Vem behöver vin..

Det går lika bra utan.

Ibland måste livet vara lite rocken roll. Även på en söndag.

När maken ska handla ingredienser

Skickar maken till affären för inköp av 1 st honungsmelon och 1 st nätmelon.

Gärna i normal storlek.

Fast jag ska nog vara tacksam, förra gången när jag bad om en nätmelon så kom han hem med en kiwi.

Så det har väl tagit sig antar jag.

När hjärnan har gått på semester

Maken fyller 45 i morgon så om 2,5 timmar kommer 20-talet gäster.

Så himla bra att jag totalt glömt bort att gå på bolaget, och det enda som finns hemma är champagne.

Och hemmagjord flädersaft.

Fast det är klart, jag har ju ett par flaskor vodka, så om jag börjar med en sjujeflastark välkomsdrink, så kanske de inte är så knussliga om jag drar fram champagneflaskorna lagom till käket.

Så får det bli.

Minns ni min dåre till make och hamsterjakten?

Det första jag gjorde när jag kom hem från veckan i Skåne i förrgår, var att göra en damage control i badrummet. På vägen hem till Stockholm så frågade jag om han fixat brädbiten som han borrade hål i.

"Jo, jag lagade den."

Efter 15 år tillsammans så fattar jag inte att jag gick på det svaret. Hur dum får man vara liksom.

När jag öppnar badrumsdörren och kikar jag in, så ser det hyfsat okey ut vid första anblicken. Bortsett från att jag störde mig på en spricka, som han borde ha kunnat täppa till på nåt sätt.

Sen tar jag en närmare titt.

Dubbelklicka på bilden för bövelen!

Japp. Människan har TEJPAT ihop brädbiten!

Ja, han är fortarande till salu gratis.

Och det här med att den som tar över honom inte har nån ångervecka..jag skojade; en månads returrätt kan jag nog tänka mig. Om det nu ska vara så nödvändigt. Han är ju trots allt ganska social också.

Har vi en deal eller?

Min älskade taliban

Idag fyller den här lilla damen 8 år.

...så jag är bloggledig resten av dagen.

Hej på er.

Nu ska vi prata tjocka kärringar och hur man klär sig

Jag vet att några av er kommer bli skitsura nu, men jag skriver det här ändå. För att det är min åsikt. Och min blogg.

Om inte annat så har även solen sina fläckar..

Jag tycker mig ha rest hyfsat mycket runt om i världen och jag vågar därmed påstå att svenska kvinnor klär sig, generellt, skitilla. Några gånger per år så står jag på fackmässor och möter då kvinnor från hela Sverige. Jag förvånas över hur "gråa" vi är.

Givetvis så klär sig folk precis hur de vill, oavsett vad jag sitter här och tycker, men jag har ett par åsikter. Och det har jag lärt mig att man får ha utan att hamna i finkan.

Först vill jag kort kommentera mitt inlägg från igår. Om den bara ryggen med synliga behån. Jag är allergisk mot sånt. Av en enda anledning: en rygg, oavsett vem som äger den, är bland det sexigaste som finns när man har den bar på det viset. Jag är varken flata eller tvestjärt, men jag kan tycka att kvinnor/tjejer kan vara enormt sexiga med rätt klädsel. Och man behöver inte nödvändigtvis vara smal.

Det jag tycker är tråkigt med tjejer är att man verkar skita i hur man ser ut. Saggiga jävla jympabrallor, foppadojor och en t-shirt, som i bästa fall, döljer magen. Och ofta sitter den här outfiten på tjocka tjejer/kärringar. Alltså, jag bryr mig inte om folk har foppatofflor, men i kombination med urtvättade, och ibland trasiga, kläder så blir det hela aningens värre so to speak.

Om man nu är fet, så varför måste man skämmas så förbannat över det och "klä ned" sig? Ta samma tjej och sätt på henne något snyggt, och jag lovar att hon per automatik får en längre ryggrad. Man kan väl klä sig bekvämt och ändå vara snygg, eller?

Jag har nämligen varit fet så jag vet vad jag pratar om. Jag har i hundra år gått omkring och varit väldigt säker på att jag sett skitsmal ut bara om jag klär mig i svart. Att ingen säkert såg att jag var tjock, bara kläderna var svarta. Och gärna några nummer för stora också. Hur dum får man vara liksom.

