Har tillfälligt besök hemma. Jag måste ned till affären och handla middag till några andra gäster som är på besök.
Den tillfällige besökaren har parkerat sin bil framför vår garageinfart. Hon frågar om jag vill låna hennes bil. Den har manuell växellåda. Jag har automat.
Inga problem. Säger jag.
För det är väl som med cykel. Har man lärt sig, så sitter det.
Sätter mig i bilen och känner mig plötsligt väldigt osäker. 100 år sen jag körde manuellt. För säkerhets skull så kör jag med ettan ilagd, samt kopplingen nedtryckt hela vägen till affären. Folk glor. Who gives a fuck. Tänker jag.
Parkerar utanför affären. Kommer ut med maten och inser att jag måste backa ut. Känner inte att jag får in backen. Ska jag chansa, och hålla i handbromsen? Noterar att jag har ett träd 10 cm från fronten.
Vågar inte chansa. Det blir till att gå. Hela vägen hem. Inte långt för en som gillar promenader. Men, för en som helst parkerar i entrén till affären, så blir det väldans långt. Och tungt. För att inte tala om kallt.
Maken får köra ned den tillfällige besökaren till affären. Och båda undrar om jag är helt pantad i huvudet.
Rösta på mig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
*asg* du skulle ha sagt att du glömde bilen där.. =))
ASG!!!!
*asg* du är rolig du ! hahahaha
*asgarv* Snart är det dags för dig att samla ihop dina berättelser om din vardag och skicka in dem till ett förlag! Kunde Martina Haag så kan du!!!!
Elisabeth
Skicka en kommentar