det alls. Men hade jag aldrig träffat er innan så hade jag nog strannat på Krönet och hällt i mig en stor stark innan och varit på plats först för att slippa leta efter rätt personer. Det är sjukt scary med folk. Okända folk.
Jag är mest imponerad över att du avstod efterrätten. Strongt gjort!! Kan man få låna lite karaktär? ;)
DU ÄR DUKTIG DU, SJÄLV SKULLE JAG INTE ENS VÅGA TRÄFFA NÅN FRÅN BLOGGEN, MEN SKIT I DET ,NU!!!
HJÄÄÄÄÄÄLLLLLP MIG!!!!!
TOKA!
ja säger som ewa..vad pratade vi om då då?;)
ja måste bara säga att jag är som du...men man blir bättre och bättre.
tycker du var grym igår! MÄKTA imponerad över din karraktär och räkorna.
Hoppas nu att ölen smakar bra idag;)
kramen
kikar inn o kollar hur du mår?
Mona!! Var är du? Fick du skrivkramp efter lördagens prat;)?
Saknar dina inlägg men vet ju att du har rätt så mycke att göra...
Ewa
Skicka en kommentar