Under 20 år så har inget annat än att tänka på vikten existerat i min hjärna. Jag har tänkt vikt dygnet runt. Men sedan jag nu blivit "normalviktig" så hände något konstigt i och med att jag blev "smal": förr såg, och brydde jag mig bara om mig själv och min fetma. Nu ser jag tjocka människor ö v e r a l l t. Och tänker samma sak: "girlfriends, det FINNS en väg ut, please do." Ungefär. Den livskvalitet jag numer får uppleva går inte att beskriva. Och det är ju egentligen för jävligt att man ska behöva bli smal för att få uppleva det. För vi är alla lika mycket värda, oavsett hur vi ser ut. Tyvärr så är det även en hälsoaspekt i det hela också. Vad folk än säger.

Men jag vet exakt vad som rör sig i skallen som fet, jag vet exakt hur det känns att gå in på McDonalds och skämmas för att man beställer mat, jag vet exakt hur det känns att undvika stränder, och då i så fall med kläder på, jag vet exakt hur det känns att skita i att köpa kläder i butik, dels för att inte bli ledsen över att den egna storleken inte finns, men också för att aldrig i livet gå in i den äcklig provhytten och titta i den äckliga spegeln, jag vet exakt hur det känns att tränga sig ned i en flygplansstol och göra bältet större så att man får plats, jag vet exakt hur det är att sitta och äta en mjukglass och notera folks blickar,  jag vet exakt hur det känns att undvika speglar som visar mer än ansiket.

Jag vet allt det där.

Och jag vågar påstå att bruden nedanför faktiskt skiter i hur hon ser ut. För det syns inte i hennes spegel so to speak. Jag säger alltså inte att hon är tjock. Jag klagar helt enkelt på att hon sabbar en snygg rygg med ett behå-band.

Jag hade aldrig självförtroende, eller självkänslan att inte bry mig om vad andra tänkte. Och det är märkligt med tanke på hur många snygga tjocka tjejer det finns. De som inte skäms för hur de ser ut. Och eftersom de inte skäms, så lyser det igenom. Självkänslan. De går inte omkring i för stora kläder. Nä, de har fattat att om man klär sig i rätt storlek, så ser man inte alls fetare ut än vad man är. Som Beatrice Renner t ex. Inte många som vet vem hon är men hon var med i Tjockholmen för några år sen, och Här är ditt kylskåp, eller vad det hette. Hon jobbar med kosmetika och figurerar lite här och var;

Hon är lång, stor och snygg som f-n. För hon utstrålar säkerhet, vilket gör henne ännu snyggare.

Sen har vi ju Queen Latifa. Där kan man också snacka om en snygg tjockis;

I skrivandets stund kan jag inte komma på fler kändisar, men de finns.

En av de snyggaste tjejer jag känner är Anna. Hon äger Teddykompaniet och rör sig bland människor på 10-15 mässor om året. 

Hon är inte heller nån 38:a, men har sån självkänsla att det lyser om henne. Hon klär sig snyggt och går inte omkring i en massa svarta kläder jämt. Tvärtom.

Eller Ting ni vet. Hon tycker sig ha en lite för stor rumpa, men har ni sett henne i verkligheten?

Så

jävla

snygg

Tyvärr så har hon låst sina bilder, annars hade jag slängt in en här på henne.

Så vad jag är ute efter är frågan varför vi svenskor klär "ned" oss? Eller rättare sagt, varför klär sig tjockiskar sig så illa? Varför kan inte expediter på H&M, Lindex, KappAhl and you name it, bli lite duktigare och tala om för dessa tjejer att det inte hjälper med en svart sopsäck. Eller att tröjan är två nummer för stor? Du ser bara tjockare ut.

För alla känner ju igen känslan när någon ger en en komplimang. Oavsett vad som står på vågen. Jag är en sån som lätt kan gå fram till nån och säga:"du, du är verkligen jättesnygg!". Eller: "Ursäkta, jag måste bara få säga att din tröja är ursnygg!"

Jag gjorde det senast för en vecka sen. Tröjan satt på en tjock tjej, men hon var skitsnygg. För att hon var rak i ryggen och bar upp all sin tjockhet på ett snyggt sätt.

Man behöver inte vara tjock om man inte vill. Och vill man vara tjock, så kan man vara det utan att skämmas. Och man kan framför allt klä sig jättesnyggt, även om man väger 115 kg. Eftersom jag varit fet så köper jag inte argumentet att det handlar om att klä sig bekvämt. Jag var lat. Det var enklast så. Skönast så.  Inget som klämde åt. En del har en annan åsikt, and so be it, men de flesta tjockisar tänker som jag tänkte. Jag vet det.

Men vad människor än säger så har tjockisar en sämre status i vårt samhälle. Så är det bara. Tyvärr.

Det här är ett känsligt ämne. Så fort jag skriver något om vikten, eller om fysik över huvud taget, så får jag många reaktioner. Jag menar bara att jag tycker det är sånt slöseri att det går omkring så många kvinnor (och män också för den delen) som mår skit. I onödan.

Snart ska jag till Norge på mässa. Där kan ni snacka om kvinnor som klär sig snyggt! Oavsett figur.

Sen en annan sak: ALLA har åsikter som kanske inte passar andra. Även du. Nån kan tycka att det inte är rätt av mig att kritisera tjejen på bilden nedan, men jag gör det ändå. För det är min åsikt. Och jag håller inte på med personangrepp. Tjejen på bilden syns inte. Ingen av oss är felfri, inte du heller. Och självklart finns det viktigare och värdsligare saker att bry sig om. Så är det alltid och så kommer det förbli. Men det finns en vardag också. Mitt syfte är bara att kanske få någon att tänka till. Någon som känner igen sig.

Och ser du någon som du tycker se bra ut, gå fram och säg det. Det kostar så lite, men betyder så mycket.

Just det ja..

Girlfriends

Kan vi komma överens om att vi inte går ut så här. Ever.

Hälsningar

Pekpinnekärringen

(..som borde ge f-n i hur andra klär sig..)

Knappa 5 timmar senare

..och ett kvitto på sisådär 80 cm så är vi på väg hem.

Är jag ensam om att bli lycklig av shopping? Maken påstår det.

(Och tack bloggläsare Sassa för att du vågade dig fram och hälsa, jättekul! Fast din mördarhamster får du behålla!)

Star struck...or not

De jobbar inte snabbare i verkligheten heller...

Traditioner

..och som vanligt avslutas Skånebesöket på mitt favoritställe, näst Louis Vuitton!

Efter nästan en vecka i Skåne

Jag har laddat batterierna hos bästaste vännerna i Skåne. Det har blivit en tradition som kommer fortsätta, och är guld värd. Och lägger man därtill att Säpo-frun och jag delar samma intresse för inredning, så går tiden fasligt fort efter besök i intressanta butiker, och långa diskussioner om olika lösningar i respektives hus.

Har bara ett litet moln på himlen varje gång jag är här;

Jag är van att kliva över berg av problem, så det stör mig aningens att jag inte kan kliva över den här tröskeln, utan att se ut som servitören i "Grevinnan och Betjänten" ni vet.

Den är man tvungen att passera från köksdelen, och jag slår i tårna VARJE jefla gång.

Ja ni hör ju, det är inte många bekymmer på radarn direkt. Jag har haft det så bra här att jag till och med glömt bort mitt mission: pumpa Säpo-chefen på info. Skit också.

Om min klåpare till make

Klockan 08.49 igår morse, så rasslade det till i min mobil. Maken skickar en film. Jag är tvungen att titta på den två gånger, innan jag får årets hjärnblödning;

Talibanen har en dvärghamster som brukar ligga i en sån här plastboll, som hon sen springer omkring på golven i.

Eftersom hon tycker att det är jätteroligt så spenderar hon rätt mycket tid i den. Och använder den därmed som toalett. Små pluttkorvar.

Så igår morse är hon ute och kutar när maken ser att hon har bajat, så han går in i vårt, förvisso högst orenoverade, ena badrum. Skruvar bort locket och ska skölja bollen. Han har hamstern i ena handen och tänker att "hm, vart ska jag göra av henne?". Han lägger henne på handfatsbänken. 

Han är 45 år och tror att en dvärghamster, med adhd, ska sitta snällt och vänta på att han tvättar rent hennes boll. Jamenellerhur. En sekund senare så är hon gone. Tokborta. Han får råpanik då han inser att hon sprungit in i skåpet. Mellan skåp och vägg så att säga.

Så vad gör dåren? Kutar ned till källaren, hämtar borrmaskinen och börjar borra.

När jag ser filmen så ringer jag upp honom. "Du tar kort på det där och messar mig NU, för det där ska ut i bloggen!"

"Nä, det tänker jag inte!"

"Jo, det tänker du visst."

Så jag får dessa två bilder. Därför syns inte de andra hålen som han har borrat. Det här är alltså vårt badrum på nedervåningen. Det badrum alla gäster använder. Dessa hål är i exakt den höjd man har framför sig när man sitter på toa. Vi har i och för sig tänkt renovera det här badrummet, men det låg inte i planeringen för de närmaste 5 åren.

Nån som vill ha en man? Gratis? Jag kan till och med leverera honom ända fram till dörren.

Utan ångervecka dock.

Ja, hon tittade sedermera ut ur ett av de där hålen, sket väl på sig av borrljudet. Annars hade han fått åka till zoo-affären fort som f-n och köpt sig en ny.

Semester i Danmark

Igår åkte jag för första gången över bron till Danmark. I ett tåg. Till det facila priset av 478 pix för en vuxen och ett barn. (Synd att man inte är kriminell, för det var ingen koll av biljetten på tåget sen.) 

Trevlig resa, men vid ett parti så går tåget i en tunnel under vattnet. Det kändes aningens klaostrofobiskt måste jag säga. Typ skitjobbigt.

Trodde vi skulle till Köpenhamn, men vi hamnade i Klampenborg, på något som heter Bakken. Ungefär som Gröna Lund, fast trevligare.

Vi inledde dagen med en lunch. Jag tänkte att jag skulle ta seden dit jag kom, så jag beställde en öl. Att sköljas ned med en barn-lasagne.

Det gick så där eftersom jag inte är en ölmänniska. Alls.

På Gröna Lund så måste man vara 140 cm för att åka alla "farliga" attraktioner. Här räckte det med 130. Talibanen är typ 129,9, så hon sträckte på sig. Och var i sjunde himlen eftersom hon inte bangar nåt. Och då menar jag i n g e n t i n g. Som den är dårgrejen t ex;

Efter att ha åkt diverse äckliga saker så var jag övertygad om att hon skulle lägga dagens spya efter den här, men icke. "Mera, mera mamma!" Det kan inte vara min unge för själv kan jag inte ens t i t t a på något som snurrar.

Sen åkte vi häst och vagn tillbaka till tåget. Talibanen var en mycket lycklig taliban.

Efter en asrolig dag så softade jag och Säpo-frun på altanen med bubbel. Medan Säpo-chefen lagade god mat. Livet kan inte bli så mycket bättre faktiskt.

Eller ja kanske lite, för ikväll kommer maken.

Snarkfis

Märkligt hur en liten, snart-8-årig, älva kan väcka hela Limhamn.

Trots bortopererade mandlar.

För övrigt kan jag rekommendera shopping här i Skåne. Idag ska vi testa utbudet i Köpenhamn.

Men vädret hörrni, har ni alltid sånt här pissväder i Skåneland?!

Another day in paradise

Men när jag mår 100% bra så försvinner blogglusten.  Fullkomligt. Förlåt.

I love my friends.

Om man trodde att man var trygg

Jag är ju hos Säpo-chefen och hans fru i Skåne i några dagar. Talibanen och jag sover i husets annex, väry nice.

När jag skulle gå och lägga mig igår så ger han mig en nyckel.

"Vad ska jag med den till?"

"Låsa dörren."

"Vadå, varför då? Det har jag ju aldrig gjort förut!"

"Eh..nä, men jag har varit lite i tidningen.."

Så bra. Då ska jag ligga i sängen varje natt och oroa mig för mördare och stora pojkar i skinnvästar alltså.

Där fick jag för att jag jämt säger att han är tråkig som aldrig kan berätta några smaskiga polishemligheter.

På en gata i Limhamn

Säpo-chefen lagar god mat.

Jag och Säpo-frun dricker champagne.

Var man gör det man är bäst på liksom.

Du, Säpo-chefen!

Jag är här nu...

Jo, om det här med att köpa en ny tv

Det är många nytillkomna läsare här så jag tänker att jag måste få er att förstå läget med maken här hemma.

Jag är alltså gift med min chef. Som är en jefel på Excelfiler och siffror. Däremot är han mindre bra på allt som börjar på H som i hantverk. Han tänker ofta "äh, det kan väl för f-n inte vara så jäkla svårt", och så försöker han. V a r e n d a  gång så går det åt pipsvängen.

För ett par år sen så fick han för sig att han ville byta ut tjock-tv:n i sovrummet mot en platt. Jag var emot det eftersom why byta något som fungerade.

En dag drog jag iväg till en kompis lantställe över helgen. Klockan tolv på natten sitter vi och dricker champagne i godan ro när telefonen plingar till och jag får ett MMS. Klickar på meddelandet och får en svår hjärnblödning när jag ser detta:

Dubbelklicka tack..

Maken låter meddela att tjock-tv:n äntligen gått sönder och att han var tvungen att fixa en ny. Nämen så lägligt liksom. Detta är baksidan på vår nya sovrums-tv. Eftersom vi inte kan ha tv någon annanstans än hängandes i takbjälkarna, så hade vi en specialanordning för tjockteven. Den kunde dock inte användas för en platt-tv.

Så klåparn Timellski a k a maken tycker att han kommer på en fiffig lösning;

Han köper 10 meter kätting, tar mina svindyra handdukar, lägger dom på bjälkarna, virar kättingen runt, runt och skitmycket runt.

Jag stirrar på bilden, fullständigt övertygad om att det är ett skämt. På allvar. Så jag messar tillbaka: "du skojar..." Får inget svar så jag messar tonåringen:

"Du. Tv:n?"

Hon svarar:

"Jag säger inget så har jag ingenting sagt."

Då får jag Mässling, Röda Hund och framfall på en gång. 3 timmar hemifrån.

Nästa morgon drar jag hem, en dag tidigare. Kutar upp i sovrummet och dör på riktigt, för det ser ännu värre ut i verkligheten. Och HUR kan man köpa en vit tv med SVARTA kablar? Dessutom hängde den så lågt så varje morgon när jag skulle gå förbi, så var det fet risk att jag skulle slå huvudet i den vassa kanten.

Och titta på bilden, ser ni den vita specialsnickrade plattan? Där står våra tv-boxar. Såna man bara använder fjärrkontrollen till. Alltså gör det inget att plattan sitter svinhögt. Vad tror ni maken hade gjort mer...? Köpt en dvd-spelare, som han placerade där! För att nå den måste man stå PÅ sängen och vara över 180 centimeter. Det är inte jag.

Så jag tvingade hem maken från jobbet, ser till att han kortade av kedjorna, tog bort handdukarna, styrde upp sladdarna på baksidan, så att det till slut såg någorlunda ut. Dvd-spelaren orkade jag inte ens skälla om.

Den tv:n har alltså nu pajat. Och jag kommer inte vara hemma när han får hem den nya.

Är det någon på allvar som inte förstår att jag är aningens orolig?

On the road again

Hejdå Stockholm!

Om Norge, och Afrikas barn

Det är svårt att inte tänka på våra medmänniskor i Oslo just nu. Det är så otroligt obeskrivligt, och jag tänker på alla drabbade. På familjen som kom dit för att hämta hem sin dotter, men bara fick med sig hennes resväska hem.

Jag tänker på dom. Och på alla stackars barn i Afrika. Att en miljon barn bara i Sudan med stor sannolikhet kommer att dö.

Rädda barnen: Sms:a 10KATASTROF till 72950 för att skänka 10 kronor. Sms:a KATASTROF till 72950 för att skänka 50 kronor. Sms:a BARN till 72950 för att skänka 200 kronor. Sätt in ett bidrag på bank- och plusgiro 902003-3 ange KATASTROF.

ALLA kan bidra. Det tar 8 sekunder. Det handlar om att rädda en annan människas liv.

Och det vill vi väl?

Uppdatering: Jag lånar det här från älsklingstingeling. Läs det. Fruktansvärt gripande från någon som kom levande ur helvetet.

Hur man sparar 10.000 kr på en sovrums-tv

Man åker till MediaMarkt, och efter många om och men hittar man en vit tv, men får reda på att den inte finns i lager.

Inte heller hos konkurrenterna.

Så vi får väl banka lite bäver istället.

Ledighetsansökan

Är det okej om jag är bloggledig idag?

Har nämligen inget att skriva om;

Huset är städat..eller ja, någorlunda

Maken är snäll

Talibanen är lydig

Tonåringen, f´låt, 20-åringen ska laga middag

Jag kan fisa utan att bajsa på mig

Allt är frid och fröjd. Möjligen kan saker och ting ändras senare idag då maken och jag ska köpa ny tv till sovrummet. Mitt krav är att den är vit. Han är mer inne på LCD, många tum och andra oviktiga detaljer. Vi ska alltså försöka komma överens. Hej och hå, that will be the day..

Om att vara tydlig eller otrevlig

Det gick bra. Först kom jag dit och skulle hala upp kvittot på det tillfälliga passet...det låg kvar hemma....och på vägen tillbaka så var det poliskontroll. Självklart blev jag invinkad. Talibanen var skitnervös och frågade om jag skulle bli tagen för nåt.

Stormar in på passenheten och fram till en ung liten pojkvasker i luckan. Förklarar mitt ärende. Han blir skitstressad, en äldre snubbe går förbi och frågar om han ska ta över. Intet ont anande att det var just mig denna snubbe expedierat och fuckat upp det för några veckor tidigare.

Ett antal "jag ber verkligen om ursäkt" senare så var ett nytt pass beställt. Dock måste jag vända mig till Rikspolisstyrelsen för att få tillbaka pengarna. Vilket inte skulle vara några problem.

Hela vägen dit var talibanen lite orolig för exakt hur arg jag skulle vara på dem. Eftersom hon har en far som kan få folk att gråta när han är på det humöret, så ville hon veta nivån på det hela.

Jag talade om att jag sällan, eller aldrig, är otrevlig mot folk. Att det är bättre att vara tydlig. Hon undrade vad skillnaden var. Jag förklarade att jag i hennes öron kanske skulle låta lite upprörd, men att jag skulle vara bestämd. Att jag inte tänkte ge dom något utrymme att tjafsa.

And I was.

"Mamma, du svor ju faktiskt. Du sa "jävligt irriterande"."

"Ja, men det är tonen det handlar om. Jag talade bara om att det var "jävligt irriterande" att bli stoppad 20 minuter innan planet skulle gå. Det är fult att svära, men ibland glömmer jag bort det när jag ska säga något viktigt."

Hon är tyst en stund.

"Det var tur att inte pappa var med."

Och det kan man ju säga att det var. Han hade suttit i häktet vid det här laget.

På med hjälmen

Gissa om jag är sur.

....nu hämtar de chefen.

När man är en radiostyrd robot efter en Egyptienresa

Alltså, när man har den här sortens akterproblem och det trycker på, så är det jefligt bråttom till toa när det drar ihop sig så att säga. Jag har i 4 dagar kutat samma väg till toaletten på hotellet, så kroppen har liksom gått av sig själv. 58 gånger om dygnet ungefär.

Mitt i natten vaknar jag. Och tror att jag ska göra i byxorna. Så jag kastar mig ur sängen och springer in på toa. PANG, säger det, så drar jag huvudet i partiet mellan våra sovrumsfönster. För precis där var dörren ut från sovrummet på hotellet.

Man kan säga att jag var..ehh..rätt nära att ramla ut genom fönstret, rakt in i körsbärsträdet. Jag var helt övertygad om att maken vaknade av smällen, men han mumlade nåt och vände på sig. Trodde f-n jag skulle dö av smärtan.

Härlig bula i ögonbrynet kan jag upplysa om.

Älskling...

...som jag har längtat efter dig.

Hurra, we made it

Vi lyckades ta oss till Arlanda utan att behöva byta trosor och kallingar.

Nu ska vi bara klara hela vägen hem också.

Ähhum, man ska nog inte vara för snabb..

Det där sista stycket i föregående inlägg strykes härmed.

Jag är fortfarande kass i magen.

Big time.

Idag åker vi hem.

Med lite tur så kommer alla barn som klev in i planet ut levande. Sömntablett i behån underlättar liksom den saken.

Tonåringen 20-åringen;  kan du please laga stuvade makaroner och falukorv. Vi är hemma vid 20.30-rycket och jag vill att vi äter tillsammans. Tack älskling.

The almost very last day in Egypt

Både maken och jag ställde våra telefoner på 06.30 i går morse. Bussen till dagsutflykten skulle hämta oss 07.20. Tror ni de ringde?

06.40 vaknar jag och slänger mig ur sängen. Talibanen tokvägrade och skulle vara hemma. Då hotade jag med att den tysktalande Bamseklubben skulle få ta hand om henne hela dagen och oj vad det gick fort att komma ur sängen.

07.30 ringde båda våra mobiler. I bussen. Så jäkla dags då.

Två timmar rakt ut i Röda havet. Sen kom delfinerna. Och så bra det går att fota med en mobilkamera, som förvisso är mycket bra, men när solen skiner så ser man inte ett skit. Så jag chansar med att trycka av 10 bilder. Det här är vad som kom med;

Och har man förstoringsglas så ser man delfinfamiljen väry tydligt. Hade jag haft en undervattenskamera så hade ni fått en närbild, för de simmade med oss lite senare.

Just det ja, när vi står beredda och ska hoppa i vattnet så skvalpar ett gäng bajskorvar förbi. Jag svär. En av arrangörerna ligger redan i vattnet och får plaska undan dem med sina simfenor. Människokorvar. Fifanihelvetesåjävlaäckligt.

Första snorklingsturen sög. Hade lovat Talibanen Hitta Nemo-firrar, men de lyste med sin frånvaro. Bara massa andra tråkiga. Hon var asgrinig och det slutade med att hon klev upp i båten igen. Hade hon varit med 2 min till så hade hon fått simma bredvid delfiner. Efter lunchen drog vi till ett annat ställe och där fanns varenda färglad fisk du kan tänka dig. Helt otroligt.

Blev lite fascinerad av det här också;

Är det inte lite lättare att trycka upp efternamnet på vanlig visitkort i stället. Verkar jobbigt att ta av sig kläderna varje gång man ska presentera sig liksom.

När man har varit på sjön och badat i sjukt mycket saltvatten, så blir man väry snygg i peruken.

Asså, ni som är nya här. Det finns dagar som är aningen bättre...;

Men det bästa med denna dagen skulle kunna vara att man för första gången på tre dagar kan fisa utan att bajsa på sig.

Om man nu hade varit en sån som fiser alltså.

Innan man får rännskita i Egypten

Så hinner man gå till den lokala skönhetssalongen. Fast först tjafsa lite med maken;

Varje dag så går det runt "inkastare" till hår- och skönhetssalongen vid poolen. De visar en pärm med en himla massa grejer man kan göra. Talibanen har tjatat hål i huvudet på oss om att få håret flätat. Så medan maken äter sen lunch så säger jag äntligen "ja" till snubben som jagat oss i flera dagar. Han säger att det kostar 675 egyptiska, som är ungefär som svenska, men att jag ska få det för 550. Gud vad bra, tänker jag, jag behöver ju inte ens pruta. (Jag vet, håll tyst på er!)

Maken kommer precis när talibanen och killen ska gå, så han följer med. Och muttrar över att vi har blivit blåsta, och att jag "borde fatta" och bla bla bla.

Efter nån halvtimme kommer killen tillbaka. Talibanen sitter i frisörstolen och han undrar om min man alltid är så sur. Jag kan inte låta bli att svara "Well, you have seen the happy side of him, you should see him when he is in a bad mood." Min man har nämligen inget pokerfejs när han är irriterad och gör sig ofta därmed mycket lätt illa omtyckt. Han tittade medlidsamt på mig och jag riktigt såg hur han tänkte att jag måste vara världens olyckligaste fru.

Den här killen har i flera dagar försökt få mig att köpa en ansiktbehandling plus en hårborttagning i ansiktet med en speciell trådteknik. Typ bort med min en gång så fint kallad "exotiska mustasch". (En kille påstod det när jag var 15 och sen dess har jag inte haft komplex..att jag såg orientalisk ut) Och så tyckte han att jag borde unna mig en pedikyr. Allt det, inklusive talibanens flätor skulle kosta 1100 pengar.

Okejrå, sa jag och följde med honom till salongen. Där maken satt. Och fick tokspel när jag berättade. "Det fattar du väl att vi blir rå-lurade!"

Men eftersom jag vet vad det kostar i Sverige så orkade jag inte bry mig. Jag var mer orolig för min mage, som just börjat krångla lite tidigare och mycket riktigt. Mitt i det hela var jag tvungen att be om att få låna toaletten. Inte alls pinsamt eftersom det blev ett icke så diskret sprutlackerande som hördes över hela nejden. Fräscht.

Först tog de bort allt hår i ansiktet med vanlig sytråd, det såg skitkul ut, men JEFLARS så ont det gjorde. Sen på med nån rengörning och därefter på med ansiktsmasker. Halva ansiktet med nån grön historia, och den andra med nåt annat. Plockade ögonbryna gjorde de också.

Och så lite fotbehandling på det.

De var hundra gånger bättre än klåparna i Turkiet!

Men men, det var nog tur att jag hann med att göra det där för sen var det kört.

Tuggade i mig allt som gick för att få ordning på magen men hej och hå vilket magknip. Maken och jag springer i skyttetrafik på toa. Det är bara talibanen, peppar peppar, som verkar ha klarat sig med endast en värk- och spykväll.

Så den här vyn är den jag sett mest de senaste två dagarna. Maken mår något bättre än jag, han ligger ett dygn före mig.

I morgon ska vi på delfin- och snorkelutflykt i Röda Havet mellan 7-17. Ska bli intressant och se vad som händer när man bajsar på sig i vattnet. Plus det faktum att jag är sjuuukt båtsjuk. Tänkte inte på det när vi bokade. Tänkte mest på att jag ska simma så där gasellaktigt intill en klase delfiner medan maken fotar. För det har jag sett på film.

Om hotellet i Egypten

Jag gav det här haket 3+ när jag checkade in.

Efter idag får de 4+. Det är första gången ever, som jag varit med om att hotellpersonal går runt och frågar folk hur de upplever hotellet.

En timme senare knackar det på dörren och en servitör kommer med aniste och uppskurna limeskivor. "We heard you have stomach problems".

Och att jag har.

Ordet rinnande har fått en ny innebörd let me tell you.

Nån som hört att diarreé är synonymt med Egypten?

Mina inlägg blir inte i kronologisk ordning, så skit i om dagarna inte stämmer när ni läser. Nu ska jag berätta om gårdagen.

Eftersom jag är GBP-opererad så måste jag äta 6 ggr per dag. Slarvar jag så får jag svinont i magen. I går vaknade jag 06.10 av att talibanens huvud i mina knäveck. Maken tycker det är så "mysigt" när hon sover i samma säng som oss. Det gör inte jag. Mest för att hon har en tendens att ligga PÅ mig. Här på hotellet har hon en egen säng, men hon lyckades övertala pappa att få sova hos oss i förrgår.

När klockan är 08.30 får jag nog. Orkar inte vänta på att de ska vakna. Talibanen, som vaknar runt 6-6.30 i normala fall, ska tydligen sätta nån form av rekord. Jag drar iväg till restaurangen och passar på att äta sånt jag aldrig någonsin äter hemma. Jag har glömt några av mina medicintabletter hemma och behöver lite extra energi.

Kan dock tala om att Nutella är överskattat. Smakar skit. Jag är fyrtio+ och har i alla fall provat..

Vid 10-rycket kommer maken och talibanen glidande. Maken piper nåt om att han har skitont i magen. Om det är allmänt känt att män blir pipiga när de är sjuka så ska ni ha fullkomligt klart för er att min man är ordförande i den föreningen. Finns INGEN som kan låta som en kärring som han.

Han lägger sig på solsängen. Det går en halvtimme, men sen stapplar han in på rummet, som ligger 50 meter från poolen. Talibanen ligger i vattnet hela dagen. Själv fortsätter jag med mitt mål: en bok om dagen.

Beställer samtidigt in en iskaffe. För det gör jag alltid när jag är utomlands,men jag glömde det i Turkiet. 20 minuter senare mullrar det till utav h-e i magen. Jag kniper ihop rektum och panikspringer kobent över till rummet. Hinner tänka "karma-skit" eftersom jag inte tyckte synd om maken när han började pipa.

Efteråt känns allt okey och jag kommer på en sak: Jag har inte druckit kaffe sen jag opererade mig för snart 1,5 år sen. Jag tappade smaken för det helt och hållet, och har blivit en te-kärring. Klart osexigt. Men det måste ha varit det som var orsaken.

Jag har svårt att få talibanen att äta lunch och försöker få henne att fatta vikten av att äta och dricka när det är så varmt, men hon petar bara i maten. Borde ha anat oråd.

På kvällen kravlar sig maken ur sängen och vi går och käkar. Talibanen fortsätter att peta i tallriken, får i sig 7 pommefrites och 2 melonbitar.Maken sitter och stönar och när vi är färdiga bestämmer vi oss för att det är läge för ett apoteksbesök innan talibanen ska till barndiscot.

Vi inhandlar vätskeersättning, diarreétabletter och krampmedicin. När vi ska betala säger talibanen: "Mamma, kan vi gå tillbaka till rummet, jag mår inte bra."

Väl där får jag i henne vätskeersättning med mutan att hon får ett gäng NonStop.

En kvart senare spyr hon som en babian. Maken ligger i sänger och släpper blöta fisar som stinker värre än surströmming. You have no idea.

Och jag har ingenstans att ta vägen.

Vad tror ni oddsen är för att jag blir magsjuk på torsdag klockan 14.00? Det vill säga när planet lyfter hem.

Om när man är nära diarreé i Egypten

Om Egypten hade legat i Europa så hade det här varit Europas största vattenpark. 46 åkattraktioner. Talibanen är i sjunde himlen.

Det här är den "lilla" barndelen..

Jag följde med som en hangaorund för att hålla koll på badväskan med värdesaker.

Trodde jag. De övertalade mig att åka med en gång och jag var faktiskt tvungen att kolla i baddräkten efteråt. Var helt säker på att jag gjort i byxorna, men jag hade klarat mig.

Herregud, det var det värsta jag varit med om. Säger till maken att jag inte fixar saker som jag inte har kontroll över. Som t ex att sitta på en badring som går i 200 knyck i en snirklig vattenbana. Utan att kunna bromsa. Han garvar och säger: "So what, det är bara att relalalaxa!"

Säger han, tjugohundratalets värsta kontrollfreak.

Några av banorna på ena sidan.

Dubbelklicka på bilden och kolla den multifärgade banan. Kom inte och säg att inte ni skulle skita på er!